• Anonym (Trassel)

    Någon som provat onlineterapi?

    Hej, jag kommer från en väldigt trasslig barndom med skilda föräldrar med olika typer av problematik. Saknade grundläggande omvårdnad som barn som trygghet, hela, rena och varma kläder, mat... etc. Har på egen hand kommit fram till att det med stor sannolikhet handlar om anknytningsproblem som ligger i grunden. Har varit sjuk i långa perioder och varit i öppenvårspsykiatri-svängen i många år men fick tyvärr ingen riktig hjälp. TIll slut tog jag mig ur det själv och lever sedan många år ett bra liv med en hyfsat stabil relation, barn, jobb osv. Men ibland bubblar saker upp till ytan och jag är så trött på att varje dag gå omkring och hantera den dåliga hand som mina föräldrar gett mig. Vill gärna ha ett liv som går ut på mer än att hantera hur jag mår och längtar efter att bli av med den här konstanta ensamhetskänslan som hindrar mig från att båda känna mig älskad och känna kärlek för andra. Jag är helt klart för frisk och fungerande för att få någon långsiktig psykoterapi betald av landstinget och inte tillräckligt tät för att betala för det själv. Finns det någon mellanväg? Hur fungerar online-terapi? Vad kostar det? Kan det hjälpa?

    Skulle även gärna få input av andra som kommer från trassliga uppväxtförhållanden och som blivit hjälpta med sin ankytningsproblem - hur gick det till?

  • Svar på tråden Någon som provat onlineterapi?
  • Anonym (Hur)

    Hur exakt uttrycker sig dina problem?

    Ge lite exempel

  • Anonym (Trassel)
    Anonym (Hur) skrev 2017-11-26 11:23:18 följande:

    Hur exakt uttrycker sig dina problem?

    Ge lite exempel


    Lite kortfattat, dels som jag skrev med konstant känsla av ensamhet även (eller kanske framförallt) tillsammans med andra, kan inte känna att jag älskar eller saknar någon, har aldrig känt att någon älskat mig, förlitar mig aldrig på någon annan, ätstörning, osv. Har haft mycket ångest, flera depressioner, självskadebeteende och annat men det är som sagt bättre nu.
  • Anonym (Hur)
    Anonym (Trassel) skrev 2017-11-26 12:25:38 följande:

    Lite kortfattat, dels som jag skrev med konstant känsla av ensamhet även (eller kanske framförallt) tillsammans med andra, kan inte känna att jag älskar eller saknar någon, har aldrig känt att någon älskat mig, förlitar mig aldrig på någon annan, ätstörning, osv. Har haft mycket ångest, flera depressioner, självskadebeteende och annat men det är som sagt bättre nu.


    Har du provat medicin?
  • Anonym (Trassel)
    Anonym (Hur) skrev 2017-11-26 12:46:44 följande:

    Har du provat medicin?


    Ja. Jag har provat det mesta. Jag har varit sjuk i långa perioder tidigare men idag mår jag hyfsat bra. Jag misstänker som sagt det kan vara så att jag har aknytningsproblem som bottnar sig i min barndom och det är ju inget man medicinerar bort. Så nu funderar jag på om onlineterapi kunde vara ett alternativ. Har du någon erfarenhet av det eller vet du något om det?
  • Anonym (Trassel)

    Kanske är onlineterapi inget som folk sysslar med...

  • Anonym (Iris)

    Har du provat att gå till en kurator på vårdcentralen? Det är det som rekommenderas vid lättare psykisk ohälsa. Sedan finns det självhjälpsböcker. Bor du i en större stad? Isåfall finns det psykoterapi/psykolog studenter som är under utbildning som man kan gå till, det kostar 100-200 kronor per tillfälle.

    Jag fick hjälp inom psykiatrin så tyvärr har jag inte så mycket egna erfarenheter att dela med mig av.

  • Anonym (Trassel)
    Anonym (Iris) skrev 2017-11-26 22:59:32 följande:

    Har du provat att gå till en kurator på vårdcentralen? Det är det som rekommenderas vid lättare psykisk ohälsa. Sedan finns det självhjälpsböcker. Bor du i en större stad? Isåfall finns det psykoterapi/psykolog studenter som är under utbildning som man kan gå till, det kostar 100-200 kronor per tillfälle.

    Jag fick hjälp inom psykiatrin så tyvärr har jag inte så mycket egna erfarenheter att dela med mig av.


    Tack för att du tar dig tid att skriva. Jag var till en kurator för några år sedan, i samband med ett dödsfall i familjen. Men jag upplevde det då och har upplevt det förut att kuratorer inte har tillräcklig kompetens för att hjälpa. Såklart, om behovet är att prata med någon eller att få hjälp att reda i trassliga tankar/situationer, men jag tror att jag behöver behandling och kuratorer behandlar inte på det viset. Jag har ägnat hela mitt liv åt att försöka läka mig själv (självhjälpsböcker har jag läst ett otaliga) så jag har inte upplevt att kuratorer har haft något nytt att komma med. Jag bor tyvärr i en liten stad och vi har inget universitet i närheten. Annars var ju det ett jättebra tips.
  • Anonym (Jag med)

    Jag har gått igenom det du nu har framför dig. Jag har lyckats få terapi via landstinget flera omgångar. Jag har själv valt psykodynamisk terapi för att verkligen bygga om mitt inre. Min sjukdomshistorik består av depression och SSRI. Till slut blev jag helt nollställd, nästan känslokall av tabletterna, oavsett sort. Idag är jag både tablett- och symtomfri. Det finns ingen Quick-fix för att verkligen bli bra från ett inre kaos, orsakat av trauman och samspelssvårigheter från föräldrarna.

    Jag valde aktivt vårdcentral och fick själv välja psykolog med vårdavtal. Jag fick sedan förlängt efter några månaders paus. Ett tips är att söka innan årsskiftet då reglerna oftast ändras just då. Som det ser ut nu ska man kunna få flera omgångar tills man är ?frisk?. Jag vet att det är delade meningar om detta, men för mig var det just psykodynamisk som gjorde all skillnad (har provat andra med). Relationen till psykologen är avgörande för resultatet så det är viktigt att också det känns bra.

    Jag önskar dig all lycka till!

  • Anonym (Jag med)

    Förresten, jag är själv socionom och rekommenderar starkt psykolog framför kurator utifrån din berättelse.

  • huskur
    Anonym (Trassel) skrev 2017-11-26 19:35:04 följande:

    Kanske är onlineterapi inget som folk sysslar med...


    Jo, det kanske det är (vet ej!), men de som lyckats och nu trivs med livet, kanske inte hänger här(?)

    Har också stora problem med närhet. Har ett boktips bara: Vi är våra relationer (Tor Wennerberg). En senare bok av honom är Själv och tillsammans.  
  • Anonym (Trassel)
    Anonym (Jag med) skrev 2017-11-27 20:48:22 följande:

    Jag har gått igenom det du nu har framför dig. Jag har lyckats få terapi via landstinget flera omgångar. Jag har själv valt psykodynamisk terapi för att verkligen bygga om mitt inre. Min sjukdomshistorik består av depression och SSRI. Till slut blev jag helt nollställd, nästan känslokall av tabletterna, oavsett sort. Idag är jag både tablett- och symtomfri. Det finns ingen Quick-fix för att verkligen bli bra från ett inre kaos, orsakat av trauman och samspelssvårigheter från föräldrarna.

    Jag valde aktivt vårdcentral och fick själv välja psykolog med vårdavtal. Jag fick sedan förlängt efter några månaders paus. Ett tips är att söka innan årsskiftet då reglerna oftast ändras just då. Som det ser ut nu ska man kunna få flera omgångar tills man är ?frisk?. Jag vet att det är delade meningar om detta, men för mig var det just psykodynamisk som gjorde all skillnad (har provat andra med). Relationen till psykologen är avgörande för resultatet så det är viktigt att också det känns bra.

    Jag önskar dig all lycka till!


    Tack för svar. Jag tycker det där är så svårt för jag pendlar så mycket mellan att känna att jag verkligen behöver hjälp och att jag har rätt till det, och att jag överdriver. Känner väldigt starkt att jag inte ska ta upp den vårdtiden då det finns mer akut sjuka som behöver den mer. Logiskt kan jag resonera annorlunda, men det är det som är känslan. Och jag vet ju hur otroligt pressat det är för vården, och särskilt psykiatrin där jag bor.

    Jag försökte förra året, då ringde jag vårdcentralen och berättade lite för en stressad sköterska i telefon om att jag behöver hjälp. Hon frågade mig om det var akut och det kunde jag ju inte säga att det var. Så hon sa att hon skulle sätta upp mig på en väntelista för att få komma till en läkare först och sen hörde jag aldrig något mer.

    Jag upplever inte att vi har så många alternativ där jag bor. Vi har bara en vårdcentral på orten och i hela landstinget finns det två (!) psykologer med vårdavtal. Ständig personalbrist i öppenvårdspsykiatrin och väntetider som försämrats drastiskt de senaste två åren. Ja, jag är helt enkelt inte så hoppfull när det gäller att gå via landstinget.

    Trots ovanstående, tack för att du svarar och berättar om dina erfarenheter. Ensamhetskänslorna är starka och det hjälper att höra om andra, och att andra lyckats läka.
  • Anonym (Trassel)
    huskur skrev 2017-11-27 20:53:59 följande:

    Jo, det kanske det är (vet ej!), men de som lyckats och nu trivs med livet, kanske inte hänger här(?)

    Har också stora problem med närhet. Har ett boktips bara: Vi är våra relationer (Tor Wennerberg). En senare bok av honom är Själv och tillsammans.  


    Tack för boktips! Jag var på en föreläsning med honom för bara ett par veckor sedan och tänkte efter det att jag skulle läsa hans böcker.
Svar på tråden Någon som provat onlineterapi?