När misstänkte ni att ert barn har autism?

18 mån ungefär. Talet försvann och han började gå på tå och fick separationsångest.

Det som kan ha varit tecken innan som vi inte tänkte på då är att han var rätt sen med att börja tycka om vanlig mat och lite kräsen (gillade bara en sorts burkmat tex, lite svårt med bitar i början) och att han inte verkade känna smärta/obehag lika starkt som andra bebisar. Grät inte av pku-provet tex och klagade aldrig på full blöja. Också svårt/omöjligt att få till rutiner/dygnsrytm. Litet sömnbehov.

Bra ögonkontakt från dag 1 dock och normal språkutveckling i början.

Redan när han var några månader gammal. Han log och skrattade sent (log första gången vid 2 mån och skrattade vid 7 mån). Han var alltid väldigt nöjd med att leka själv, han hade inget behov av närhet. Han var en otroligt lätt bebis att ha att göra med, vilket jag senare har förstått kan vara ett tecken på autism. Han visade inte heller något intresse för andra bebisar/barn. Han började prata väldigt sent (2,5 år) vilket också var en varningsklocka.

Sen har han många andra egenskaper som är tydligt autistiska som märktes senare. Men det är först nu vid 13 års ålder som han har fått sin diagnos. För ett så lätt och snällt barn kan ju inte ha autism ... det är i alla fall vad vi fått höra från skola och vård tills vi träffade rätt läkare.

Vid 2 års ålder börja jag misstänka att de va nått, otroligt sen med talet, vill inte leka med andra barn, kände sig lätt trängd om barn kom nära. Fick panik när andra barn grina. Härma nästan aldrig (peka på lampan, klappa händerna mm) nu väntas utredning han är 3,5

Vid sju års ålder, det hade gått bra fram tills hon började skolan och kraven blev fler. Hon kunde fastna med blicken och vara helt okontaktbar långa stunder, så hade det alltid varit med vi tyckte det var konstigt att det höll i sig så länge. Hon gick bara på tå, återigen något hon gjort länge men vi trodde hon skulle växa ifrån det. Hon fick svårare att integrera med de andra barnen och hon sa olämpliga saker till både vuxna och barn (krav på social förmåga ökar med åldern) det blev tydligare att hon behövde ha saker gjorda på ett visst sätt och hon klarade fortfarande inte av samlingar av olika slag. Hon märkte inte då de andra barnen bytte uppgift heller, då fröken skrev på tavlan eller startade en genomgång.

En stor anledning till att vi såg det tydligare var att helt plötsligt var alla barn lika gamla, och man kunde jämföra på ett helt annat sätt.

Min fru började misstänka att något inte stämde vid ca 3 månader eftersom han inte verkade intresserad av ögonkontakt.

Han var också en extremt "lätt" bebis, och var inte heller speciellt beroende av närkontakt.

Hur är hans tal nu?

Även om en bebis inte visar behov av närkontakt så är det väldigt viktigt för utvecklingen. Jag hoppas att alla som får barn förstår att närhet ska man ge mest hela tiden även om bebisen även är nöjd att ligga själv under korta stunder.

Fortfarande Vädligt efter, på nivå som en 1 1/2-2 åring ungefär. Han kan typ en 3 ords mening och de är ?den ramla ner? men dåligt uttal såklart, annars är de en eller två ord han använder när han vill något typ ?farfar, båten? om han vill åka båt med farfar. Däremot har han börja tecknat så nu är de lite lättare att förstå honom.