Dela på nätterna- är det för mycket begärt?

Är fly förbannad. Har ett barn (snart 2 år) som är relativt svårnattad och som på sistone vaknat ofta om nätterna och vill ha närhet. Det är absolut inget bekymmer, men då jag jobbar nu och det blivit mycket avbruten sömn sista tiden så ville jag gärna sova en hel natt innan en lång arbetsdag imorgon. Jag nattade barnet (som jag alltid gör...) och hon vaknade när pappan gick och lade sig. Pappan gjorde ingenting och hon skrek och var orolig. Jag frågade varför han inte kan hjälpa till, utan någon respons. Lyckas natta om barnet, men hon vaknade igen och jag kände mig bara så less att jag sa till pappan "det får vara din natt inatt" och tog mina saker till soffan, behövde verkligen sova. Pappan "försökte" natta om barnet, men hon gallskrek och efter några få minuter kommer han ut till mig, sliter bort sängkläderna och säger "nu får du fan faktiskt hjälpa till!" och då brinner det i mitt huvud. JAG nattar och nattar om i stort sett VARENDA natt, är det för mycket begärt att få EN natts sömn?! Orkar inte med detta, har påpekat länge att jag behöver avlastning vid nattning och på nätterna, men han tar inga initiativ till detta och jag tar så såklart den "lätta" vägen för min och barnets skull. Då vet jag ju att åtminstone hon kommer somna, men jag kommer bli tokig snart. Vet att man inte ska räkna med mycket sömn som småbarnsförälder, men lite support om nätterna hade varit fint...