Obstinat och oresonlig femåring

Det ni INTE ska göra är att byta metod hela tiden. Då blir det osäkert och svårt att förutsäga, och hon vet att hon kanske får so hon vill. Bestäm en strategi och kör på den. Exempel kan vara.

1. Man äter det som serverar eller är hungrig. Punkt.

2. Om man inte vill äta maten är det ok att ta mackor, men ingen specialist lagas.

3. Annat

Själv kör vi nr 2. Jag hade gärna kört 1, för jag hatar kräsna barn, men sonen kan svälta i dagar hellre än äta något han inte gillar. Vi försöker att alltid ha något som han gillar, så tex om vi har potatis som han inte tycker om har vi ärtor till, som han gillar. Men ibland funkar inte det heller och då blir det smörgås.

Jag tror man får vara tydlig och konsekvent. Det blir gråt och klagan, men i långa loppet blir nog klagan mindre så ändå, för barnet vet vad som gäller.

Varför får hon inte sitta med vid bordet om hon inte vill äta?

Jag tycker inte att hon ska bestämma vad hon ska äta, det är okej att inte tycka om vissa saker och att hon får slippa det, men inte att få specialmat jämt. Det låter dessutom inte som att det är maten som är problemet utan att hon vill testa gränser. Jag tycker ni ska vara konsekventa, bestäm er för att göra på ett sätt, var tydlig med det och vill dottern inte gå med på det finns det en naturlig konsikvens. Som det där med maten, vill hon inte äta måste hon inte, konsekvensen blir att hon blir hungrig. Ge henne inte annan mat senare utan låt henne vänta till nästa måltid, det dör hon inte av. Jag tycker inte hon ska bli utesluten ur gemenskapen (inte få sitta med vid bordet) för att hon inte gör som ni vill, det lär hon sig ingenting av.

Hur är hon på förskolan? Om hon äter lunchen där utan bråk och inte är underviktig så skulle jag testa linje 1 ovan, alltså att hon sitter med vid bordet och får äta det som serveras eller vara hungrig. Gillar hon några särskilda grönsaker? Gurka, paprika, morot? Man kan ju ställa fram det och så får hon äta det om maten inte duger.

Har bekanta som gav barnet i uppgift att skriva matlista. Kanske kan fungera att skriva för en vecka. Eller rita?

Jag tycker mest det låter som att hon har det rätt jobbigt med sina egna känslor. Jag hade kollat upp utvecklingssteg kring femårsåldern. Sen är det klart att det kan väcka känslor och reaktioner med en mamma som inte har lika mycket ork som vanligt (förståeligt) och att det kommer ett till barn som ska ha kärlek och uppmärksamhet. Inte vanligt heller att barn "går tillbaka" lite i utvecklingen då.

Jag hade funderat mer på hur hon tar omställningen än vad hon blir för förebild för bebisen, som närmsta tiden inte kommer vara särskilt medveten om vad och när storasyster äter middag.

För sjutton, flickan är inte mer än fem år, det är inte alla femåringar som har förmåga över att varken ha distans eller reflektion och kunna diskutera vad som är fel.

Tänk så här.

Din flicka har målat upp en bild av vad hon vill ha till mat, när hon kommer fram till bordet så stämmer det inte, då blir det kaos i hennes hjärna (troligen i kombination av lågt blodsocker).

Vet du, jag känner igen mig så väl i detta. Jag får riktiga flashback när jag läser det du skriver.

Får jag ge dig ett par tips.

Är det så att hon har lågt blodsocker, så ge henne något innan, en tomat, gurka, oliver, paprika, en knäckebrödsskiva, något som höjer blodsockret till en högre nivå.

Förbered henne, berätta vad ni har lagat för mat, låt henne bestämma något  tillbehör (sallad, grönsaker, potatis eller ris), om det är någon sås hon tycker om.

Om det blir fel, bekräfta, säg att du förstår att hon är arg för att det inte blev som hon vill, låt henne vara arg och framför allt, släpp det sedan, om hon själv vill prata, så låt henne göra det. Vill hon inte, så behöver hon inte.

Då blir det ingen maktkamp, ingen förlorare.