Vad andras barn väger är totalt orelevant, ditt barn blir inte mindre överviktig för det. Skolsköterskan kanske sa det på ett okänsligt sätt, det är ett väldigt känsligt ämne, men hon har rätt i sak. Det blir svårare att ta tag i övervikt ju äldre barnet är, så det är bra att det uppmärksammas nu.
Här jan du själv räkna ut iso BMI för din pojke och se vart han ska ligga: www.isobmi.se/default.aspx
Enligt den ligger han 700 gram över vad som är normalviktigt. Det finns barn med kraftig benstomme och muskler som kan väga så mycket utan att vara överviktiga medan andra har tunn kroppsbyggnad och blir överviktiga tidigare. Kanske är TS son på väg att bli överviktig, kanske är TS hemmablind och ser inte det extra hullet och har nu fått ett wakeup call , kanske såg inte skolsköterskan ordentligt på barnet utan stirrade sig enbart blind på siffrorna. Oavsett så var det dumt av skolsköterskan att prata om det framför barnet, det är så ätstörningar börjar.
Det står att han fyller 7 om "ett par" (2) månader, alltså närmare 7 än 6.5 om man nu skall vara petig.
Förklara gärna för mig hur en matematisk formel som enbart innehåller massa och längd tar hänsyn till muskler och kraftig benstomme.
Att använda BMI som en exakt vetenskap på individnivå känns oseriöst. Dels kan många som har rätt BMI och låg muskelmassa komma undan med för mycket fett och dels klassas mycket vältränade som feta.
Fast en 7-åring förstår mer än vad man tror. Och de tolkar övervikt med något dåligt. Vilket barn har inte hört ett annat barn kommentera ett barn med skällsord " tjockis" mm och förstått att det är något dåligt. Och nu är man själv " den där tjockisen". Barn vill inte vara annorlunda,så är det. Självklart kan detta leda till en matstörning. Så unga barn förstår inte riktigt vad hälsa betyder och de orkar i många fall inte heller ta ansvar över att förstå det,vilket de heller inte ska behöva. Min dotter är snart 10 år och vi har pratat hälsa i den bemärkelsen varför jag inte kan äta vissa saker pga intoleransen,hon vet att jag måste hålla den kosten för att inte bli sjuk. Det är först nu som hon verkligen förstår helheten. Så det var HELT fel av skolsköterskan att prata om detta inför barnet. Jag var själv överviktig i en period på lågstadiet pga mobbing då jag började att tröstäta...och blev skickad till skolsköterskan...för vägning och kostråd. Inte ens mina föräldrar var närvarande!! Det sarkastiska i detta var att det var SKOLSKÖTERSKANS SON som var mobbaren!!! För att hålla till ämnet så var detta starten på en mycket allvarlig ätstörning hos mig som jag först i vuxen ålder kunde ta mig ur.
"Han är 7 år om ett par månader och är 131 cm. läng och väger 31,5 kg."
Jag antog att "ett par" syftade på siffran två vilket jag trodde oftast var fallet. Ett par handskar, ett par skor etc.
Kraftig benstomme är ingen myt och är extra synligt på vikten hos icke överviktiga barn och vuxna (däremot kan det inte användas som ursäkt för vuxna som väger 30 kg för mycket). Du kanske tänker på det fakta att vikten hos själva skelettet inte skiljer sig så mycket mellan de som har kraftig respektive tunn benstomme.
Ja jag tror att Tjockis är ett värre skällsord än glasögonorm. För HUR många vuxna talar inte om sin vikt,bantning mm som något negativt över huvudet på barnen,som de vuxna inte tror att barnen hör eller blir påverkad av. Inte alls samma snack kring glasögon eller linser mm. Bara att slå upp vilken tidning som helst så ser vi hur kroppsfixerad vårt samhälle är. Jag hör och ser detta även i fikarummet på jobbet. ALLA pratar om utseendet och vikten. Ingen talar om hälsoeffekterna. Det kommer liksom i andra hand,på köpet,fastän det borde vara det viktigaste. Jag tycker att det ÄR ok att föräldrar blir varsel om att barn ligger i riskzonen för övervikt och att man kartlägger familjens vanor och ovanor och eventuella psykiska hinder i att leva hälsosamt i familjen. Men hålla barnen utanför detta. Det ÄR föräldrarna som väljer,handlar och lagar maten,inte barnen. Barn har aldrig ett ansvar för vikten i min mening.