Vi har velat ha en sladdis ett bra tag nu. Stora barnen är födda 06 och 09. Hösten 2015 fick jag ett MA som upptäcktes kring v. 11. Det blev en medicinsk abort som inte lyckades helt, följdes upp med ytterligare en medicinsk abort och sedan två skrapningar. Sedan tog det lång tid innan min mens och ägglossning kom igång igen men ändå hände inget. Vi hann ge upp och så nu i januari hände miraklet. Förra veckan hade jag hunnit in i vecka 12 när jag såg en liten, liten brun flytning. Fick en dålig känsla, åkte in till gyn där ännu ett MA konstaterades, fostret dog troligtvis redan kring v 8-9. Dagen efter genomgick jag en skrapning (vägrade genomgå medicinsk abort igen) och nu sitter jag här... Jag vill fortfarande ha en bebis, men hoppet sjunker mer och mer. Jag fyller 39 i höst, min man 45. Det känns som att tiden håller på att rinna ut och ska det bli måste det bli nu, det här året.
Ser inte fram emot att börja med ägglossningstest och gravtester, jag vet precis hur besatt jag blir och till slut kretsar alla mina tankar kring menscykeln och livet går ut på att räkna dagar och kissa på tester. ;) Men jag vill så gärna, och än finns det hopp. Jag kan ju uppenbarligen bli gravid fortfarande. Troligtvis sätter vi igång så fort vi kan. Jag har beställt äl-test och slutade blöda dagen efter skrapningen. Så, med lite tur väntar en ägglossning i slutet av mars.
Egentligen hade vi tänkt låta bli mars och april, för att inte få december eller januaribebis. Men sån lyx har vi inte råd med känner jag, utan bebisen är välkommen vilket datum det än är!
Lycka till ni med ägglossning nu i helgen! :)