Inlägg från: Okg8 |Visa alla inlägg
  • Okg8

    Känslokall mot barnen

    Är pappa som är hemma med två killar på 1 och 4 år. 4-åringen går deltid på förskolan. Eftersom min fru jobbar en del kvällar och helger har jag båda barnen själv rätt mycket. När det är som mest intensivt blir jag helt iskall mot barnen och orkar inte prata med dom. Känner mig helt apatisk och kall. Minstingen blir jättegnällig och orolig i sådana situationer. Jag kan även bli fysiskt aggresiv mot barnen, t ex vid klädbråk i hallen som kan sluta med att jag brottar ner sonen för att tvinga på kläderna. Jag skäms efteråt och känner mig som en värdelös förälder och vill verkligen inte skada banen. Det stämmer inte heller med min självbild vilket skapar ångest. Sammanfattningsvis skulle jag säga att jag känner mig maktlös när det gäller att ta hand om barn. Är det nån som har liknande erfarenheter, behöver hjälp att ta mig ur den känslomässiga loopen när jag blir helt iskall och negligerar mina barn.

  • Svar på tråden Känslokall mot barnen
  • Okg8

    Ett-åringen sover efter lunch, då kan jag ibland kolla på en serie eller lyssna på en podd om vi är ute. Med 4-åringen är det full fart hela tiden, han kan leka själv men lugnast för mig är det om vi är ute på gården där han kan träffa andra barn. Pauser är vad jag behöver, gärna nåt som minskar den mentala anspänningen. Ja det är främst 4-åringen. Han blir snabbt uttråkad av att vänta i hallen och jag brukar klä mig själv först för att han inte ska bli överhettad. Har försökt motivera att han ska klä sig själv men jag tror det är ett bekräftelsebehov att han vill att jag klär honom. Ibland går det att locka med parken mm. Han kommer då och då in i regressionsperioder, vill vara liten igen.

  • Okg8

    Ska testa positiva och negativa konsekvenser på 4-åringen. Föräldrautbildning kan också bli aktuellt, men det är ganska långa pass man behöver komma hemifrån, Hoppas det går att lösa med barnvakt om det krockar med att min fru jobbar. Hade åter en jobbig kväll med killarna, jag var nere i en djup svacka. Skulle bara vilja kunna ringa någon i sådana situationer eller försvinna ut ur tid och rum i 20 min för att kyla ner tankarna. Frun kan inte prata i telefon på arbetstid.

  • Okg8

    Håller med, det är skillnad på att ha fler än ett barn. Man märker hur de påverkar varandra. För egen del känns det inombords när jag är påväg in i sådana här jobbiga situationer, blir spänd pulsen och adrenalinet går upp osv, så det borde inte vara så svårt att identifiera när det håller på att ske,

Svar på tråden Känslokall mot barnen