• Lamell

    Varannan vecka spårar ur!

    Hej!

    Har i 1 års tid bott med min sambo och bonusbarn. Flyttade hit från min stad som ligger 10 mil bort. Mina vuxna barn bor kvar i min stad i egna boenden. Sa upp mig från fast jobb och en mkt fin lägenhet och lämnade mina vänner. Min sambo och jag har varit ett par i 7 år och har i stort sett bara träffats varannan helg i 6 år. Det har funkat perfekt då jag fått tid med mina barn och han med sitt. För 1 år sedan så bestämde vi oss för att nu är det dags att ta steget. Det har funkat jättebra att bo ihop men ska inte sticka under stolen med att jag tycker det är bättre den veckan vi är barnfria.

    Jag har gjort allt det där med barn och två dessutom. Lagat mat städat och skjutsat och bara funnits där. Jag vill ha det lugnt och skönt och framförallt egentid.

    Nu till mitt dilemma:

    På sistone har bonusen (pojke 12år) börjat säga. Kan inte jag få stanna en natt till ( byten på fredagar) och när han åkte till sin mamma förra veckan tog han inte med sig sin dator. Det är så dåligt internet hos mamma. Resultatet blir att han varje dag efter skolan kommer hit och spelar eller tar med kompisar. Idag är det bytdag till oss och han är sjuk och har redan kommit hit (8 på morgonen) fast han brukar komma efter skolan. Där rök min egentid!!! Jag börjar jobba kl 14.

    Han är världens snällaste kille och jag älskar hans pappa. Fast jag orkar inte.. Jag har bott själv i 9år och haft egentid varannan vecka och behöver vara själv!

    Jag vet att jag visste detta när jag flyttade hit men då var det varannan vecka som gällde. Min sambo har ifrågasatt när bonusen vill stanna en natt till om varför han inte vill åka till mamma? Det är inte kul hos mamma! Sambon har tagit upp detta med sitt ex och hon märker inget säger hon.

    Till saken hör ( har läst det i fler inlägg) att han aldrig får ett nej av sin pappa. Skulle det någon gång hända så blir det gråt och tjurigt i ngr dagar framöver. Sambon och hans ex gick isär när bonusen bara var 2år och sambon bodde kvar i huset. Bonusen var som ett plåster på min sambo och jag märkte av det när vi började ses när bonusen var 5år. Lämnade inte pappa en sekund. Tror min sambo tyckte det var väldigt jobbigt den perioden. Han är rädd för det ska hända igen eller nått.

    Vad ska jag göra? Ställa krav att varannan vecka gäller eller ska jag finna mig i det? Tror då att jag inte orkar mer och det vill jag inte! Någon som har erfarenhet av detta så snälla ge mig råd! Jag vet också att vid 12års ålder så får de välja var de vill bo.. Ångest! Jag mår inte bra och tänker att jag vill fly fältet i helgen då sambon ska jobba Jag orkar/vill inte ta hand om han.. Jag har gjort allt det där... Kanske bäst att leva ensam men har gjort mig av med allt och har inte råd att flytta!

  • Svar på tråden Varannan vecka spårar ur!
  • Cadencee
    Ess skrev 2017-11-29 19:52:35 följande:

    Det är barnets hem vv, så självklart kan man säga nej på fel vecka.


    Det är alltid barnets hem. Sen tycker jag det hör till vanligt folkvett att man hör av sig. Men har man saker planerade typ besök eller något sådant så förstår jag att man säger nej om det inte passar med barn i sammanhanget. Men i övrigt så länge barnet kan ta hand om sig själv så är det välkommet då det som sagt är dennes hem också
  • Tow2Mater
    Anonym (m) skrev 2017-11-29 18:47:14 följande:
    Så då äter ni andra middag medan de får en macka var.
    Om det hände i tid och otid skulle jag bli trött på att ständigt dela med mig av min middag, till egna barn såväl som bonusbarn, och det skulle bli macka för dem om de inte lar sig att höra av sig innan. Likasa blir det macka för maken om han planerar jobba över men konstant ändrar sig och kommer hem tidigare utan att meddela mig.
  • Tow2Mater
    Cadencee skrev 2017-11-29 18:47:08 följande:
    Jag tycker faktiskt inte det om barnet klarar sig själv. Det är barnets hem också. Förstår inte hur man kan neka någon sitt hem för att en vuxen vill ha egentid. Hade köpt resonemanget om barnet inte kunde ta hand om sig själv och pappan inte är hemma.
    Men, om jag lovat sonen att han kommer komma hem forst en dag och att jag kommer om x timmar, blir ju han grining om jag konstant skulle ändra mig och vara hemma innan han kommer de dagar jag sagt han får vara hemma själv. Lika så kan väl vuxna vilja ha lite egentid de dagar den faktist lovats.
  • Cadencee
    Tow2Mater skrev 2017-11-29 20:06:49 följande:

    Men, om jag lovat sonen att han kommer komma hem forst en dag och att jag kommer om x timmar, blir ju han grining om jag konstant skulle ändra mig och vara hemma innan han kommer de dagar jag sagt han får vara hemma själv. Lika så kan väl vuxna vilja ha lite egentid de dagar den faktist lovats.


    Tycker inte det är samma sak. Dessutom har jag inte sagt att man inte får vara besviken men jag tycker inte man ska neka någon ens hem. Jag tror ju inte att din son nekar dig att komma hem flera timmar tidigare? Eller typ låsa dig ute?
  • Tow2Mater
    Cadencee skrev 2017-11-29 20:10:47 följande:
    Tycker inte det är samma sak. Dessutom har jag inte sagt att man inte får vara besviken men jag tycker inte man ska neka någon ens hem. Jag tror ju inte att din son nekar dig att komma hem flera timmar tidigare? Eller typ låsa dig ute?
    Eftersom han är ett barn har han inte den makten ;) MEN vi tar alla hänsyn till varandra och kompromissar. Precis som TS verkar kunna vara ok med om det händer ibland, eller att man hor av sig innan. Inte som det verkar vara nu att det händer i princip varje dag och vecka.
  • Cadencee
    Tow2Mater skrev 2017-11-29 20:17:57 följande:

    Eftersom han är ett barn har han inte den makten ;) MEN vi tar alla hänsyn till varandra och kompromissar. Precis som TS verkar kunna vara ok med om det händer ibland, eller att man hor av sig innan. Inte som det verkar vara nu att det händer i princip varje dag och vecka.


    Jag tycker inte det är hela världen om det händer varje dag så länge det inte stör mina planer (nu menar jag inte planer på att ligga i soffan) så att jag blir hindrad att tex träffa någon bekant eller måste ställa in något. För barnet är ju pappans ansvar i det läget. Men kan jag göra det jag tänkt utan problem, varsågod och kom hit för det är ditt hem.
  • Anonym (m)
    Cadencee skrev 2017-11-29 20:46:01 följande:
    Jag tycker inte det är hela världen om det händer varje dag så länge det inte stör mina planer (nu menar jag inte planer på att ligga i soffan) så att jag blir hindrad att tex träffa någon bekant eller måste ställa in något. För barnet är ju pappans ansvar i det läget. Men kan jag göra det jag tänkt utan problem, varsågod och kom hit för det är ditt hem.
    Exakt, det får inte störa ens planer. För en del personer är det viktigt med återhämtning. Då kan det vara en del av återhämtningen att vara hemma ensam. För dig innebär det kanske att ta en latte på stan med väninnorna. Då är inte dina bonusar välkomna hem till dig. Men för en annan kan återhämtning innebära en stund hemma för sig själv. Det innebär inte nödvändigtvis att man ligger på soffan och latar sig utan det är lika mycket återhämtning för en annan som det är för dig att ha dina "andra planer". Att man råkar vara hemma innebär inte att man är redo att ha sambons unge hemma utöver den tid som är överenskommen. Som du säger kan sambons barn höra av sig först och kolla om det är okej att komma över i fall det nu är så hemskt att tillbringa tid hos den förälder som det var tänkt att man skulle spendera tid hos.
  • Tow2Mater
    Anonym (m) skrev 2017-12-01 16:48:19 följande:
    Exakt, det får inte störa ens planer. För en del personer är det viktigt med återhämtning. Då kan det vara en del av återhämtningen att vara hemma ensam. För dig innebär det kanske att ta en latte på stan med väninnorna. Då är inte dina bonusar välkomna hem till dig. Men för en annan kan återhämtning innebära en stund hemma för sig själv. Det innebär inte nödvändigtvis att man ligger på soffan och latar sig utan det är lika mycket återhämtning för en annan som det är för dig att ha dina "andra planer". Att man råkar vara hemma innebär inte att man är redo att ha sambons unge hemma utöver den tid som är överenskommen. Som du säger kan sambons barn höra av sig först och kolla om det är okej att komma över i fall det nu är så hemskt att tillbringa tid hos den förälder som det var tänkt att man skulle spendera tid hos.
    Men precis. (Tack för att du skrev det jag inte ens orkade försöka förklara....)
  • Ess
    Cadencee skrev 2017-11-29 19:59:38 följande:
    Det är alltid barnets hem. Sen tycker jag det hör till vanligt folkvett att man hör av sig. Men har man saker planerade typ besök eller något sådant så förstår jag att man säger nej om det inte passar med barn i sammanhanget. Men i övrigt så länge barnet kan ta hand om sig själv så är det välkommet då det som sagt är dennes hem också
    Nej jag anser inte att det är barnets hem alltid. Det är barnets hem då det är avtalat att barnet ska komma.
    Sen är ju klart frågan fri om barnet vill komma över. Men det är inte självklart att det funkar, speciellt inte om pappan inte är hemma.
  • Anonym (Peeeet)

    Med tanke på att barnet är tillräckligt stort så att den klarar sig själv, ska den givetvis få gå i sitt hem som den vill.

    Vågar anta att Ts inte behöver ringa och be om lov till sin man om hon en dag slutar tidigare för att då kanske hon stör hans egentid och därmed måste hänga utanför dörren i ett par timmar.

    Antingen väljer man att bo ensam - och då har man all egentid i världen.

    Man kan bo med partner = får gå undan då egentid inte är lika lätt att få överallt på delad yta,

    Man kan bestämma hur många barn man skaffar = ge upp stor del av egentid på denna delade yta.

    Och Ts har valt en partner som har barn. Hon har valt en partner som är förälder, till ett barn som klarar sig själv. Hemmet är inte bara för Ts och hennes man utan också för deras barn tills barnen är myndiga i vart fall. Givetvis då barnet till och med är självgående - ska han eller hon kunna gå hem om den vill. Vill Ts vara ifred kan hon gå undan till ett annat rum. Är barnet på henne konstant sp kan hon till och med be om att fp vara ifred lite, det gör till och med föräldrar också.

    Men nej Ts. Du har ingen rätt att diktera för sambons barn om den har rätt att vara dör eller ej. Det är erat hem lika mycket. Även om barnet bara är där varannn vecka,

    Jag reser varannan vecka inom jobbet. Men inte sjuttsingen hade jag behövt fråga min sambo om lov om jag kan jobba hemifrån en vecka för givetvis komme jag då tränga på sambons egentid. Vi, och barnen, går till varsitt rum och man behöver egentid. Ett tips till Ts,

    Men nej. Lika lite som du behöver fråga din sambo om lov om du får komma hem, ska din styvson behöva det. Låt han göra egen mat om du vill dra det argumentet med,

Svar på tråden Varannan vecka spårar ur!