• molly50

    Ni som varit otrogna och blivit påkomna.

    Anonym (?) skrev 2017-11-09 00:53:44 följande:
    Jag har varit. Varför skulle jag säga det? Nej tack
    Varför du skulle säga det?
    Kanske för att sanningen tenderar att komma fram och lögner och svek sårar ofta mer än otroheten i sig.
    Att få veta att ens partner har ljugit och gått bakom ens rygg skadar mer än om partnern är ärlig och står för sina misstag.
    Carpe Diem
  • molly50
    Anonym (Såj-adumt) skrev 2017-11-13 11:36:40 följande:
    Absolut, en relation bygger på tillit och förtroende om man en dag chockas av att det inte gäller längre och att någon ljugit och bedragit, det lämnar fler spår och sår efter sig än bara att man inte kan lita på partnern.

    Det verkar som om många är väldigt ego när det gäller att vänstra. Frågan stannar vid "hm...hur obehagligt blir det för mig...?). Man struntar i hur den som blir bedragens tillvaro slår i spillror och hur svårt det är att återfå tillit överhuvud taget. 
    Precis. Jag har själv blivit bedragen så jag talar av egen erfarenhet.
    Jag fick veta det på omvägar när det hade pågått i c:a ett halvår.
    Jag hade alla gånger föredragit att få veta det direkt och då av honom.
    Jag vet att alla inte tänker som jag.
    Många tänker kanske att de inte vill berätta av rädsla för att såra sin partner.
    Men frågan är om det verkligen är det det handlar om eller om man både vill ha kakan och äta den.
    Carpe Diem
  • molly50
    Anonym (Såj-adumt) skrev 2017-11-13 12:27:58 följande:
    Absolut, jag många män och kvinnor upplever en idealisk tillvaro som äkta man med familj men med lite guldkant i form av älskare älskarinna. Men priset för då allt uppdagas och hur kränkande och sårande det blir för den fru eller man som lurats att vara en pusselbit i spelet, är skyhögt. 

    Jag var den där frun som trodde bara gott om mannen och tyckte mig göra "allt" för att relationen skulle vara bra på alla plan. Men -  efter otroheten (som då pågått i åratal och på sjukt grova sätt), uppdagades blev jag en helt annan människa.

    Efter sorgeprocessen var liksom inte tvåsamheten som jag värderat så högt med 110% tillit, eftersträvansvärt längre. Det blev en vision som jag inte tror riktigt på längre. Livet kan ta så många vägar och människor är människor. Det blev en sorg i sig, att inte lita på relationer.

    I dag är jag särbo och nöjd med det, men skadan av lögn blev liksom bestående för mig. Sjönk in i märgen. Jag skulle aldrig hänge mig igen som "duktiga ställa-upp-i-alla-väder-fru" så galet mycket som jag gjorde som gift. Belongs to the past  ...;).
    Ja,så är det säkert.

    Ja,det tog tid för mig att bygga upp min tillit för andra människor också.
    Det tog mig flera år.
    Den jag blev bedragen med var dessutom en av mina bästa vänner.
    Jag gick hos samtalsterapeut och pratade av mig om alt och det hjälpte mig en hel del.
    Men det tog åratal innan jag vågade börja dejta män igen,
    Och när jag såg träffade min nuvarande man så var vi särbo ett längre tag innan vi flyttade ihop och gifte oss och fick barn.
    Jag behöver få ta det i min egen takt och han respekterade det,tack och lov. 
    Och han har lärt mig att jag kan lita på människor.
    Så min tillit för honom är 110 %.
    Carpe Diem
  • molly50
    Anonym (Ja) skrev 2017-11-14 15:54:38 följande:
    Vadå? Att ha någon som stalkar än i fyra år efter och konstant vill få till en återförening. Det är faktiskt ganska rubbat att vilja ha någon som behandlat än så illa
    Men om han nu var så rubbad,varför gjorde du inte slut istället för att vara otrogen?
    Förstår du hur mycket otrohet kan såra?
    Carpe Diem
Svar på tråden Ni som varit otrogna och blivit påkomna.