30+, försöker få första, följas åt?

Hejhej,
Här är en till som är 32år, försöker med första och är inne på 7:e försöket. Känner igen det du säger att man är lite ensam om situationen i vänkretsen. Jag undviker visserligen att umgås med många av vännerna då de inte verkar förstå hur jag känner men det är svårt att isolera sig helt.

Här blir det inget denna månad. Äl idag och sambon är sjuk och inte alls på humör. Känns trist att bara slösa bort en chans men det finns inget att göra åt saken. Har en vän som snart ska föda och som lägger upp massor med bebisrelaterat. Det känns som värsta käftsmällen varje gång jag ser nya inlägg, och nu känns det ännu värre när jag vet att våra chanser än en gång är förlorade. Usch, riktigt deppig nu. .

Jag har bara provat äl-stickor än så länge och sambon har gjort spermietest hemma. Båda visar på att vi fungerar vilket är positivt .

Det blev lite medicin och snabbis så lite hopp finns det . 
Så skönt om hormonerna ordnar till sig. Jag har gjort VUL två gånger pga oförklarlig smärta kring höger äggstock. Båda gångerna har det noterats att min livmoderslemhinna är tunn men jag har ätit p-piller och då borde väl slemhinnan vara tunn?. Det lite underliga är att efter jag slutade med p-piller så har mensen blivit mer sparsam och mindre smärtsam. Trodde det borde bli tvärtom...
Har gyn sagt något om ditt myom kan påverka chanserna till graviditet?
Jag räknar också med att det dröjer ytterligare för oss innan det blir något. Hade jag bara vetat att vi kan bli gravida så hade jag inte känt mig så stressad tror jag. Den här ovissheten verkar vara svår för andra att förstå. De verkar ta för givet att man kan bli gravid.

Tålamod är inte min starka sida när det kommer till något jag vill Förstår inte hur de som inte vet hur det känns kan säga att man ska ha tålamod, att stress mindre och att det kommer när det kommer. Det finns en viss procent av befolkningen som inte kan bli gravida. Någon måste ingå i den procenten. 
Vi får se om det blir något av snabbisen. Blev bara lite halvdant så det känns inte troligt att det blir något men har mycket annat att tänka på så det berör mig inte så mycket denna månad som det har gjort tidigare. Tror också jag har börjat tappa hoppet om att blir gravid vilket faktiskt gör att jag känner mig mindre stressad. Vi människor är underliga varelser . 
Jag har aldrig känt mig påverkad av p-piller (har inte provat andra p-medel) men jag har bara tagit det 2-3 år åt gången. Senast jag fick göra VUL åkte vi in akut pga av feber och olidlig ryggsmärta, då märkte de att jag var öm i buken men kunde inte förklara var den smärtan kom ifrån. Däremot hittade läkaren lite andra fynd i kroppen och då bl a ett som kunde ha tytt på blodpropp. Läkarna trodde inte det var någon fara med p-piller eftersom det inte var en bekräftad blodpropp och kunde bero på annat men jag kände själv att det var dags att sluta med p-pillerna. Strax efter det beslutade vi oss att försöka bli gravida. Vid första VUL hittade de lite vätska i fossa douglasi som gyn trodde kunna bero på äl. Ingen annan förklaring på varför jag hade ont och den akuta smärtan försvann efter någon vecka. Jag är dock fortfarande palpationsöm men det går i vågor. 

Kommer du göra extra kontroller om du blir gravid för att ha koll på myomet? Går det att ta bort?

Jag svårt att förstå hur en del kan stressa upp sig när de inte kan bli gravida med barn nr 3, 4 eller 5 direkt. Jag tänker att det är en bonus om man kan få mer än ett eller två barn. Och de som klagar över att vara gravida?. De får ju i alla fall känna hur det känns och uppleva hela processen. Ibland känner jag för att påpeka det för dem men då är risken stor att jag måste berätta att vi försöker och allt det och sen får man väl höra att vi måste pricka in äl och andra tips på hur man lyckas... man har inte redan googlat om allt de senaste månaderna 

Jag har själv funderat endometrios men tycker att gyn borde ha nämnt det om de misstänkte något sånt. (Vet dock att det ofta förbises i vården...) Har för mig att jag frågade om det kunde vara något som kan försvåra graviditet andra gången men att det inte såg ut att vara några problem. Var väldigt smärtpåverkad, dehydrerad och tror även jag hade fått smärtlindring så minns det svagt. På grund av alla fynd så sattes jag i cancerutredning men det gav inget och då lades den mesta utredningen ner. 

Känt myom och oro borde vara skäl nog att få göra extra kontroller men så är väl inte fallet. Jag vet inte hur det blir för mig. Har läst att de som har haft eller har ökad risk för blodpropp kontrolleras extra men vet inte hur det är i mitt fall. Tror inte att jag ligger i någon riskgrupp egentligen.

Ja visst känns det som att vi är ganska ensamma i situationen. Antar att alla andra här inne är under 30 eller redan lyckats med första. Det kan ju hända att det kommer in någon mer efter ett tag. Vi får hålla liv i tråden så den inte försvinner ner i flödet  
I nuläget har jag inte så mycket problem så det känns inte nödvändigt att utreda endometrios men tanken har slagit mig och jag har vid flera tillfällen påpekat till gyn om smärtorna kring mens. Det sämsta tipset jag fått var att dricka varmt vatten. När inte ens förskrivna tabletter hjälper så tror jag tyvärr inte varmvatten hjälper... Ett annat tips som ofta kommer är att det brukar bli bättre efter första barnet. Tack för den! Jag hoppas ingen vågar ge mig det tipset igen.
Blir vi skickade på barnlöshetsutredning tänkte jag fråga lite mer om det kan vara endometrios då men annars är det så pass lindrigt just nu att jag inte orkar dra i det. Försöker även intala mig själv att det är normalt att det tar lång tid att bli gravid så det finns ingen anledning att tror att det är något fel som ligger bakom. En tanke som är väldigt svår att hålla fast vid. Jag har varit sugen på att prova olika saker som sägs kunna hjälpa men eftersom min cykel är regelbunden vill jag inte riskera att rubba något. 
Den där känslan strax innan äl  Förutom denna månad som var deprimerande brukar jag bli som en nykär tonåring dagarna innan. Stackars sambon får jobba hårt då. Det kan inte vara lätt för männen att leva med någon som far jojo i humöret hela månaden men de slipper i alla fall försöka få vardagen att fungera samtidigt som känslorna trycker på inifrån

Tipset om varmt vatten fick jag under min tid i England. Det var en ung tjej med utländsk bakgrund som gav det så jag kan tänka mig att det kanske är något som används i hennes kultur. Många kulturer är mer för alternativmedicin än vi är i Sverige. Här får vi inte ens tipsa om sånt som inte är vetenskapligt bevisat . Däremot har jag lärt mig att koffein förvärrar smärtan så jag håller in på kaffe de första mensdagarna. Finns det någon bra ört som kan lindra PMS, menssmärta? Jag har köpt ett kinesiskt te som ska vara bra mot PMS men förutom att det är gott så vet jag inte om det ger någon effekt. 
Jag har inte mycket att jämföra med i släkten. Det är väl mamma men hon blev gravid väldigt lätt. Ja, och på pappas sida är det ingen som varit planerad så antar att även de haft det lätt. Har dock inga syskon med barn.
Det där med att mannen reser bort i jobbet kan vara besvärligt. För två månader sen träffades vi bara några timmar på natten precis den vecka som jag hade äl. Månaden innan dess var jag iväg dagarna innan och äl-dagen. Jag har märkt att jag försöker planera efter äl och undviker att boka in något de dagarna men ofta är det något som krockar ändå så det blir stressigt och inbokat. Eller så går jag och längtar hela dagen bara för att träffa en trött och sliten man som är svårlockad... Jag hoppas du får hem en pigg man ikväll . 

Hur köper du daggkåpa? Munkpeppar har jag varit inne på men kände inte av PMS förra månaden så tänkte avvakta ett tag och se hur det fortsätter. Jag påverkas mycket om jag tänker på allt så förutom när jag är här inne försöker jag hålla undan tankarna. I början tänkte jag mycket på graviditet och googlade massor, då fick jag alla möjliga symtom och PMS-känningar. Nu verkar det ha lugnat sig lite. Är på ÄL+3-4 och har inte känt något alls, innan hade jag känningar hela tiden. 

Mannen har försökt erbjuda sovande tjänst men jag vill att han ska vara med aktiv . Nästa år vet jag redan två månader som vi kommer missa helt för att jag är iväg... Känns segt men finns inget att göra åt det så får acceptera att det är som det är. Undrar om det skulle gå att frysa in sperma och ta med sig på resan 

Vi har knappt berättat för någon att vi försöker. Jag har en vän som vet om det och min syster, vet inte om mannen har sagt något till någon vän. Vi är inte i det optimala läget för att bilda familj men med tiden som springer iväg tyckte vi båda att det var läge att börja. Däremot har alla andra säkert synpunkter om de skulle få reda på det. Jag tänker att vi får ta det som det kommer. Först ska vi lyckas bli gravida och efter det tar det ca 9 månader innan pyret kommer ut. Under den tiden ska vi nog hinna ordna till det ganska bra 

Googlade daggkåpa och tror det är sånt som föräldrarna har i sin trädgård men de växer väl inte på vintern? 

Denna månad körde jag utan tester. Märkte ändå tydligt när det var på gång. Hade tre dagar med äl-sekret och sen i måndags molvärk så äl har varit söndag eller måndag. Har skrivit tenta i veckan vilket har tagit upp den mesta tankeverkstan så jag har inte haft tid till inbillningssymtom. Något positivt med slutspurten för kursen

Åh så mysigt med ett litet torp  Jag vill jättegärna flytta till ett torp eller mindre gård ute i skogen. Vi bor visserligen bra som vi har det med en trea och liten trädgård men området är inte det roligaste. Förhoppningsvis får min sambo fast jobb någon gång nästa år. Vi båda jobbar timmar men han söker andra jobb som vi hoppas kan leda till fast tjänst, eller tillsvidare som det nu heter... Jag kommer söka CSN för studierna nästa termin så då får jag in en liten summa varje månad plus det lilla jag jobbar ger lite extra i kassan. Hoppas verkligen 2018 blir ett bra år för oss  
Jag har fått hintar från flera håll att vi inte kan "skaffa" barn förrän vi har stabil ekonomi. Vill så gärna snäsa tillbaka att det garanterat inte blir några barn då. Det är aldrig helt rätt och det går verkligen inte att "skaffa" barn. Som tur är finns det några som förstår hur svårt det kan vara och stöttar oss  
Föräldrapenningen kommer ligga i botten men går det runt i andra länder som inte har några förmåner så ska det nog funka här också. Tycker ibland att vi är lite väl bortskämda i Sverige Den stora kostnaden är väl blöjor men där tänkte jag uppmana familjen att utnyttja extrapriserna som finns ibland. Det andra går att köpa begagnat och det brukar också bli lite presenter. I mitt huvud kommer allt att lösa sig med lite envishet om den lille bara vill skapas och titta ut

Vi köpte hem spermietest via nätet som min sambo har gjort. Jag vet inte hur tillförlitliga de är men det kanske kan vara en mjukstart på att söka hjälp. Jag är själv osäker på om/när jag kommer vilja söka hjälp. I nuläget känner jag inte alls för det men det är möjligt att jag ändrar inställning när ett år har gått. Min sambo är mer avslappnad kring det hela så det är jag som får styra upp saker...
Har du blivit kollad efter missfallet så att det inte har blivit komplikationer? 
Jag tror inte heller psyket spelar så stor roll. Det som kan påverka är om stressnivåerna ligger högt eftersom progesteronet ombildas till kolesterol istället.