Forum Misshandel/Våld - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Sexuella övergrepp av min pappa?

    Tis 31 okt 2017 20:43 Läst 3595 gånger Totalt 22 svar
    Anonym (Undra­r)
    Visa endast
    Tis 31 okt 2017 20:43

    Hej.

    Jag är idag en vuxen kvinna med en inte alltför bra relation till min pappa av olika anledningar. Vi ses 2-3 gånger per år och pratar med varandra i telefonen sporadiskt.

    Sedan jag själv fick barn för några år sedan så har jag börjat tänka på min egen barndom, både på sådant jag minns med glädje samt sådant jag inte vill att mitt barn ska uppleva/känna. Och det är här minnen och tankar börjat komma ikapp mig.

    Jag minns tydligt att pappa ofta skällde på mamma, hon grät och jag tröstade henne. Pappa kunde ha sönder porslin när han blev arg, smällde i dörrar och skrek. Jag minns också att han vid ett tillfälle drog henne i håret, jag såg det aldrig men hörde från mitt rum. De pratade även om det efteråt. Ibland när de bråkat kunde det vara total tystnad mellan dem länge. Mamma försökte liva upp stämningen (för min skull?) medan pappa bara stirrade argt på henne, speciellt vid middagsbordet. När mamma efter år av bråk och skrik (och misshandel, oklart hur mycket som skedde) valde att lämna pappa så var det inte jätte svårt för mig att välja vart jag ville bo. Ett tag var jag hos pappa någon helg då och då för att i övre tonåren helt bo hos mamma och endast träffa pappa över en fika då och då- ute bland folk.

    Det var lite bakgrund och övriga omständigheter. Men nu till själva ämnet. Jag minns en tid då jag måste varit mellan 10 och 14 år ungefär. Pappa kunde kommentera min kropp, att jag började få bröst, att jag blivit lite rundare om magen. Att jag var otroligt snygg och hade fina bröst ?fast inte lika stora som klasskompisen xx?. Han pratade generellt mycket om andra kvinnors (och uppenbarligen barns) utseenden. Bara när mamma inte var närvarande. Om grannen hade besök stod pappa och tittade vem som kom och kunde säga ?nu kommer hon med de stora brösten, de är fina men inte lika fina som dina?.

    Jag som barn brukade inte låsa toalettdörren och det var aldrig något jag tänkte på, men när jag var 11-12 år och var inne på toan så kunde pappa rycka upp dörren fast han visste att jag var där inne. ?Hoppsan!? sa han då han öppnade. Detta hände ett par gånger och nu började jag känna obehag och började låsa om mig. Pappa fortsatte rycka i handtaget och blev upprörd över att jag hade låst om mig. Jag hade jämnåriga kompisar som utan problem gick nakna hemma i samband med dusch/bad, och jag undrade hur de kunde göra det när deras pappa var hemma.

    Min pappa kunde i samband med ?komplimanger? om min kropp/utseende också säga ?jag skulle vilja gifta mig med dig om du inte vore min dotter?.

    På somrarna när mamma ibland jobbade så tyckte pappa att vi skulle vara i trädgården, och jag minns så tydligt hur obekväm jag var i typiska sommarkläder som kjol, linne och bikini.

    Jag minns en kväll då mamma inte var hemma, och vi barn hade varit ute och badat på kvällen. Pappa sa att jag måste duscha, och att jag skulle tvätta underlivet med tvål. Jag svarade att mamma säger att man inte ska ha tvål där nere för då svider det. Sedan minns jag inte hur det gick till, men underlivet blev tvättat med tvål och sved gjorde det. Nu kan jag inte minnas om jag gjorde det själv- bevakad eller inte. Minns bara hur det sved. Minns också att jag ibland duschade samtidigt som mamma men aldrig med pappa.

    Usch jag tycker verkligen inte om de här händelserna, orden han sagt och hur han tittat på mig. Jag är rädd att något mer hänt utan att jag minns det. För visst räknas detta som sexuella övergrepp även om det jag beskriver räknas som muntligt?

    Har inga liknande minnen efter 14-15 års ålder, kan inte minnas att han sagt eller gjort något obehagligt efter det. Utan det var i den där mellanåldern från barn till tonåring kan man säga.

    Vad tänker ni om detta? Ska jag fråga min mamma om hon la märke till något? Hon och jag har heller aldrig pratat om hur han behandlade henne när jag var barn, vilket känns konstigt idag.

  • Anonym (Delvi­s)
    Visa endast
    Tis 31 okt 2017 20:52 #1

    Jo, det låter väldigt obehaligt. En sak var väl ganska uppenbar att han var tänd. Men kunde motstå sista spärren att göra en fysiskt handling. Men jag fattar inte hur en pappa kan tänka så, men finns folk till allt idag

  • Anonym (Undra­r) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 31 okt 2017 21:09 #2
    Anonym (Delvis) skrev 2017-10-31 20:52:44 följande:

    Jo, det låter väldigt obehaligt. En sak var väl ganska uppenbar att han var tänd. Men kunde motstå sista spärren att göra en fysiskt handling. Men jag fattar inte hur en pappa kan tänka så, men finns folk till allt idag


    Tack för ditt svar. Ja det är en väldigt obehaglig tanke, att han åtminstone var tänd som du säger. Det betyder att han är pedofil va, för inte krävs fysiska handlingar för det? Att bara ha sådana tankar om ett barn är väl inget brott, men däremot orden han sa till mig? Jag har antagligen en skev bild av vart gränser går. Men samtidigt kände jag ju redan där och då att han betedde sig på ett inte okej sätt, men hade aldrig kunnat uttrycka det då.
  • Anonym (Delvi­s)
    Visa endast
    Tis 31 okt 2017 21:16 #3

    Ja, jag tycker det är en psykiskt störning av din pappa om det nu är så i hans tankar. Jag vill inte peka ut någon utan bevis, sånt ska man vara försiktig med.


    Men frågan är hur lätt hans spärr är om det är alkohol iblandat? Sedan är detta ett par år sedan och om han hade dom tankarna då. Hur är hans spärr idag? Är det bättre eller sämre isåfall ska du vara försiktig med dina barn när de blir äldre!

  • Anonym (Gg)
    Visa endast
    Tis 31 okt 2017 21:34 #4

    Det låter som din pappa är oerhört gränslös! Om det sen var/är av dumhet eller sexuell natur är svårt att avgöra. Håll dig och dina barn borta från honom oavsett hans motiv.

  • Anonym (Undra­r) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 31 okt 2017 22:06 #5
    Anonym (Delvis) skrev 2017-10-31 21:16:06 följande:

    Ja, jag tycker det är en psykiskt störning av din pappa om det nu är så i hans tankar. Jag vill inte peka ut någon utan bevis, sånt ska man vara försiktig med.

    Men frågan är hur lätt hans spärr är om det är alkohol iblandat? Sedan är detta ett par år sedan och om han hade dom tankarna då. Hur är hans spärr idag? Är det bättre eller sämre isåfall ska du vara försiktig med dina barn när de blir äldre!


    Nej det finns inga bevis men om du tror på vad jag berättar, så skulle han väl räknas som pedofil? Om bevis fanns så att säga. Angående alkohol så var jag alltid rädd för honom när han drack. Han kunde inte ta 1-2 öl utan det var supa och bli otrevlig, bråka och däcka. Inga minnen av några ord/närmanden mot mig, utan han blev ?bara? arg på min mamma jämt, gjorde sig alltid osams med någon.
  • Anonym (Undra­r) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 31 okt 2017 22:31 #6
    Anonym (Gg) skrev 2017-10-31 21:34:09 följande:

    Det låter som din pappa är oerhört gränslös! Om det sen var/är av dumhet eller sexuell natur är svårt att avgöra. Håll dig och dina barn borta från honom oavsett hans motiv.


    Ja, det vore väl en sak att ha de tankarna han hade för sig själv så att säga, men att han delgav mig vad han tyckte om min kropp? Nej. Förstår inte syftet. Att göra mig glad? Att göra mig obekväm och rädd? Dumhet eller sexuell natur, tja...säger man till sin 12åriga dotter att hon har fina bröst så skulle jag inte kategorisera det som ?dumhet? iallafall. Det han gjorde var att sexualisera och kränka ett barn, sitt barn. Men klart är iallafall att jag aldrig skulle lämna mitt barn ensam med honom, och han har aldrig erbjudit sig heller. Vad nu det betyder...
  • Tis 31 okt 2017 22:46 #7

    Du ska söka svaren hos dig själv. Har du klara minnen från barndomen eller är det lösryckt? Barn som utsätts för trauma drabbas av posttraumatisk stress vilket kan innebära att man förtränger saker o saknar minnen.

    Hur kommer det sig att ni inte har någon närmare kontakt idag? Känner du att du tar avstånd? 

    Spontant när jag läser ditt inlägg känns det som att du varit utsatt för oacceptabla situationer skapade av din pappa och att du pga av detta idag tar avstånd ifrån honom. Vilket du gör helt rätt i om det förekommit situationer "över gränserna". 

    Jag tycker absolut att du ska försöka prata ut med din mamma. Förklara hur du känner och vad du minns. 

  • Anonym (hebe)
    Visa endast
    Tis 31 okt 2017 22:48 #8

    Han är bevisligen en väldigt sjuk människa som betedde sig olämpligt men att du skulle ha glömt bort övergrepp är extremt osannolikt så "turligt" nog verkar han ha varit en väldigt sjuk människa som åtminstone kunde kontrollera sig till en viss grad.

    Han är inte en pedofil men förmodligen hebefil. Oavsett är det inte stämpeln utan beteendet som är fel. 

  • Anonym (Undra­r) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 31 okt 2017 23:18 #9
    pix skrev 2017-10-31 22:46:28 följande:

    Du ska söka svaren hos dig själv. Har du klara minnen från barndomen eller är det lösryckt? Barn som utsätts för trauma drabbas av posttraumatisk stress vilket kan innebära att man förtränger saker o saknar minnen.

    Hur kommer det sig att ni inte har någon närmare kontakt idag? Känner du att du tar avstånd? 

    Spontant när jag läser ditt inlägg känns det som att du varit utsatt för oacceptabla situationer skapade av din pappa och att du pga av detta idag tar avstånd ifrån honom. Vilket du gör helt rätt i om det förekommit situationer "över gränserna". 

    Jag tycker absolut att du ska försöka prata ut med din mamma. Förklara hur du känner och vad du minns. 


    Tack.

    Du har nog väldigt rätt där att jag ska söka svaren hos mig själv - det är dock smärtsamt eftersom jag inte vill se att det som hänt har hänt. När jag läser era kommentarer så får jag mer bekräftat att jag har ?rätt? i mina känslor och tankar.

    Minnena är inte lösryckta, jag kommer ihåg olika situationer väldigt väl. Hur jag kände just då, hur omgivningen såg ut (glas saft på bordet, solen sken utomhus, bilarna på parkeringen osv). Och att de olika saker han gjort och sagt fått mig extremt obekväm. En gång när mamma jobbade natt så blev jag magsjuk och behövde sova bredvid pappa, han rörde mig inte men jag låg som förstenad av skräck att han kanske skulle. Jag minns också att om jag skulle sova i mammas och pappas säng så sov jag aldrig i mitten utan ute på kanten, alltid på mammas sida. Ibland blev det trångt och då var det alltid pappa som fick gå och sova i mitt rum.

    Jo det är precis som du är inne på, att jag tar avstånd pga hur han betett sig. När mamma lämnade pappa så trodde/intalade jag mig själv att jag helt enkelt tog mammas sida i det hela, men nu inser jag att det också var en säkerhet för mig att välja bo med mamma - för om jag var hos pappa nu när mamma inte fanns där, ja vad skulle hända då... Dessa minnen och känslor har kommit tillbaka som glimtar då och då, inte otydligt, utan bara att jag inte orkat tänka klart tanken när den väl kommer, för jag vill inte inse. Men nu kommer tankarna och minnen till mig allt oftare och jag kan inte trycka bort dem.
  • Anonym (Undra­r) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 31 okt 2017 23:22 #10 +1
    Anonym (hebe) skrev 2017-10-31 22:48:26 följande:

    Han är bevisligen en väldigt sjuk människa som betedde sig olämpligt men att du skulle ha glömt bort övergrepp är extremt osannolikt så "turligt" nog verkar han ha varit en väldigt sjuk människa som åtminstone kunde kontrollera sig till en viss grad.

    Han är inte en pedofil men förmodligen hebefil. Oavsett är det inte stämpeln utan beteendet som är fel. 


    Nej jag tror inte han någonsin blivit fysisk mot mig, men klart man undrar om något ändå hänt. När jag törs sätta mig och verkligen tänka tillbaka så kommer jag ihåg fler situationer för varje gång tyvärr. Alltså saker han sagt och situationer likt de då han öppnar toalettdörren fast han vet jag är där inne. Men oftast orkar jag inte tänka klart liksom. Har aldrig pratat med någon om detta, inte ens skrivit om det förrän nu.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll