Anonym (Anna) skrev 2017-11-12 06:21:51 följande:
Jag har själv sett den dokumentären och kände mig också som att aldrig mer vilja äta kött efteråt. Samma sak med Sockerfilmen! Jag tror att om man verkligen tar del av forskningen som de har byggt filmen på så nyanseras bilden av köttets fara. Kanske är der viktigaste att man oftast äter grönsaker? Kanske kan lite socker på lördagar hanteras av kroppen?
Jag tror att man riskerar att barnet blir alienerat med helt växtbaserad föda (jag äter själv så, men gör undantag där det är smidigt) och ingen vägar bjuda hem hen eftersom de är rädda att göra fel. Och alla kommer hela tiden be barnet att försvara sin livsstil, vilket säkert ger vissa problem med identiteten om den egna övertygelsen vacklar.
Men vi är veganer av många orsaker vill jag tillägga: Hälsan, djurens rätt, miljön. Det finns många anledningar att vara vegan och just därför vill vi inte vara lakto-ovo-vegetarianer heller. Vi vill helt enkelt inte bidra till att djur lider "bara ibland", det skulle mitt hjärta och samvete aldrig klara av :(
Socker är ju inte bra i stor mängd men socker bidrar ju inte till att djur får lida eller har en stor miljöpåverkan om jag äter det lite ibland hehe
Vi har som mål att vara förebilder för framtida veganer. Vi vill visa att det är inte alls är jobbigt att bjuda hem en vegan. Jag och min sambo är alltid hurtiga och lättsamma när vi bjuds på middag/fika och tar det vi kan äta och lämnar det vi inte kan äta :) Just vid middagar finns ju alltid potatis, pasta, ris osv samt sallad och rotfrukter och det kan vi ju äta.
Skulle vi bli bjudna på fika som vi inte äta något alls ifrån så tar vi bara en kopp kaffe. Då får oftast personen som bjöd oss jättedåligt samvete och då ger vi bara lite tips på vad hen kan bjuda på nästa gång, men vi blir aldrig sura eller kommenterar negativt.
Jag och min sambo "försvarar" aldrig vår livsstil. Om någon har en fråga så besvarar vi den. Om frågeställaren inte håller med, vill börja diskutera eller "mucka gräl" så ger vi oss aldrig in i det. Är personen riktigt envis så hänvisar vi oftast till dokumentärer, källor, artiklar och ber dom läsa på där om dom vill ha mer info. Vi svarar att vi omöjligt kan förklara allt som en dokumentär på 3 timmar kan.
Jag har märkt att eftersom jag aldrig dömer någon som äter kött, är aldrig blir sur om någon ställer en "dum fråga" eller kräver att någon måste anpassa sig efter mig vid bjudningar så har personer i min omgivning blivit väldigt respektfulla mot mig och är väldigt måna om att jag ska få vegansk mat. Är jag på jobbet och det är något på tv om tex "slaktning av djur" som en kollega veta jag tycker är hemskt att titta på så byter hen kanal.
Jag tror och hoppas att om vi uppfostrar vårt barn att bete sig likadant så kommer hens kompisar att vara lika respektfulla. Sen kan barn vara elaka, absolut. Men då får vi helt enkelt ta det när det kommer :) Kanske bjuda hem de elaka barnen och deras föräldrar på en god 3-rätters vegan middag hehe ;)