Gravid o rökare

Hej!

Försöker och försöker att minska men blir ju nåt psykiskt av det .... kollar klockan hela tiden och blir stressad av det och röker därför ännu mer än jag vet att jag hade kunnat klara mig utan.

Allt mellan 10-15 om dagen :( fruktansvärt dåligt samvete men jag har i nuläget inga direkta kraftiga symtom så är svårt. Hade jag mått jätteilla kanske det varit lättare, ingen aning. Men usch vad svårt det är!

Går in i vecka 8 imorgon och har inskrivningssamtal den 13:e. Jag och BM kom då överens att den dagen jag kommer dit så ska jag vara nere på 5 om dagen .. MAX!

Och det är egentligen inga problem! Hade jag klarat hur lätt som helst ... Men man kollar klockan som sagt och så går man ut ändå .... känns hemskt! Men vad gör man? :(

Hur är det för dig?

Jag förstår dej helt . De är fruktansvärd svårt och sluta fast man vet att de kan ta rejäla skada . Jag är i vecka 25 röker mellan 5-7 cigg om dagen som du söger klockan stressa mig

Sedan har jag mår jätte bra och intr alls mått illa annars hade jag slutat .

Det är ju bebisen som påverkas, inte ni. Ni kan må hur bra som helst. Tugga tuggummi, ät något, vad som nu kan få ersättning lugna en stund.

Ni har ju ingen bättre anledning till att sluta... Vad är viktigare än att ens barn mår bra? Tänk sen om det skulle vara så att barnet har tagit skada, då får ni leva sen med ett barn som kanske inte mår bra och veta att det är ert fel. 

Jag förstår att det är svårt att sluta. Men här är man och t.o.m stressar över om köttet verkligen är helt genomstekt eller om man verkligen kan äta kaviar (vilket man kan) på mackan allt för att barnet ska må bra. 
Försök att sluta, läs på vad riskerna är, kanske kan ni gå och ta ett tidigt ultraljud så att ni verkligen ser vad som står på spel?

Usch tanken på att se någon som är gravid och röker får mig att må illa. Hoppas ni skräper till er och slutar. Finns inga ursäkter. Kan ni inte det så skaffa inte barn från början.

Som snusare kan jag säga att det fungerar inte att minska. Sluta rakt av! Det var så jag fick göra då jag väntade sonen, och det är så jag fick göra nu. Det är 2-3 jobbiga dagar, sen blir det bättre. Ni har egentligen inget val nu, som jag ser det, eftersom rökningen skadar barnet.

Vill först och främst säga att vi VET hur skadligt det är. Både för oss själva och för barnet. Det har vi vetat sen dagen vi började röka.

För det andra, det hjälper inte att skälla på någon och säga att det gör fel, för som sagt, VI VET.

Och tyvärr bidrar det till ännu mer stress vilket leder till fler cigg för att lugna nerverna. Vilket leder till ännu mer dåligt samvete vilket kan ge ännu större skada på barnet.

Så snälla, Hjälp oss och stöd oss istället och kom med tips på hur vi kan sluta eller minska eller vad som istället för att klanka ner! Ni gör det bara värre tyvärr ..

Tack!

Att motionera hjälper. Jag har rökt sen jag var 14år. Är 33 nu. Och jag har FRUKTANSVÄRT dåligt självdisciplin så jag har aldrig, trots otaliga försök, Lykats sluta röka. Inte ens när jag var inlagd på sjukhus och inte kunde röka på 3månader så kunda ja hålla mig från cigaretterna sen.

Motionera varje dag, att bli andfådd/tungt att andas motiverar till att inte röka, alla rökare känner ju att lungorna är påverkade. Att röra sig och känna sig duktigt gör det lättare att stå emot en cigg. Motionerar man redan dagligen så öka tempot. Eller motionera fler gånger.

När tankarna på att röka kommer gäller det att tränga undan tankarna med något annat, och sysselsätta sig. Måla nånting tex.... att äta syrliga, starka saker vid röksug kan hjälpa. Tex gröna äpplen, tandkräm/borsta tänderna/ fischermans halstabletter. Hoppa över kaffet eller vad som nu framkallar röksuget som mest.

Jag slutade samma dag som jag plussade. Inte ett dugg svårt när jag gjorde det för mitt barn. Vet att det är svårt, men kom igen? Lär dig att hantera den stressen som uppstår isåfall, och se det som övning inför de år du ska ta hand om ett barn! För jag kan lova dig att den "stressen" är värre!

Jag har aldrig rökt i hela mitt liv och kan inte förstå hur tufft det är att sluta. Vad jag därmot vet är att rökning är ett beroende och beroenden kan man behöva hjälp att bli av med. Mitt tips är att vara ärliga mot barnmorskan på MVC. Är barnmorskan bra kommer hen inte dömma men däremot stötta för att sluta. Tyvärr har bebisen i min mage en medfödd missbildning som är mycket mer vanlig om man röker än om man inte röker. Jag som aldrig rökt, inte ens testat en enda gång i hela mitt liv får ändå ett barn med det problemet. Att få besked om att allt inte är perfekt med fostret är så tungt, och jag grämer mig hela tiden om jag gjort något som skadat mitt barn. Som gör att min pojke kommer ha en tuffare start i livet. Jag hoppas att ingen, någonsin behöver hamna i den situationen. Det jag vill ha sagt är att oavsett om man röker eller inte, lever efter boken hur man ska leva som gravid (som jag gjort) kan man hamna i den situationen. Så jag är för att stötta varandra istället för att dömma. Jag hejar på er på håll att sluta röka. Ta hjälp av varandra (men kanske inte i ett så här öppet forum, för ni kommer få hård kritik här) och ta hjälp från MVC.

Ja håller verkligen med. I ts står det HUR MÅR NI? man undrar ju mer hur era ofödda mår. Ni riskerar plötsligspädbarns död ändå riskerar ni det , så sjukt ego. Kände en som rökte under graviditeten barnet fick svår astma allt för att mamman skulle tillfredställa sitt behov. Ni borde skämmas ni är egoister hela bunten och jag tycker inte dugg synd om er.

Slutade snusa samma dag som jag plussade. Helt ärligt var det ett helvete men jag ansåg inte att jag hade ett val. Visste ni att risken för plötslig spädbarnsdöd ökar efter att ha rökt/snusat under graviditeten?

Jag åt när jag kände att rastlösheten och suget kom. Jag åt äpplen, ananas och jordgubbar. Den sysselsättningen räckte för att avvärja suget. Så byt beroendet mot något annat, kanske något ätbart som jag eller varför inte promenader!

Jag har rökt och snusat (båda samtidigt ja) sedan över 14 år tillbaka. Men har alltid sagt att den dagen jag blir gravid, den dagen slutar jag. Så kom den dagen i mars i år när jag plussade. Den dagen klippte jag både cigaretter och snus. I ärlighetens namn har jag inte tyckt att det varit så svårt. Har tidigare gjort otaliga försök att sluta men har ALLTID halkat tillbaka. Jag kanske hade så lätt för att jag hjärntvättat mig själv att den dagen jag plussar, den dagen slutar jag. Som ett mantra jag upprepat i många år.

Dock ska tilläggas att jag har gått upp långt fler kilo än vad barnmorskan tycker är okej, för suget (även om jag inte medvetet känt av det) har nog visat sig i form av sötsug och hunger. Men det tar jag tag i efter förlossningen sedan :) Så ja, vad kan jag tipsa om, försök sysselsätta fingrarna med något annat, i början åt jag klubbor varje dag, det fungerade de första dagarna som var lite tuffa. Efter det har jag inte behövt något regelrätt substitut.