Skaffa sladdis eller ej?

Ja, har tänkt på det, kommer ju garanterat inte ångra ett till barn. Kommer däremot kanske ångra oss om vi inte skaffar ett till barn. Men det svåra är ju att vi dels vill ha ett till barn, men dels tänker praktiskt. Börja om med alla rutiner som ett litet barn innebär känns jobbigt också. Vi har börjat bli bekväma nu när barnen är så självgående och uppskattar att kunna göra mkt tillsammans, såsom att resa, åka skidor, inte vara så låsta, barnen sportar mkt osv... Min man lutar mer åt att han känner sig nöjd med två barn, men kan ändå tänka sig en till. /Mvh *förvirrad*

Ja jag vet inte... jag vill ju, men samtidigt inte:S Jo precis, hade vi varit helt säkra hade vi ju börjat försöka. Det är nog min ålder samt åldersskillnaden som blir på barnen som gör att jag känner att vi måste bestämma oss snart. Och därför blir jag också lite stressad och kommer inte fram till varken det ena eller andra.

Anonym kööör: Ja, det ser jag som en stor fördel faktiskt, hade varit jättemysigt på det sättet:) Har du en sladdis själv eller funderar på skaffa?

Ja det är ju sant... du tänker alltså att så länge man är osäker så vill man inte tillräckligt mkt?

Tack för ditt svar! Ja aktiviteterna med barnen känns viktiga för oss och det känns synd om det ska bli väldigt lidande pga ett till barn. Förhoppningen är väl att det ska gå lätt att ta med bebisen på de större barnens aktiviteter, men som du skriver så vet man ju inte om det blir så...

Tack för era svar! Så intressant att få läsa om andras erfarenheter och även att få lite input och frågeställningar.

Känns som att det blir ett så himla stort steg att skaffa en till nu. Det kändes aldrig så när vi skaffade andra barnet, det var en självklarhet och vi var inte ett dugg oroliga. Hade vi skaffat en trea lite tidigare hade det nog inte heller varit så mkt att fundera på. Men nu blir det ju verkligen som att börja om med allt och man oroar sig mer för risker med tanke på min ålder. Man vet vad man har men inte vad man får... Kommer man räcka till, till alla tre är också en oro. En till nackdel, vi har inte ofta behov av barnvakt. Men har sett framemot att göra nån weekendresa då och då tillsammans bara jag och min man nu när barnen blivit större och ekonomin börjar tillåta det. Detta blir ju också genast svårare igen...

Men samtidigt, att få uppleva allt igen med ett till barn, och jag tror ju att våra stora skulle vara helt underbara mot den lilla. Tiden går ju så fort, snart är barnen tonåringar och att då ha en liten till hade varit härligt.

Ja, kommer mest troligt att vänta ett halvår - ett år innan eventuella försök. Blir mer och mer sugen bara jag läser här om andras erfarenheter! Jag tror ju våra barn också skulle tycka det var jättekul med ett syskon, men på nåt underligt sätt får jag dåligt samvete mot dem också om vi skulle skaffa en till. Låter kanske heldumt...

[quote=78162749][quote-nick]GrönaDruvan skrev 2017-11-04 20:32:14 följande:[/quote-nick]

Är 39 och fick trean för 4,5 månad sedan.

Iof så är mina andra barn något yngre än dina, 7 och 8, men detta är helt underbart!!

Njuter varje sekund!

Vi har liksom fått dröm-bebisen som sover bra och i stort sett aldrig gråter. Han bara hänger med.

Visst kan det vända, men åh vad jag njuter av denna lilla guldklimp!

Vi kämpade i två år och hade två missfall + att hans tvillingbror dog i magen i vecka 17, så kanske därför njuter jag extra mycket att han faktiskt överlevde...det var aldrig säkert han skulle göra det.

Nä, det är det bästa vi gjort!!!

[/

Låter underbart!

Så härligt! Jo just det att man ofta måste dela upp sig är ju en av nackdelarna jag har i åtanke... vi är ju så vana att kunna göra saker alla fyra nu.

Tack för att ni delar med er av era erfarenheter!

Skönt att höra att det finns fler i samma situation! Visst är det svårt, inget litet beslut direkt. Man både vill men samtidigt är det lite för ?skrämmande?.

[quote=78304613][quote-nick]Anonym (Velandet) skrev 2017-12-26 00:29:57 följande:[/quote-nick]

Här är en till. Vi har två barn på 8 och 10 år. Slits mellan tanken på att skaffa en till eller helt enkelt vara nöjd och tillfreds med det man har.

Barnen blir mer och mer självgående. Vi hittar på saker och har väldigt roligt ihop! Man kan planera och utföra aktiviteter på helt andra sätt än om man hade en liten också. Det är nog den där

"frihetskänslan/valmöjligheten" som jag är mest rädd att tappa..

Det suger ändå i magen efter en till, det är så mysigt! MEN den där mysbubblan är ingen garanti att man ens får.

Man är äldre, tröttare och för min del är kroppen mer på jakt efter vila än omöjliga yogaställningar på jakt efter leksaker och tappade nappar. Haha!

Som sagt, jag slits med tanken av nöjdhet och viljan att ha mer.

Man vet bara vad man har och inte vad man får.

[/

Precis! Man blir mer nojig också. Tänk om det skulle hända nåt vid förlossningen eller om man skulle få ett sjukt barn. Varför äventyra det man har... Samtidigt är det väl rätt liten risk för det, men ändå. Längtan finns dock där och biologiska klockan tickar. Åldersskillnaden på barnen blir ju också större ju längre man väntar. Åhhh...

[quote=78304719][quote-nick]Anonym (Velandet) skrev 2017-12-26 01:14:08 följande:[/quote-nick]

Det ironiska i allt detta är att vi har alla förutsättningar egentligen. Ekonomin finns, det finns rum i huset, bil osv osv..

Jag tror att mycket av vårt velande beror på att vi inte har några planer framöver. Liksom lite rastlöshet som kryper fram när man får så mycket tid över.

Just NU är jag pigg och orkar. Men NU kan jag också ge mig själv återhämtning när jag önskar. Det kommer jag inte kunna med en liten som kräver dygnets alla timmar.

Våra barn har varit superlätta under småbarnsåren. Tänk om 3an blir rebellen?

Lik förbannat så har man svårt att förlika sig med tanken på att 8 åringen är och förbli minstingen i familjen.

[/

Jo precis, vi har också det ordnat med jobb, ekonomi och bostad, så där är det inga problem. Tänker också framåt, om några år när barnen börjar bli 15-16, känns som att medelålderslivet kommer lire för fort... Som att man inte känner sig riktigt färdig med barn än, men det skulle vara väldigt krävande samtidigt att börja om med allt.

Oj har inte sett detta innan! Vi fick en sladdis 2019. Ångrar det inte en sekund, det var så otroligt mysigt att få uppleva bebistiden igen och nu har vi en busig 2-åring. Syskonen är också väldigt glada för sin lillasyster. Tycker inte det varit något problem med tanke på aktiviteter och så, minstingen följer med på det mesta och det blir ju också lättare ju större hon blir.

Hur gick det för er?