En vän till mig har en son med adhd och autism. Han har inte fått träffa sin son på flera månader pga brottsmisstankar (misshandel). Jag vet inte vad jag ska tro, han säger att sonen ljuger och överdriver pga sina diagnoser. Men det ligger väl inget i det? Diagnoserna innebär ju inte att man ljuger och överdriver?
Nej, men diagnosen kan gör att verklighetsbilden kan vara lite annorlunda hos den med autism.
Nja... det har ju förekommit att t.ex. barn med Tourette har ljugit om sexuella övergrepp. Och det förekommer också att barn med ADHD eller Asperger berättar lögner för att se andras reaktion och att de är ganska omedvetna om att de kanske gör folk ledsna. Har själv två barn med ADHD. Sonen berättade en gång för fröken att vi hade glömt hans födelsedag - vilket inte stämde. Han såg det som ett skämt. Och dottern - hon var nästan vuxen då - berättade som aprilskämt för en kompis att min man och jag skulle separeras (och att hon var ledsen över det). De kan ha svårt att förstå andras känslor tillräckligt bra och då kan det gå lite överstyr.
Tillskillnad från de två föregående talarna tycker jag alltid att man ska ta det på allvar om barnet berättar att det blivit misshandlat. Någon med autism kan ha ett annat sätt att se världen, men en misshandel går inte att missuppfatta. Eftersom det här är polisanmält (jag antar att det är det då du säger brottsmisstankar) och barnets mamma helt uppenbarligen tar det här på allvar finns det ingen anledning att tro att barnet bara har försökt sig på ett misslyckat skämt eller vill ha uppmärksamhet. Om det inte finns starka bevis på motsatsen hade jag trott på allt barnet hade sagt och jag tycker det är förjävligt rent ut sagt att vissa här tror mindre på barnet pågrund av hans diagnoser!
Nja... det har ju förekommit att t.ex. barn med Tourette har ljugit om sexuella övergrepp. Och det förekommer också att barn med ADHD eller Asperger berättar lögner för att se andras reaktion och att de är ganska omedvetna om att de kanske gör folk ledsna. Har själv två barn med ADHD. Sonen berättade en gång för fröken att vi hade glömt hans födelsedag - vilket inte stämde. Han såg det som ett skämt. Och dottern - hon var nästan vuxen då - berättade som aprilskämt för en kompis att min man och jag skulle separeras (och att hon var ledsen över det). De kan ha svårt att förstå andras känslor tillräckligt bra och då kan det gå lite överstyr.
Va? Vart skriver jag att man inte ska ta barnet på allvar??
Nja... det har ju förekommit att t.ex. barn med Tourette har ljugit om sexuella övergrepp. Och det förekommer också att barn med ADHD eller Asperger berättar lögner för att se andras reaktion och att de är ganska omedvetna om att de kanske gör folk ledsna. Har själv två barn med ADHD. Sonen berättade en gång för fröken att vi hade glömt hans födelsedag - vilket inte stämde. Han såg det som ett skämt. Och dottern - hon var nästan vuxen då - berättade som aprilskämt för en kompis att min man och jag skulle separeras (och att hon var ledsen över det). De kan ha svårt att förstå andras känslor tillräckligt bra och då kan det gå lite överstyr.
Jag har inte heller sagt att man inte ska ta barnet på allvar, jag har inte ens tagit ställning till det. Det är ju dessutom andra människor som pratar med barnet och kollar upp om det stämmer, så det är inget man behöver sköta. Frågan var ju bara om det är tänkbart att barnet inte säger sanningen.
Och att verklighetsuppfattningen skiljer sig åt, KAN vara mycket relevant (även om det kanske förekommer sällan), för då kanske det inte verkligen är misshandel.
Det är MIN erfarenhet att det händer. Jag jobbar också med barn som har NPF. Och jag vet att vår läkare hade blivit beskyllt för att ha sexuellt utnyttjat sin son. Sonen hade Tourette och hittade på saker. Det finns ett annat fall där pappan satt i fängelse ett tag trots att sonen tog tillbaka sitt påstående. Också Tourette-diagnos och inget hade hänt. Ska jag förneka att det har förekommit, när det har gjort det? Om du vill det, då skulle du ju ge bästa exemplet på att folk med Asperger ljuger, för du vill att jag ska ljuga om det, eller?
För att vara tydligt: Jag tror inte att det förekommer ofta, och jag tror att det oftast förekommer i liten skala , dvs. ganska harmlöst. Men att misshandel inte går upp missuppfatta - i flera böcker om NPF brukar man just ta det som exempel: Att ett barn med NPF säger "du slog mig", när personen i själva verket bara råkade nudda dem eller liknande. Det är perceptionsstörningar och det är nog det som Tofflan menade med "annan verklighetsuppfattning". Och i den formen händer det t.o.m. ganska ofta. Men att det skulle gå så långt att pappan blir anmält, det är säkert inte så vanligt.