Vägra urinprov inom psykiatrin?

Vad är det för konstigt ställe? Jag har aldrig hört talas om en mottagning, varesig privat eller landstingsägd där man tagit urinprov på alla.

Bevakat urinprov är just bevakat, de står och tittar på annars är det inte bevakat.

Så, för att konkludera det hela: Det värsta som händer om jag nekar är att jag nekas vård?

Jag är patient på en psykiatrisk mottagning i norra Stockholm, jag har en kompis som jobbar på psykiatrin i Globen, jag har pratat med andra både på nätet och i verkligheten och ingen har fått lämna ett urinprov det första de gör då de söker till psykiatrin. Oftast frågar personalen om ens alkoholvanor och eventuella missbruk och de litar på svaren. Jag skulle aldrig i livet godkänna ett urinprov i ts läge. Inget tyder på att hon är missbrukare heller.

Anledningen till att urinprovet är övervakat är för att man inte ska byta ut urinen mot någon annans eller på annat sätt fuska, om ingen tittar på kan man inte veta det här.

TS vill inte ha några mediciner. Inte fasen kan de vägra att utreda henne för att hon vägrar övervakat drogtest. Länka gärna till källa i lagen som ger behandlaren rätt att neka utredning pga det.

Ja min läkare skickade hem min mamma med blödande magsår för att hon inte vill gå med på per rektum-undersökning. Mamma dog såklart men hon får skylla sig själv som inte ville ha ett finger i röven.

Sjukvårdens vårdansvar försvinner inte bara för att patienten inte gör exakt som läkaren vill. Läkaren får lov att göra sitt bästa och utreda och behandla även utan alla prover som hen vill ha.

Det positiva är ju faktiskt att läkaren tvingas prata med sin patient och FRÅGA patienten om denne har drogproblem. Kan personligen tycka det är ett steg i rätt riktning.

Ps. Ts se till att anmäla om de vägrar dig vård för att du vägrar övervakat urinprov. Det gör jag.

Till att börja med så tror jag att jag hamnat fel. För mig känns det som att komma till en specialist inom ryggkirurgi för en nackspärr. Det är bland annat därför som jag känner mig avogt inställd.

Jag kan te mig tjurig, men jag ser ingen anledning till urinprov och speciellt inte övervakat sådant heller. Jag har en fysisk sjukdom där jag ibland tackar nej till behandling och undersökning och har en god dialog med min läkare kring detta. Det är ingen som går i taket eller nekar mig annan vård för det.

När jag läste närmare står också att man ska inleda urinscreening. Innebär det att man ämnar ta prover fortlöpande?

Hade du läst mitt svar hade du sett att jag har en kompis som jobbar på en psykiatrisk mottagning och hon har aldrig hört om något liknande, jag var tvungen att fråga henne då jag läste det här. Jag har varit patient på flera mottagningar och ingenstans har ett urinprov krävts, ingen har ens frågat mig, om det var standard skulle jag ha fått göra det vid det här laget.

I ts fall verkar det vara så att ett urinprov var det första som krävdes, all tillit mellan personal och vårdtagare försvinner på det sättet, jag tycker det är upprörande. Ska urinprov krävas inom psykiatrin för alla ska det krävas inom den somatiska vården också, lunginflammation kan ju också vara ett tecken på att man missbrukar.