Inlägg från: sextiotalist |Visa alla inlägg
  • sextiotalist

    Uppsägning pga arbetsbrist

    Anonym (Icke arbetsrättskunnig) skrev 2017-11-17 10:49:14 följande:
    Jag skulle vilja ta upp ett scenario och försöka se saken från både arbetsgivaren och arbetstagarens sida. Jag hoppas att det finns nån med kunskap/erfarenhet på området som kan komma med synpunkter...

    Företag X har 100 anställda. Arbetstagare A anställdes för 20 år sedan och är anställd som nr 5. Det finns alltså 95 personer med kortare tid på bolaget. Arbetstagare A har samma/liknande arbetsuppgifter som 10 andra. Av dessa 10 har A längst anställningstid. Företaget är inte fackligt anslutet och ingen fackklubb finns. A är dock medlem i facket.

    Företaget anser att A inte är bra för företaget. A har varit sjukskriven pga utbrändhet tidigare vilket krävde arbetsträning och annat, men numera jobbar A deltid. Många chefer anser dessutom att A är svår att samarbeta med. När en mindre omorganisation sker hävdar företaget därför arbetsbrist och att A's tjänst inte finns mer. 

    A anser att hen borde kunna ta över flera tjänster som innehas av anställda som jobbat kortare tid.

    Företaget  låter A genomföra ett personlighetstest och konstaterar sen att det finns inga tjänster som passar alls då A har samarbetsproblem.

    A har jobbat länge på företaget och vill vara kvar. Vilka alternativ har A? Finns det nåt att sätta emot om företaget bara säger att det inte finns nån tjänst som passar? 

    Riskerar företaget nåt med denna taktik? Skadestånd? Kan dom på nåt sätt tvingas ta tillbaka A fast dom absolut inte vill? Eller är detta det absolut enklaste sättet att frångå turordningsregler och bara avskeda vem man vill?
    Du menar att företaget inte har något kollektivavtal. Då gäller lagstiftningen fullt ut.
    Det är en person de vill bli av med, men det är tjänsten som de tar bort, det innebär att enligt LAS så har är det den som har kortast arbetstid som är den som ska gå.

    A ska absolut ta kontakt med facket, för även om företaget inte har något kollektivavtal, så får de inte neka A´s ombud att förhandla om detta.
    Troligen kommer företaget erbjuda A ett rejält avgångsvederlag och ombudets viktigaste uppgift är att
    1) Se till att A har kvar sin anställning
    2) Om inte 1 går, så ska det kosta rejält.

    Sedan förekommer det självklart att företag försöker snirkla sig ur LAS.

    Som företagare hade jag inte försökt att nonchalera LAS, utan acceptera att lagen fanns, däremot gett A ett så bra erbjudande att han inte kan säga nej till.
    T.ex en årslön med eventuella policys som företaget har kvar (avsättning till tjänstepension etc) samt arbetsbefrielse och att detta erbjudande står fast även om A skulle få en annan anställning (ej avräkningsfritt har jag för mig formuleringen är, men är lite osäker).
    I A´s kläder hade jag kontaktat ett ombud (centralt i det här fallet eftersom det inte finns någon lokal facklig organisation) och inte ta ett enda samtal med arbetsgivaren utan mitt ombud med.
    Sedan hade jag funderat på om jag verkligen ville vara kvar på ett företag som inte vill ha en anställd.
    Med A´s bakrgund som utbränd och många sjukskrivningar så kan det vara tufft att lämna sin trygghet som fast anställd, därför är det än viktigare att A får (om A väljer att lämna företaget) ett rejält plåster på såret.


  • sextiotalist
    Anonym (Icke arbetsrättskunnig) skrev 2017-11-17 11:55:11 följande:

    Tackar för alla insiktsfulla svar. 

    Låt säga att A begär hjälp av facket. Facket säger till A att dom är beredda att gå till domstol alternativt hjälpa till med att få igenom ett erbjudande. 

    Om vi pratar månadslöner... Vad kan man anse vara ett ok erbjudande och var går snikgränsen då det borde dras till Arbetsdomstol med tanke på år i företaget och utbrändheten som kanske skapar problem att få nytt jobb? 


    Minst 12 månadslöner helst 18, mindre är oförskämt (fast då baserar jag på att man enligt vissa kollektivavtal, Almega och teknikavtalet t.ex,  kan ha upp till års uppsägningstid om man har fyllt 55 och har minst tio års anställning).


    Dvs man bör utgå från vad som brukligt enligt kollektivavtalen i den branschen och sedan dubbla (helst 1,5 ggr)

  • sextiotalist
    Kjell2 skrev 2017-11-17 12:18:34 följande:

    Skadestånd enl LAS
    32 månadslöner vid minst tio års anställningstid.


    Då var jag för mesig ;).
    Fast ombuden kan ju sin praxis.
  • sextiotalist
    Kjell2 skrev 2017-11-17 13:13:28 följande:
    Om företaget inte har kollektivavtal blir det tingsrätten, inte AD. Nackdelen för A är att det kan dra ut på tiden. Skadestånden vid felaktig  uppsägningen är 32 månadslöner. Lite utifrån det A måste tänka.

    Nu kan jag A´s fackliga organisation vara den som väcker talan i tingsrätten, så det behöver inte vara A som gör det, om jag tolkade skrivningen rätt.


    men som du skriver, för att direkt väcka talan i AD så måste tydligen båda partnerna vara medlem i respektive organisation.

  • sextiotalist
    Anonym (AG) skrev 2017-11-17 15:28:28 följande:

    Säger inte emot Kjell2 och Sextiotalisten.

    Men om jag pratar lite mer utifrån en arbetsgivares perspektiv, utan att i detta fall veta vad "A" jobbar med för arbetsuppgifter, eller i vilken bransch "företaget" är verksamt, eller vart i vårt avlånga land det är beläget...

    Så säger jag som så; jag har haft kollegor som blivit "uppsagda" och endast i enstaka fall så har det varit tal om "en årslön", och i dessa fall så har det varit ganska öppna förhandlingar, dvs det har varit uppenbart att AG vill "skiljas" från arbetstagaren, och sällan så har det varit en "facklig" fråga, utan snarare en förhandlingsfråga. Detta har gällt högre chefspositioner, med höga löner.

    I de flesta andra fall jag bevittnat så har det varit mer vanligt förekommande att man landat kring 3-6 månadslöner som "kompensation", och i dessa fall så har fackligt ombud varit involverat men det har varit väldigt tydligt från AG att det handlar om en omorganisation, arbetstagaren saknar kompetensen och/eller kan inte skaffa sig denna inom rimlig tid, och/eller arbetsgivaren har så pass olika krav på sin personal (dvs de 95kollegorna har så pass olika tjänster att en omplacering inte är möjlig pga verksamhetens art).

    I detta fall så låter det osannolikt att "företaget" skulle betala 12-18 månaders lön för att "bli av" med en deltidsanställd. Där är det "enklare" att skapa ny tjänst som är "meningslös", ställa krav, jobba med scheman etc som över tid gör att en arbetstagare väljer att sluta... tyvärr är det så.


    Jag har suttit och förhandlat pga arbetsbrist och vi måste varit duktiga för just där vi kunde hänvisa till turordningsreglerna så fixade vi 6 månader och då var det de som hade betydligt kortare anställningstid i ts fall.

    I andra fall har det varit 12 månader, då man ville bli av med en person.

    Om ett halvår har jag 12 månaders uppsägningstid, enligt kollektivavtal. I en motsvarande situation hade jag aldrig accepterat kortare tid än 18 månader.
Svar på tråden Uppsägning pga arbetsbrist