Syskonförsök IVF höst -17

Jag ruvar på en blastis som jag hoppas blir ett syskon till vårt första barn som föddes förra året efter tre IVF. Gjorde insättning på naturlig cykel och slipper alla former av mediciner, så himla skönt! Vi har också fyra stycken blastisar kvar i frysen, så vi känner oss hoppfulla att något av dessa förhoppningsvis borde kunna bli ett syskon (men helst det vi redan har satt in, så klart)! Blev även gravid på första IVF men slutade i MF i v 11. Det har varit mycket turer fram och tillbaka, hopp och förtvivlan, men vi fick vårt efterlängtade barn. Denna gången känner jag mig inte alls lika labil, vilket jag tror beror på att jag har ett barn. Innan visste man ju inte om man någonsin skulle få bli mamma eller inte, så det var ju sju resor värre.

Angående pengar gjorde vi utredningen och vårt första IVF-försök privat och det blev infrysning av en blastis och ett FET på det. Allt bygger ju på, så jag tror att vi betalade ca 60.000kr då och fick endast ett traumatiskt MF av det. Men jag känner att det är värt pengarna när man vet vad man får. Denna gång har vi betalat kanske 18.000kr för återbesök och återinförande. Vi har dock bestämt att blir det inga barn av dessa embryon som är kvar så blir det inga mer försök, men det är mest för att vi orkar inte gå igenom hela behandlingen en gång till nu när vi redan har ett barn. Men vi hoppas på denna så klart!

Jag tog ett test idag på ruvardag 5 (10 dagar efter ägglossning eftersom det var en blastocyst) och jag fick faktiskt ett svagt, svagt plus! Jag hade mina misstankar eftersom jag hade någon typ av känningar, men tänkte att det kunde lika gärna ha varit mensen som var på g. Vid graviditeten som blev ett barn kände jag absolut inte ett dugg genom hela graviditeten och vid första graviditeten som slutade med MF hade jag också känningar tidigt. Den gången fick jag några minus, men var tvungen att testa varje dag för att bekräfta det jag redan visste. Fick första plusset på ruvardag 6 den gången, så det var tidigt det med.

Hoppas nu bara att den lille vill stanna kvar, det är ju väldigt, väldigt tidigt.

KattenH81: Men har inte din klinik gjort något sådant test? Det var det enda testet de gjorde på vårt återbesök inför planeringen av FET (ja förutom HIV och sjukdomstesterna som tydligen bara fick vara si eller så gamla). Eller är det att du redan vet om att det ligger högt och du har en kontakt på VC?

Jaha, nu blir det nog MF verkar det som. Imorse forsade det ut blod och sedan har det fortsatt med ganska mycket blod och slem under dagen (ursäkta om ni är kräsmagade).

Blev jätteledsen först, och det är ju inte alls kul men hellre ett MF nu än som jag hade förra gången då det hade gått längre och fanns ett foster som skulle ut. Detta känns och ser ut som mens. Fan.

Binniboo jag tycker nog allt att det syns ett streck, så grattis!!! :)

Efter missfallet kom kroppen igång snabbt och bra igen precis som vanligt. Ägglossningen har redan varit så vi kör igång nu med ett nytt FET på direkten, så får vi se vad som händer. Så jag blir ruvare igen om ett par dagar. Just nu känns allt rätt meningslöst och som om man lika gärna kunde elda upp en massa pengar. Men det är ju inte känslan som avgör om det blir en bebis eller inte, så vi gör ett försök nu ändå.

Förresten sa läkaren som vi träffade nu efter missfallet (och inför planering av nya försöket) att det är något högre risk för missfall efter IVF eftersom naturen är bättre på att välja ut embryon på naturlig väg. Alltså jag har aldrig hört det utan har bara hört att det är lika stor(/liten) risk för missfall vid IVF som vid naturliga graviditeter. Vad har ni hört? Läkaren sa också att tre missfall är helt normalt under sina fertila år. Jag är helt med på att två missfall, som jag har haft, är vanligt men fler än så ska väl inte räknas som normalt?

Lillflickan åh nej! Men lite rosa behöver ju inte alls vara något, jag håller tummarna!

Har tjuvtestat idag alldeles för tidigt och fick ert svart plus. Men nu kan jag ju inte tro på detta för jag tänker att det kanske är hormoner kvar från missfallet och att jag inte alls är gravid. ???? Jag visste att om det blev neg skulle jag bli jätteledsen men att om det blev pos skulle jag inte kunna tro på det, men kunde ändå inte låta bli att tjuvtesta... Får ta ett nytt om några dagar så får vi se...

Gjorde ett nytt test idag, två dagar efter första tjuvtestet, och det var ett starkare plus så jag antar att jag är gravid nu då. Alltså jag är ju så klart jätteglad att det har tagit sig igen nu på direkten efter missfallet förra månaden, men det känns ju ändå jätteosäkert pga missfallet. Jaja, det ända man kan göra är att låta tiden gå, det vet jag ju. Hoppas att detta är en keeper iaf :-P

Lillflickan nä det är jobbigt att oroa sig alltså, tänk att man utsätter sig för det om och om igen! Med sonen slutade jag väl att oroa mig nånstans runt halva graviditeten (eller ja man slutar ju aldrig riktigt oroa sig helt). Då hade jag ju haft ett missfall innan dess också, ett i v 11 som verkligen tog på psyket. Nu efter två missfall vet jag inte, jag får ta det dag för dag.

Haha, kom på att jag inte alls lugnade ner mig efter halva graviditeten förra gången... Jag mindes nu att jag ringde till förlossningen och grät i v 22 för att jag inte hade känt fosterrörelser (hade känt sedan v 17) och sen nån gång runt v 28 fick vi åka in och göra kontroll eftersom jag inte hade känt fosterrörelser på ett tag igen och inget hände när jag lade mig på sidan och drack kallt vatten och sånt där. Men allt var ju bra. Jaja, förhoppningsvis är det ju bara 9 månader av oro och sedan en livstid av annan oro...

Jag är lite osäker på hur de räknar med bf men jag tror runt 25 aug. Har passerat bim nu utan att få mensen. Första delmålet avklarat, om än ett väldigt litet delmål. Gissar på att det blir vul andra veckan i januari, om allt går väl fram till dess.

Katten nej! Jag håller tummarna, och blödningar är betydligt vanligare än mf efter att ha sett hjärtat slå. Men förstår verkligen din oro! Har du några smärtor?

Men nej, vad tråkigt med alla blödningar! Får hoppas på det bästa för alla!

Lillflickan när har du vul? Det är ju skitjobbigt att ha blödningar och veta att det är för tidigt för att kunna se något så det är ingen idé att åka in och man måste vänta till vul ändå.

Katten hur har det gått idag? Hoppas verkligen att det har gått bra!

Vad kul att höra att det går bra för er andra . Jag har vul nästa vecka. Har hittills inte blött nånting, så jag hoppas att allt ser bra ut där inne. Jag vågar inte tro nånting än, och vågar nog inte tro något även om vul ser bra ut, med tanke på att jag ändå har haft mf i vecka 11 trots att vi sett hjärtat slå tidigare. Med sonen bokade vi in ett privat ul i v 12 bara för att se så allt fortfarande var bra, jag tror att jag vill göra det denna gången också, om vi kommer så långt.

Har varit på vul i veckan och allt såg bra ut. Ett hjärta som slår och rätt förväntad storlek. Det blir lite mer verkligt när man får se att det verkligen finns något där. Ibland tänker jag att vi är knäppa som vill gå igenom bebis stadiet igen precis nu när man har blivit någorlunda självständig. Men det är ju en så kort period så man får stå ut, för ungens skull om man vill ge ett syskon ????