Låser in mig på toa för att få äta ifred för min 2åring

Känner med dig!

Sitter själv just nu instängd i köket för att få vara ifred en stund från min ettåring (sjuåring och nioåring)  Alltid någon som hänger en i hasorna, vill säga något, göra något, behöver något, har bajsat, vill bli buren, vill gnälla lite. Ettåringar är värst, men det växer successivt bort, det är bara att hålla andan till de fyller tre

Men har du hört talas om TV och iPAD!!!? Bästa barnvakten!

Glömde svara på frågan inser jag. Min ettåring får antingen mat samtidigt som jag äter, eller så får han mat och sedan typ äta en banan eller majs eller ngt annat han tycker är gott medan jag äter. Ofta vill han sitta bredvid och äta det jag äter, då ger jag honom lite från min tallrik. 

Det är övergående!

Jag kan inte hålla mig... Det är ditt första barn tolkar jag?!

Jag är... VAR (!) superpedant och skiträdd för kladd och mat på golvet och fläckar på kläder osv osv... Snark åt mig själv för tio år sedan!

Tredje barnet... Håll i er nu... äter från golvet, när han är klar vid bordet och va fan gör det (retorisk fråga), huvudsaken är att han är glad, mätt, nöjd, underhållen, att resten av familjen får äta också och att han lär sig äta själv. Jag får städa golv, väggar, stol, tvätta barn, tvätta kläder och mig själv efter näst intill varje måltid. 

Min viktigaste lärdom efter tre barn-Gör inte så stor grej av allt! Gör det som är smidigast, det betyder nämligen inte att man är varesig lat, bekväm, slapp... Man får välja sina strider och inte ta dem alla bara