Vill byta utbildning, vågar inte berätta

Varför är han sur?

Hur påverkar detta honom och barnet ekonomiskt?

Kanske är velandet i sig som gör honom sur, inte valet av utbildning, ekonomi etc.

Men är du säker på att det är arkitekt du vill bli då? Det låter lite som att du inte riktigt vet själv, om du byter mellan olika utbildningar flera gånger.

Om du vill bli arkitekt och det är din dröm, är det väl bättre att jobba och spara pengar tills du kommer in. Du vet att du inte kan få CSN hur länge som helst?

BYT! Satsa på det du verkligen vill göra. Jag kanske är partisk, min dröm att bli arkitekt har växt fram på senare år, men jag känner inte att jag vill sätta mig i skolbänken så många år med allt vad det innebär med ekonomin etc. Jag kommer nämligen vara ganska gammal när jag är klar och känner att det inte är värt det nu när ekonomin äntligen är bra. Såg dock nu att utbildningen är 2 år kortare än jag hade trott! Så kanske...

Att arbeta med något jag inte helhjärtat vill känns inte bra.

Är din partner sur för att det blir ytterligare år av dålig ekonomi? Ingen vet ju hur behovet av gymnasielärare ser ut när du är klar. Det är många som ger sig in i detta då det är bra löner och bra med jobb i dagsläget men det ändras ju snabbt när det blir rusning till utbildningarna.
Jag kan förstå det tänket, men en glad partner är guld värt det med. Dessutom är medellönen högre för en arkitekt än för en gymnasielärare

Tack för input! Tror han är sur för att han längtar verkligen tills jag blir klar så att vi kan flytta till hus, till ett ställe där vi verkligen vill bo. Bor idag i bostadsrätt i trist förort som är helt ok, dock inget ställe vi vill "bli kvar" på... Så tror det handlar om det. Vi bor billigt och behöver inte heller större boende av utrymmesskäl. 

Jag har 5 år CSN kvar att ta ut som skulle täcka hela utbildningen. Skulle lätt kunna betala halva vårt hushålls utgifter. Sambon tycker dock att det är dumt med studielån, vill helst inte jag jag ska ta det pga dumt att dra på sig skulder...

Sambon är högutbildad och har disputerat, fick dock inte jobb inom sitt ämne så nu sedan nyligen är han lärare på högstadiet och vantrivs. Så då känns det lite som att jag "sviker" honom som vill byta riktning i livet.

Anledningen till att jag har hoppat mellan utbildningar tidigare är väl att jag inte fick tillräckligt bra poäng på högskoleprovet förrän nyligen så då var det inte aktuellt med arkitekt trots att jag drömde om det i hemlighet ändå. Försökte "nöja mig" med lärare ist då eftersom det var det jag kom in på. 

Skönt att läsa att jag inte är ensam beenthere, tack för pepp :) 

Kör då!

Han verkar mest bitter och avundsjuk att du har chansen till drömjobbet men inte han.

Han skulle ha rätt att vara sur om du krävde att bli försörjd i 5 år till , men inte om du är villig att ta CSN och bidra till era kostnader.

Gymnasielärarjobben växer inte på träd. Grundskolan har stor brist på behöriga lärare.. de som går in för detta endast för lön eller just för att det skriks efter lärare, de kommer inte att orka vara kvar i längden. Det finns så mycket utmaningar och ?vem som helst? lämpar sig inte för yrket.

Till ts- du ska så klart söka den andra utbildningen om det är din dröm! Livet är för kort för att vara missnöjd med sitt yrkesval. Du har ambitioner vilka din partner borde stötta och uppmuntra! Jag har inte mindre än sex gånger bytt yrke inom loppet av 12 år. Min sambo har stöttat och nu efter 4,5 års studier kan vi verkligen njuta. Jag mår bra, har en trygg anställning, bra lön och trivs så enormt i skolans värld. Allt det fanns inte förut, jag var så stressad och deprimerad vilket ändå ledde till inkomstbortfall. Kan bara råda dig att tala ut med din partner och följ dina drömmar!

Ok, jag kan förstå hans skäl. Men om han fick frågan vilket som var viktigast, ett drömhus om fyra år eller en glad fru som med glädje går till jobbet och ett drömhus (som hans underbara fru kanske tom ritat ) om fem år, vad skulle han svara då? Om han verkligen fick tänka efter.

Om han vantrivs så får han leta nytt jobb. Det är inte ditt fel att han är kvar där han inte trivs, visst är det dumt att ta studielån om ni inte behöver, men skulle ni inte klara er om han bytte till sitt drömyrke?

Han är utbildad till sitt drömjobb (antar jag) och bara för att han nu inte arbetar med det så ska det inte gå ut över dig. Kanske är han rädd att du återigen ska vilja byta inriktning så att det blir ännu längre tid tills ni kan flytta till drömboendet?

Vad är det som hindrar att ni inte kan det redan om fyra år iaf? Ekonomin? Att du inte kan ta dig till skolan och han inte till jobbet?

Det är kämpigt med en som pluggar och jag kan förstå hans frustration, men vet han att du tidigare inte kom in på din drömutbildning så att du då nöjde dig, men att du nu gjorde det?

Som någon skrev, om du bara nöjer dig med läraryrket så kommer du att vantrivas till slut, man måste verkligen vilja göra detta för att bli en bra lärare. Jag jobbar idag inom skolan, har absolut inte utbildning, men är jävligt bra på det. Många frågar om jag inte ska utbilda mig så jag kan få fast tjänst/högre lön. Men jag vill inte.
Jag ser vilka som jobbar som lärare för att de råkar ha den utbildningen och vilka som älskar det de gör. Det är inte sjysst mot eleverna att göra det bara för att. Visst kan man få bra resultat och vara en ok lärare utan att älska det man gör, men hur glad blir man som person? Att vara lärare är inte ett jobb man bara lägger ner när man går hem för dagen. Föräldrar kan ringa i tid och otid, saker kan behöva lösning efter arbetstid, läxor/prov ska göras, ses över osv.

Känns det rätt att byta så byt! Annars kommer det alltid ligga och gnaga i dig, och du kommer alltid undra hur det hade kunnat bli.

Kan också säga att jag har själv pluggat till arkitekt. Det var många i min klass som dessutom var över 30 och som hade barn. Gick då bara bra för dem.