• Anonym (TS)

    Min familj är riktiga energitjuvar!

    Hej. Energitjuvar finns det alltid, och det absolut bästa sättet att slippa dem är att undvika dem. Men i mitt fall är det verkligen svårt. För de personerna som snor min energi är min egna familj!

    Min mamma är otroligt labil och kan när som helst få ett psykbryt och bli rabiat utan någon vidare anledning. Att vara i närheten av henne är som att dansa på äggskal.

    Min pappa är väldigt hård! Han ska alltid sitta och läxa upp en om småsaker, han försöker hela tiden ställa sig över en och dessutom har han en förmåga att alltid lägga ord i munnen på mig. Innan jag avslutar en mening så avbryter han och avslutar meningen åt mig och påstår bisarra saker som jag inte ens sagt! Såhär har han gjort med mig hela mitt liv! Idag kan jag försvara mig men när jag var liten så kunde jag inte det, vilket min terapeut beskriver som psykisk misshandel av barn. Han är dessutom extremt oförsiktig med att förnedra en inför andra och har dessutom favoriserat min storebror framför mig öppet.

    Sist har vi min bror som är rentav elak. Han säger otroligt elaka kommentarer, han gör elaka saker och kan bli helt galet förbannad om han inte får exakt sin vilja igenom. Han beter sig som en bortskämd, dryg tonåring trots att han är över 30.

    När jag är med min familj så har jag konstant en klump i magen för när som helst kan helvetet braka loss! Har försökt att prata med dem och få dem att förstå att deras beteende är vidrigt och att det stör mig. Har t.o.m. berättat för dem att det är deras fel att jag måste gå terapi. Men de lyssnar inte! Allt jag säger är totalt ointressant för dem och vad jag känner och hur jag mår är inte ett dugg viktigt för dem!

    Nu undrar jag vad fan jag ska göra? Ska jag ge dem ett ultimatum och säga att om de inte slutar bete sig så illa så bryter jag kontakten med dem? Som sagt, hade det här varit främlingar hade jag bara sprungit därifrån men det är inte så lätt när det är ens egna familj. Min högsta önskan är att vi någon gång kunde träffas och bara ha det trevligt och prata om roliga saker och stötta varandra. Precis som helt vanliga familjer! Men jag har insett att det aldrig kommer att hända...

  • Svar på tråden Min familj är riktiga energitjuvar!
  • tvillingmammaVastmanland

    Tyvärr är det inte så lätt att ändra på människor och det är inte troligt att din familj kommer att ändra sig genom ett ultimatum.
    Det enda du kan göra tror jag att själv sätta mer gränser och tydligt markera när de kliver över dina gränser.
    Det kommer att bli jättejobbigt, jag vet, jag har provat själv. Det tar väldigt mycket energi, speciellt när det är ens egen familj som man ändå har känslor för hur illa de än beter sig.
    Risken är att det ändå är svårt för dem att ändra sig, invanda familjemönster sen massor av år tillbaks ändrar sig inte över en natt. Din mor som är labil kanske har psykiska problem som gör att hon helt enkelt inte kan ändra sig, av egen kraft.

    Mitt råd är att jobba på dina egna gränser och säga ifrån på ett trevligt men bestämt sätt. Det kan dock ibland vara vettigt att visa att man är arg, för många förstår inte förrän man blir det, men försök att inte tappa fattningen, vilket är lätt att göra när man är känslomässigt engagerad.
    Ha inte överdrivna förväntningar utan sök också stöd på annat håll hos andra människor.

  • Anonym (TS)
    tvillingmammaVastmanland skrev 2017-10-26 14:27:23 följande:

    Tyvärr är det inte så lätt att ändra på människor och det är inte troligt att din familj kommer att ändra sig genom ett ultimatum.

    Det enda du kan göra tror jag att själv sätta mer gränser och tydligt markera när de kliver över dina gränser.

    Det kommer att bli jättejobbigt, jag vet, jag har provat själv. Det tar väldigt mycket energi, speciellt när det är ens egen familj som man ändå har känslor för hur illa de än beter sig.

    Risken är att det ändå är svårt för dem att ändra sig, invanda familjemönster sen massor av år tillbaks ändrar sig inte över en natt. Din mor som är labil kanske har psykiska problem som gör att hon helt enkelt inte kan ändra sig, av egen kraft.

    Mitt råd är att jobba på dina egna gränser och säga ifrån på ett trevligt men bestämt sätt. Det kan dock ibland vara vettigt att visa att man är arg, för många förstår inte förrän man blir det, men försök att inte tappa fattningen, vilket är lätt att göra när man är känslomässigt engagerad.

    Ha inte överdrivna förväntningar utan sök också stöd på annat håll hos andra människor.


    Saken är den att jag redan sagt ifrån flera gånger till dem. Men de lyssnar inte! Har också försökt att säga ifrån bestämt, bett dem bara att sluta upp med sina saker, t.o.m. lugnt förklarat för dem att deras beteende är dåligt! Men ingenting hjälper. Men du har nog rätt i att ett ultimatum kanske inte är bästa sättet. Att däremot ta avstånd från dem kanske vore bättre?
  • Anonym (Man)

    Har en bror som är så. Enda lösningen är att undvika dem. Man kan inte lära en gammal hund att sitta sägs det... tror det stämmer rätt bra oftast.

  • Mandel

    Hur gammal är du?

    Om du är så pass gammal att du inte behöver bo kvar hemma så är det bara att flytta och sluta umgås med dem!
    Man behöver inte besöka folk som inte är trevliga oavsett om man är släkt eller ej och du behöver inte bjuda hem dem heller!
    Sluta svara om de ringer.


    Den vise talar om vad han ser, dåren om vad han hört.
  • Stårschan

    Jag ser inte heller poängen med att "ställa ultimatum". Har de hållit på sådär i över 30 års tid så kommer de ju inte att sluta nu. Och du behöver inte säga något heller. Undvik dem bara. Åk inte dit. Ring inte. Svara kortfattat om de ringer. Skaffa andra planer för jul (om du annars brukar fira med dem) och andra familjehögtider.

    Om någon mot förmodan frågar dig varför du är så undvikande så säg som det är att du inte har lust att ödsla tid på att bli kritiserad, hånad, jämförd med brorsan och vad det nu må vara. Att du hellre umgås med folk som får dig att må bra.

  • Anonym (Bry dig inte)

    Bryt helt och hållet. Nu är inte min faster och kusinerna den nära familjen men känner igen nästan allt du beskriver fast med dom och vi träffades väldigt ofta (fattar som vuxen inte varför). Riktigt vidriga människor och för 1 år sedan sa jag rakt i ansiktet på min kusin att hon kan dra åt helvete. Ville aldrig se eller höra något från henne mer, sa vad jag kände och tyckte och gav detaljerad beskrivning vilken hemsk människa hon är. Dom bara tar och tar och tar med aldrig ger tillbaka. Bästa beslutet jag gjort, så fort fasters och pappas mamma försvinner kommer pappa också bryta helt med henne, men för farmors skulle den sista tiden försöker dom tolerera varandra.

Svar på tråden Min familj är riktiga energitjuvar!