Hur visste ni att ni var redo?

Jag har gjort allt tvärtemot vad man "ska" göra. Jag började jobba direkt efter studenten. Träffade sambon när jag var 24 och blev gravid när jag var 26 (jag tog ur p-staven men trodde inte det skulle gå så fort så jag blev halvt panikslagen först men det redde ut sig). Samma helg som barnet föddes köpte vi huset (hade ju fast anställning så det var inga problem). Allt eftersom fl gick så kände jag att jag inte kunde gå tillbaka till mitt jobb med småbarn (konstiga arbetstider och minst 55h i veckan). Så jag sa upp mig och satte mig i skolbänken istället för att läsa in behörighet till universitetet. Under den utbildningen blev jag gravid igen (oplanerat). Så nu är jag föräldraledig med barn nr 2 och ska börja plugga på universitetet nästa höst. Yngsta barnet kommer vara 4 år när jag pluggat färdigt och jag tycker det är guld värt att kunna plugga när dom är så små. Jag kommer förhoppningsvis kunna styra tiderna så dom inte behöver vara så mycket på förskola när dom är små utan dom kommer få vara hemma relativt mycket. Jag kommer även plugga till ett yrke där man är garanterad arbete när man är färdig så när barnen blir äldre så kommer ekonomin bli bättre. Nu under småbarnsåren kräver dom inte så mycket

Planeringen var inte den bästa från början men jag känner att det kommer lösa sig bra till slut. Så med det sagt så behöver inte allt vara klart eller planerat ut i minsta detalj. Har man en skaplig SGI så man får en föräldrapenning så man klarar sig så löser det sig det mesta sen