Hur visste ni att ni var redo?
Det här är en sån jäkla svår fråga. Eller egentligen inte, men ska man gå efter vad samhället ?säger? idag så ska du ha utbildning, jobbat, villa, stor bil osv osv innan du skaffar barn. Men de sakerna är egentligen helt onödiga om det är så att du kan ge ditt barn en trygg uppväxt ändå.
Vi bor i en stor tvåa, jag utbildar mig på universitetet nu och min sambo har haft samma jobb sen gymnasiet. Vi har varit tillsammans i fyra år och känner oss 100% redo för ett barn. Jag är 22 år, min sambo 26 och i början av februari beräknas vårt efterlängtade barn komma till oss.
För mig har det viktigaste varit att jag är trygg i mig själv och i min relation, att man har ett boende och känner att man kan ge sitt barn en bra uppväxt.
Det finns ingenting som säger att en familj på 30 år, med villa, volvo, högt utbildade och med välbetalda jobb klarar av att uppfostra ett barn bättre än mig. Att man dessutom ska vara över 25 för att hjärnan mognat då är ju inte heller helt sant. Det är alldeles för individuellt för att kunna dra den slutsatsen. Mitt högsta mål i livet har varit att bli mamma, därför blir jag det tidigt och känner att jag sedan kan utbilda mig högt och jobba. Min mening med livet är barn, och längtar man så mycket som du gör ser jag ingen anledning till att vänta!
Jag är 21, sambon 23, varit tillsammans i 5 år, han har jobbat heltid, samma ställe i 4,5 (sen gymnasiet), jag gick från gymnasiet till universitetet (studerar till ssk), jag blir klar i juni. Vi har rest, vi har en bostadsrätt (en 2:a där man åtminstone kan bo tills ungen är 1-1,5 år), vi har en bil, stadigt förhållande, bra ekonomi trots att jag levt 2 av våra år på bostadsbidrag och studiebidrags och sista 3 på CSN. Och det optimala vore att jag jobbade ett år, fick bra sgi och köpte hus, men längtan?! Den går inte göra nått åt, barn är min största längtan i livet, har aldrig drömt om nått annat. Hade turen att träffa rätt kille direkt vid 16 års ålder. Kommer när barnet kommer ha en universitetsutbildning och drömyrket, inte den bästa sgi:n, men måste allt styras av pengar verkligen om man känner att man klarar av det? Man har ju minst 9 månader, sannolikt mer på sig att spara så mycket man kan, känns det bra, vill man ha barn och känner att man klarar det, KÖR!