Gravid efter upprepade missfall

Hade också många tidiga missfall och blev lätt gravid. Fick utskrivet trombyl o progesteron när jag blev gravid nu senast och graviditeten gick bra. Ut kom en frisk flicka som är en busig ettåring idag.

Trombyl tog jag ända till jag skulle föda och det andra till 12 veckan.

Försökte slappna av. Gick på extra ultraljud privat för att kolla så allt var bra. Började känna lite rörelser redan i 12 veckan. Och försökte känna efter varje dag. Tror att det är svårt att slappna av trots att man passerat tolfte veckan. Men njut av graviditeten nu. Jag njöt verkligen ändå. Medicinerna du tar är jätte bra. Om du är orolig åk in och se efter att allt är ok.

blir som ni andra väldigt lätt gravid. Har varit gravid fem gånger, 4 av gångerna tog det sig på första försöket, 5:e på andra försöket. Har läst mycket att om man lätt blir gravid är kroppen dålig på att "solla ut i tid", alltså befruktar ägg som de flesta andra kroppar inte ens befruktar från början. Därav blir det väldigt tidiga missfall. Detta var en tröst för mig av nån konstig anledning.

Jag hade tre missfall på raken och fick sedan trombyl og progesteron som jag tog till vecka 12 och nu ligger en 3 åring bredvid mig :) jag är dessutom gravid igen i vecka 10, äter progesteron och trombyl nu också så peppar peppar. Sedan jag fick progesteron och trombyl har jag alltså inte fått något missfall * peppar peppar. Håller tummarna för dig.

Jag hade "bara" två missfall bakom mig så det blev aldrig någon utredning. Det var svårt att bli gravid (1:an 2008, 2:an 2011).

Våren 2012 tyckte jag att min mens strulade, var ovanligt liten etc, så jag kontaktade en gynekolog. Fick tid för undersökning och piller för att ordentligt rensa livmodern på slemhinnerester. Han tyckte även att han såg polyper i livmodern så jag fick remiss för att ta bort dessa. Tydligen (vilket jag fick veta efteråt) stod det även med att de skulle spola mina äggledare. Han sa att jag skulle ringa direkt jag plussade nästa gång så skulle vi se till att det gick vägen.

I början av mars 2013, precis innan vi skulle åka och fira min mormors födelsedag, tog jag ett test. Mensen var en vecka sen och jag visste att jag skulle plussa. Ringde och fick en tid för VUL ett par veckor senare.

Tillbaks hos gynekologen skedde följande konversation:

G: Du är absolut gravid.

J: Vad bra.

G: Du är väldigt gravid.

J: Vad bra, då kanske det går vägen denna gång då.

G: Du väntar tvillingar.

J: Nej.

G: Jo, det är tvillingar.

J: Nej.

*G vrider på skärmen*: Se här, en, två.

*J tittar på skärmen*: Nä.

Tiden fram till KUB-ul var nervös. Det var på KUB-ul som det upptäcktes att graviditet 2 gått åt skogen. Men de två små grynen från v7+2 levde och frodades.

Efter KUB-en blev det nervös väntan till RUL men även där sprattlade de omkring som två vilddjur. 

Halvvägs in i graviditeten svullnade ena fotleden upp kraftigt. Fick göra ultraljud av benet och då man hittade en förträngning (gammal) i ett blodkärl och inte kunde vare sig bekräfta eller dementera en propp så blev det att få blodförtunnande sprutor resten av graviditeten. 

Det där att tvillingar "alltid" kommer tidigt gällde inte mina pyren. De fick vräkas v40+0. Tyvärr så ville de inte ut då heller utan det slutade i snitt då min kropp inte orkade mer efter 40 timmar. Ut kom två perfekta grabbar där det inte märktes ett dugg på dem att vi försökt få ut dem i nästan 2 dygn. Den enda som tagit stryk var jag.

För en vecka sen blev de 4 år. Det var min historia det!

Ja, det är rätt fullt upp med två aktiva grabbar :) Men härligt samtidigt.

Nej, faktiskt inte. Jag hade världens bästa graviditet utan foglossning, inget direkt illamående och inga direkta cravings heller.

Båda missfallen var i v12. Första gången trodde jag att jag var i spökveckorna och blev helt paff när jag började störtblöda. Åkte in till gynakuten där läkarna först inte trodde på mig när jag sa att jag var gravid då jag rensat så väl på egen hand. HcG-provet var däremot skyhögt och då misstänkte de druvbörd eller utomkveds. Så här i efterhand misstänker jag att det var en tvillinggraviditet redan då. Andra gången, när det upptäcktes på UL, hade jag en misstanke om att det gått åt skogen. Då hade liten dött i v9.

Det är spännande det där med symtom förresten. Första gången tappade jag aptiten totalt och blev enormt luktkänslig. Andra gången var jag hungrig som en varg. Tredje gången inget speciellt. Fick lätt illamående på eftermiddagarna mellan RUL och v30 när jag blev sjukskriven. Då hade jag med mig morotsstavar till jobbet.

Om det är din farbror och faster som är tvillingar är de garanterat tvåäggs :) Men, då är också sannolikheten för att den ärftliga faktorn att släppa två ägg finns hos dig via din pappas gener.

Ja, det är inget ovanligt egentligen att en tvilling stöts ut så som det kan ha varit i ditt fall. Tyvärr så görs det inga undersökningar på det. Enda gången man faktiskt vet att det är så är om man gjort ett tidigt VUL och då fått veta att det är två och sen får en blödning och bara en är kvar.

Jag skulle, i ditt fall med flera missfall bakom dig, ringa till en privat gynekologmottagning och be om ett tidigt VUL. Både för att lugna nerverna (förhoppningsvis) genom att få se att det faktiskt finns något där inne som gror, samt att det är rätt skönt ändå att vara förberedd redan från start på att det blir två (med alla extra inköp som kan behöva göras).

Din mans tvillingsystrar kan inte påverka om du släpper fler ägg :) Däremot, om de är tvåäggs (enäggs säger de är slumpen även om det i vissa släkter är vanligare med enäggs än i andra) så kan han ge era barn genen för att släppa fler ägg i taget.

Ring och prata med dem. Det är i v7+ (alltså v8 beroende på hur man räknar) som det är mer eller mindre säkert att man kan se hjärtat. Min gyn ville inte boka tidigare än så. Trodde jag var i 7+5 men blev bedömd till 7+2 när mina gryn visade upp sig första gången. Men ring och säg när du skulle haft BIM så räknar de ut när du bäst kan komma och kolla läget.

Försökte lägga upp en bild på mina gryn men den vill inte :)