• Anonym (DummaMig)

    Jag gör bort mig jämt!

    Hej! Alltså jag lider av gad, generell ångest, det blir verkligen inte bättre av att jag jämt kommer med korkade kommentarer och tänker fel. Jag kommer med dumma frågor jämt, de de bara kommer ut ur min mun innan jag tänkt till. Jag är helt enkelt dum. Jag är en av de som analyserar allt som hänt och sagts, inte med flit utan det bara ploppar upp. Plötsligt inser jag att jag har tänkt heeelt fel eller missuppfattade nånting totalt. Insikten slår mig som en slägga i huvudet och jag vill bara avlida på sekunden.

    Jag har slutat våga leva för jag är så dum. Ja jag har OFTA otur när jag tänker. Ju mer jag socialiserar mig ju fler situiationer har jag ju att ha ångest över.

    Jag kan ärligt talat inte tänka ordentligt! Jag får inte ihop vad som förr var enkla tankegångar. Har varit deprimerad ett bra tag, vet inte om det kan spela in, eller om jag bara är extremt trött i huvudet såhär på äldre dagar.

    Men iallafall, tycker ni "vanliga" människor att ni gör bort er ofta och hur handskas ni med det?

  • Svar på tråden Jag gör bort mig jämt!
  • Meriall

    Det kan ju vara lite gulligt med någon som missförstår ofta också. Gör det till en grej att det ofta blir så så folk vet om det och tycker det är charmigt att du är så, så slipper du skämmas :)

  • Anonym (DummaMig)
    Meriall skrev 2017-11-03 10:17:44 följande:

    Det kan ju vara lite gulligt med någon som missförstår ofta också. Gör det till en grej att det ofta blir så så folk vet om det och tycker det är charmigt att du är så, så slipper du skämmas :)


    :) Haha jag tycker också att andra kan vara söta då och jag har försökt tänka så om mig själv också, att jag ju är en söt, gullig liten tjej och att vissa tycker att min tankspriddhet är charmig MEN min kassa självkänsla blir inte bättre av det :/ Jag 30år men får jämt höra "OJ jag trodde du var under 20!" och jag försöker verkligen göra mitt bästa för att se ut och uppfattas som vuxen, men att jag är dum gör ju inte att jag verkar äldre.

    Har precis börjat ta mig ut i arbetslivet efter en tids sjukskrivning och detta gör mig ännu räddare för att träffa nya människor. Jag måste ju alltid bevisa för folk genom mitt intellekt att jag inte är en tonåring för annars blir jag omedvetet behandlad så, men suck, jag är ju inte lika smart som en 30åring borde vara.

    Skäms du aldrig när du sagt nåt dumt? Mår du dåligt av det sen eller skakar du av dig det direkt? Hur skakar du av dig det?
  • Anonym (Jag med)

    Jag gör också bort mig ofta! Jag har ett högkvalificerad jobb och anses vara ?intellektuell?, men jag gör bort mig hela tiden. Säger korkade saker, missuppfattar, driver min tes inför alla för att sedan inse att jag missat poängen helt! Tror jag är lite socialt klumpig, så jag blir lite låst när jag ska tänka fort inför folk. Men jag brukar bara skratta bort det, rätta mig själv och återkomma med något smartare vid senare tillfälle. Funkar ok! Har nog rätt ok IQ och har klarat en svår utbildning, blir respekterad för mitt kunnande (peppar, peppar) men nog fan har jag otur när jag tänker alltför ofta. Är skitdålig på tex att sitta och spela poker med vänner trots min ?intelligens? eftersom det blir en pressad social situation och jag då inte kan tänka snabbt.

  • Meriall
    Anonym (DummaMig) skrev 2017-11-03 11:02:47 följande:

    :) Haha jag tycker också att andra kan vara söta då och jag har försökt tänka så om mig själv också, att jag ju är en söt, gullig liten tjej och att vissa tycker att min tankspriddhet är charmig MEN min kassa självkänsla blir inte bättre av det :/ Jag 30år men får jämt höra "OJ jag trodde du var under 20!" och jag försöker verkligen göra mitt bästa för att se ut och uppfattas som vuxen, men att jag är dum gör ju inte att jag verkar äldre.

    Har precis börjat ta mig ut i arbetslivet efter en tids sjukskrivning och detta gör mig ännu räddare för att träffa nya människor. Jag måste ju alltid bevisa för folk genom mitt intellekt att jag inte är en tonåring för annars blir jag omedvetet behandlad så, men suck, jag är ju inte lika smart som en 30åring borde vara.

    Skäms du aldrig när du sagt nåt dumt? Mår du dåligt av det sen eller skakar du av dig det direkt? Hur skakar du av dig det?


    Äh jag blir också ofta tolkad som att vara yngre än jag är pga att jag dessutom är lite barnslig i sättet och lite osäker men jag ser det inte som något negativt :) Att jag är intelligent vet jag (har iq på 140) så det gör inte mig så mycket om någon tror att jag är ointelligent eftersom jag vet att det inte är så :) Jag har dessutom jobbat på ett ställe där man bör ha lite pondus/vara mogen och gärna lite äldre. Men man får tänka att man fått jobbet för att man är bra och arbetsgivaren vet det och har valt en med alla ens egenskaper, både bra och dåliga. Att försöka inte låtsas om sina dåliga är inte nödvändigt för alla har ju såna :) Fint med folk som inte döljer dem.

    De kanske tolkar dig som en ovanligt smart 19åring istället :D Inte helt fel tycker jag ;)

    Nog kan jag också skämmas men jag försöker att inte göra det genom att tänka som jag skrev. Det funkar bra då jag kommer ihåg det :)
  • Anonym (Felsägare)

    Jag jobbar, är morsa, fru och aktiv i föreningar.

    Felsägningar och grodor strömmar ur munnen var dag.

    Men oftas är det ingen annan som bryr sig.

    Ibland kan man tom bjuda på ett gott skratt.

  • Anonym (Frågor)

    Det är bättre att fråga och verka dum, än att inte fråga och bevisa att man är det

  • Anonym (Hm)
    Anonym (Frågor) skrev 2017-11-03 11:18:59 följande:
    Det är bättre att fråga och verka dum, än att inte fråga och bevisa att man är det smile1.gif
    Håller med
  • FallenAngelNr1000
    Anonym (DummaMig) skrev 2017-11-03 09:44:02 följande:

    Hej! Alltså jag lider av gad, generell ångest, det blir verkligen inte bättre av att jag jämt kommer med korkade kommentarer och tänker fel. Jag kommer med dumma frågor jämt, de de bara kommer ut ur min mun innan jag tänkt till. Jag är helt enkelt dum. Jag är en av de som analyserar allt som hänt och sagts, inte med flit utan det bara ploppar upp. Plötsligt inser jag att jag har tänkt heeelt fel eller missuppfattade nånting totalt. Insikten slår mig som en slägga i huvudet och jag vill bara avlida på sekunden.

    Jag har slutat våga leva för jag är så dum. Ja jag har OFTA otur när jag tänker. Ju mer jag socialiserar mig ju fler situiationer har jag ju att ha ångest över.

    Jag kan ärligt talat inte tänka ordentligt! Jag får inte ihop vad som förr var enkla tankegångar. Har varit deprimerad ett bra tag, vet inte om det kan spela in, eller om jag bara är extremt trött i huvudet såhär på äldre dagar.

    Men iallafall, tycker ni "vanliga" människor att ni gör bort er ofta och hur handskas ni med det?


    Tror att jag nog förstår dig Ts. Har varit deprimerad och stängt ute 98% av det sociala. Kanske lite mer.. Började nytt jobb nyligen o det är mycket olika att lära sig, känns som de som är nyare t om har lärt sig snabbare än mig. Skit pinsamt tycker ja,men de verkar nöjda med mig trots det. Det blev lite för mycket så jag börja säga, Va !?! Tror du att jag minns något ifrån igår eller? Nae, jag lever bara i nuet o lite framåt, o sen lägger på ett stort smile xD hahaha de funkar! Men jag tror att vi bara befinner oss utom synhåll för platsen som är där vi passar bäst in på jorden ? O de gör att vi är tänkare o depress o missförstår de sociala "koderna", då vi redan anstränger oss för att inte försvinna iväg i tankarna utan att lyssna? halvt iallafall, o utföra de saker som förväntas av dig. Lär dig det på rutin. Dra in cash o dra vidare.. Inget fel på dom, inget fel på dig, bara fel plats för dig, o mig.

    Glöm inte att se de bra egenskaperna du har, fokusera på dom o ta det andra efter ett andetag ^^ 

Svar på tråden Jag gör bort mig jämt!