Anonym (projo)

Äldre 27 Nov 18:49

43 svar

Hur hanterar ni projicering?

Antar att de flesta råkat ut för fenomenet någon gång i livet - projicering - när man lägger över ens egna besvikelser, misstag och tillkortakommanden på de närmaste.

Ibland dyker det upp i vardagen och då går det ju att ta avstånd från eftersom man inte har en nära relation till den som projicerar. Men när det blir en del av ett förhållande och återkommer med jämna mellanrum, måste man kunna hantera det.

Jag har nu råkat ut för det i två av mina långa förhållanden i livet. I båda stod jag till slut inte ut. Det var som att leva på ett minfält. Oavsett hur välvillig man än var, om man gav komplimanger eller ville stötta kunde bomben explodera och man blev utskälld eller på annat sätt påhoppad helt utan anledning.

Exempel:

Hon (45+) kommer ut ur badrummet och säger: "Åh, jag tycker jag har blivit så rynkig". Jag: "Men älskling... jag tycker verkligen inte du är rynkig". Hon: "Men jag ser ju i spegeln hur jag ser ut...". Jag: "Ok, men du ska veta att jag i alla fall inte tycker du är rynkig. Jag tycker du är jättefin". Hon: "Jag skiter väl i vad du tycker..."

Exempel:

Jag reser ibland i jobbet. Så hon (40+) bad mig en gång skicka datum för en kommande månad på sms så hon kunde skriva in dem i sin kalender, så hon kunde ha bra koll på när jag skulle vara borta. Jag gjorde det direkt. Dagen efter frågade jag om hon fått dem och lagt dem i kalendern. Det hade hon. En dag såg jag dem även inskrivna i kökskalendern som hängde precis vid dörren ut ur köket där hon även skrev in annat. Så en månad senare frågade hon "vad vi skulle göra nästa fredag/lördag". Jag sade: "Men, du vet ju att jag är borta torsdag-lördag"? "Va?", svarade hon. "Neeeej", hade sett fram emot att ses. Jag: "Ja, det är verkligen synd men du fick datumen för längesedan och sade att du skrivit in dem. Och jag har sett dem i kalendern i köket, så jag trodde du visste". Hon: "Ja, i och för sig. Men det där behöver du inte lägga på mig. Du hade kunnat påminna mig!". Och så gav hon mig en mördarblick och rusade därifrån som halvtokig.

Jag har ganska många exempel av detta slag där det pyser ut aggressioner och frustration på ett helt ologiskt sätt. Hur hanterar man sådant på bästa sätt. Jag blir chockad och ledsen varje gång. Hinner inte ens reagera eftersom det kommer som blixtar från en klarblå himmel.

Anonym (projo) Trådstartaren

Äldre 27 Nov 19:22

#2

Ok, det är din uppfattning. Men jag har haft ett par andra förhållanden där det problemet aldrig dök upp en enda gång på två-fem år.

Skulle gärna vilja veta hur ni som varit med om liknande hanterat det för att "stå ut". Jag tycker det är jobbigt att bjuda på välvilja, stöd och komplimanger och sedan bli bestraffad för det.

Anonym (projo) Trådstartaren

Äldre 27 Nov 21:40

#3

Puffar: ingen mer som har erfarenhet av detta och lärt sig hantera det?

Anonym (projo) Trådstartaren

Äldre 27 Nov 22:09

#7

Definitionen är: "betyder att man lägger sina negativa egenskaper på andra människor och sin omgivning för att på det sättet slippa hantera dem"

Och jag gav två exempel.

Det ena tolkar jag som projicering eftersom "hon" uppenbarligen inte är nöjd med sitt eget utseende. Men istället för att ta hand om de känslorna själv far de ut genom en ventil mot någon som finns nära även om "han" vill väl.

Det andra tolkar jag så eftersom hon själv inte klarat av att strukturera sina kalendrar (eller ha koll på dem). Jag gjorde det hon bad om. Hon följde inte upp, men istället för att ta på sig det fick jag beskyllningen för att hon "inte visste".

Om det inte är projiceringar, vad är det då?

Anonym (projo) Trådstartaren

Äldre 27 Nov 22:12

#8

Anonym (Utsätt dig inte) skrev 2017-11-27 22:05:39 följande:

När hon blir sådan var bara saklig och vänlig typ, "vad tråkigt att du tycker så om dig själv" (om rynkorna).

Och typ "visst jag kunde ju såklart påmint dig när du glömt vad du skrivit upp och vad jag sa för ett tag sedan" (om almanackan).

Då skickar du tillbaka problemet där det hör hemma och det blir mindre tungt

Ok, men varför skulle hennes reaktion bli mindre dramatisk om jag säger så? Det jag sade om rynkorna var väl en nivå "snällare" än att bara konstatera att hon det var tråkigt att hon tyckte så. Jag tycker det verkar som hennes uttalande om rynkorna är ett rop på hjälp efter bekräftelse.

Anonym (projo) Trådstartaren

Äldre 27 Nov 22:48

#13

Panduro skrev 2017-11-27 22:38:48 följande:

Som du redan hört är inte där att projicera. Dina exempel är också bara småsaker du inte behöver hantera alls. Alla har nog sagt liknandr saker ibland. :) Men om du stör dig, prata med personen. (När den lugnat ner sig). Lycka till.

Ja, det kan tyckas vara småsaker. Men när man vet med sig att man alltid vill väl och har goda intentioner och sedan upplever att man går omkring på ett minfält där varje brisering faktiskt skadar, blir det ett problem som behöver hanteras. Det sliter också på lusten att vilja ge av sig själv om man får stryk tillbaka. Det handlar inte heller om något man sagt "ibland". Det har varit ett återkommande mönster. Prata med personen. Självklart har jag gjort det. Och frågan är varifrån detta beteende (vad det än kallas) kommer från. Jag har aldrig gjort så mot någon. Och jag har som sagt haft två andra långa förhållanden där det aldrig någonsin hände. Men i dessa fall blev det mönster som till slut gjorde att jag inte orkade mer. Jag vet att det är svårt att ändra andras beteenden. Men då återstår att man går eller att man själv lär sig hantera det. "Inte bry sig om" fungerar inte.
.

Anonym (projo) Trådstartaren

Äldre 27 Nov 23:18

#15

Anonym (Utsätt dig inte) skrev 2017-11-27 23:05:25 följande:

Du ska inte vara så snäll när du inte får någonting för det.

Jag känner igen mig i ditt sätt faktiskt och det blir inte bra vare sig för en själv eller partnern när man bjuder till för en person som inte är mottaglig. De vill inte ha det. De vill bara ha ut frustrationen.

Bättre att ge bekräftelse genom att bara finnas till och ge hellre komplimanger osv när stämningen är god istället.

Tack för svar. Svårt att inte vara snäll på beställning. Och hur ska jag veta att hon inte är mottaglig? I situationen med rynkorna såg hon ledsen ut och det verkade som hon sökte bekräftelse. om jag inte gett henne bekräftelse känns det som en mer överhängande risk att få skit än om jag gjort det. Och det naturliga för mig är att ge av mig själv när någon är nedstämd och verkar behöva något som piggar upp. Och jag hittade inte på. Hon var ju inte rynkig jämfört med många andra i hennes ålder. Så det bara flöt på. Jag följde min instinkt som var välvillig, förväntade mig inte alls ett diplom men utgick från att jag inte kommer få skit. Men det fick jag. Och exemplen är många och helt oförutsägbara,.

Anonym (projo) Trådstartaren

Äldre 28 Nov 00:11

#17

Anonym (Projektion) skrev 2017-11-27 23:36:23 följande:

Jag anser att det är projektion baserat på dessa punkter om vi tar rynk-exemplet:

1. Hon ber om en ärlig åsikt

2. Hon får en ärlig åsikt (som dessutom är en komplimang)

3. Hon besvarar med en negativ defensiv attityd att hon behöver inte höra hans åsikt (fast hon just bad om den)

Av anledning att hon stod inte för att hon sökte bekräftelse av honom, när han speglade tillbaka det på henne kunde hon inte ta det, så hon snäser till åt honom och låtsas inte behöva någon bekräftelse (förnekelse)

Jag har projicerat otroligt mycket mot min omgivning, när jag är stressad när mina behov ej är i balans då kan jag verkligen bli en bitch. Detta har jag jobbat stenhårt på och mycket handlar i mångt och mycket om respekt för andra. Har du respekt för andra då kommer du hur sur/ledsen/osäker du än är, tänka två gånger och ta ut det i respekt "jag är trött idag" (med lugn röst) och bjuda in folk att stötta dig, istället för "MÅSTE DU ÄTA CHIPS NU?!!!!!" Och försöka låtsas klara dig själv.

Det handlar om eget ansvar. Respekt. Tillit. Och det här måste finnas till dig själv . Om du inte trivs med dig själv / kan inte förlåta dig eller lita på dig, är det bäddat för dålig attityd, dålig stubin, ursäkta ditt psykiska våld projektion etc.

Tack för svar. Ja, det är precis så jag har tänkt. Och det var precis så jag upplevde situationen (och de andra). Man märker ju vad som önskas även om det inte kommer i klartext. Och man agerar välvilligt därefter, om man har ett genuint intresse av att föda förhållandet med positiv energi - vilket jag har. Men ut väller det negativa som "hon" inte kan hålla för sig själv. Och i själva situationen som uppkommer blir det något som gör ont. Och jag tycker också att det är något som dessa människor bör jobba med (som du gjort), men om det nu inte går är frågan hur jag ska hantera det så att det gör så lite skada på mig som möjligt. Och ja - dålig attityd, kort stubin och bortförklaringar (och väldigt sällan ånger) förekommer alltid. Jag tänker att det bottnar i dålig självkänsla och oförmåga att hantera den. Jag kan inte göra något åt den, men jag kan kanske hantera det som väller ut. Eller så finns det helt enkelt såpass många kvinnor som klarar att hantera det där att jag borde söka mig till någon av dem nästa gång istället :)

Anonym (projo) Trådstartaren

Äldre 28 Nov 00:16

#18

Anonym (Ky) skrev 2017-11-27 22:15:00 följande:

Tänk dig att du är lat, men inte vill se den egenskapen hos dig själv utan ser den hos andra fast det egentligen är du som är lat. Då säger du till din partner att hon är lat, du projicerar din egenskap på henne. Så slipper du ta tag i att du är lat.

Eller säg att Emma är väldigt kär i Kalle, men vill inte kännas vid de känslorna egentligen, därför blir hon övertygad om att Anna är kär i Kalle. Då har Emma projicerat sina känslor på Kalle. Så slipper Emma ta tag i sina känslor.

Det där händer också ofta. Vid något tillfälle blev jag i en butik kritiserad för att jag köpte en pumptvål på rea för 4,50 trots att jag redan hade en likadan. Anledningen var att jag gillade doften så mycket och ville passa på att bunkra upp om just den doften skulle försvinna så småningom (det gör de ju igen).

Någon vecka senare gick hon och köpte en dammsugare av en dörrknackare för 25.000. Då sade jag ingenting, eftersom det hade tagit hus i helvete. Tur att vi inte delade ekonomin.

Anonym (projo) Trådstartaren

Äldre 28 Nov 08:59

#20

Anonym (Ky) skrev 2017-11-28 07:33:21 följande:

Det är är ett destruktivt/otrevligt beteende, det är att ta ut sin ilska eller stress på andra, men det är inte projektion det du beskriver.

Vid projektion tillskriver du andra personer dina egna personliga egenskaper.

Hade ts partner projicerat sina egenskaper på ts hade ts exempelvis blivit beskylld för att ha åldersnoja och bara se sina rynkor istället för allt positivt.

Ok, men hur hanterar man detta beteende bäst?
Både inom sig själv och hur replikerar man för att inte trigga ännu mer och för att kanske väcka en tanke hos "henne" inför framtida briseringar?

Anonym (projo) Trådstartaren

Äldre 28 Nov 10:47

#22

Anonym (Ky) skrev 2017-11-28 10:37:04 följande:

När det händer får man ha antingen ha överseende med att personen är ledsen, stressad eller arg, eller så får man sätta ner foten. "Nu försökte jag vara stöttande, för jag tycker verkligen att du är jättefin, men istället blir du arg på mig. Hur tror du att det får mig att känna?" Kan dock resultera i ett bråk, så ibland kan det vara bättre att ta det när partnern lugnat ner sig, du känner din partner bäst själv.

Sedan får man jobba förebyggande för att undvika den här typen av beteenden. Prata om det helt enkelt.

Ja, det är precis så jag har gjort i båda dessa förhållanden.
Har förklarat att min situation blir omöjlig när jag å ena sidan vet att "hon" behöver/uppskattar stöd och hjälp (har båda sagt), men att jag sedan blir utskälld/anklagad/fräst åt när jag gör precis det "hon" önskat.

Och när jag sedan i sansat tillstånd önskat att hon försöker tänka på det och åtminstone ber om ursäkt efter utspelet har resultatet bilvit att "hon" känt sig anklagad och kritiserad för att inte vara en tillräckligt sansad partner. "Hon är bara sån".

Och exemplen är många. Hade det bara hänt några gånger om året hade jag ju stått ut. Men det hände periodvis flera gånger i veckan.

Anonym (projo) Trådstartaren

Äldre 29 Nov 20:57

#25

Anonym (Utsätt dig inte) skrev 2017-11-29 19:52:02 följande:

När jag läser vad du skriver TS så verkar det ju som om du får skit hur du än gör.

Jag tror att du får ha lite mer ryggrad om du ska fortsätta vara ihop med henne för det är inte du som gör fel utan hon.

Varför säger du inte bara till henne. "Du sa ju till mig när jag köpte en tvål för några kronor men hur tänkte du själv när du köpte dammsugaren för massa pengar?"

Låt henne bli arg. Hon måste ju få en chans att börja fundera över sitt beteende om ni ska fortsätta vara ihop.

Jag har haft ryggrad. Jag har tagit upp det absurda att klaga på 4,50 när man bränner 25.000 på en dammsugare (när man dessutom inte har pengar och lever på gränsen varje månad). Men då är det också fel, dvs att kritisera någons privatekonomi och vad denne gör med sina pengar ;)

Anonym (projo) Trådstartaren

Äldre 30 Nov 00:13

#30

hejnina skrev 2017-11-29 23:18:41 följande:

Bad hon verkligen om en ärlig åsikt? Eller en åsikt alls? Inte enligt vad som står i TS. Hon kom ut och konstaterade att hon var rynkig. Så att hon ser hur hon ser ut i spegeln. Bad inte om någon åsikt - troligtvis för att hon skiter i den.

Är det en tillräcklig ursäkt för att vara otrevlig när någon säger något kärleksfullt? På vilket sätt har man lust att fortsätta ge kärlek om man får skit tillbaka? Jag förväntar mig inga diplom för att jag ger komplimanger. Men jag kanske kan få slippa att bli behandlad som om min välmening inte har någon betydelse? Eller?

Anonym (projo) Trådstartaren

Äldre 30 Nov 00:17

#31

Anonym (Utsätt dig inte) skrev 2017-11-29 22:47:47 följande:

Hon verkar inte ha något som helst begrepp om den gyllene regeln "behandla andra som du själv vill bli bemött".

Prata med henne om att om ni ska fortsätta ihop så får hon tagga ner. Leder detta bara till ytterligare en anklagelse om att det är du som gör fel som påpekar detta svara då att man måste kunna diskutera i ett förhållande.

Så tänker jag också. Och så har jag känt. Jag tappade lusten att fortsätta ge komplimanger och vara stöttande eftersom risken var för stor att jag skulle bli avvisad på ett otrevligt sätt. Det känns som att komma med det bästa man har (även när man själv är trött och sliten) och se det kastas i papperskorgen. Det är det jag menar - hur tar man hand om det när det hamnat i papperskorgen för att man ska orka ge igen. För ett förhållande där man slutar ge känns inte som något förhållande alls. Och som sagt - detta hände ofta.

Anonym (projo) Trådstartaren

Äldre 30 Nov 00:26

#32

Anonym (Projektion) skrev 2017-11-29 23:03:53 följande:

Ja exempelvis idag var jag inte alls glad på mig själv var besviken att jag inte fått något gjort idag och sovit dåligt, jag rymde till toaletten duschade fixade mig fräsch (självrespekt) och min partner han läser av mig på direkten och frågar varför jag är på dåligt humör. Jag tänker en gång innan jag svarar lugnt "Nä jag är bara inte okej just nu,vill inte prata om det, men det är ingenting du har gjort" så tackade han för det lugna svaret som innan varit "NEJ JAG ÄR INTE SUR!" Och sen tog jag och gjorde det jag behövde för att få igång motorn i mig så att säga, och nu är jag lugn och läget under kontroll.

Hur du kan hantera projektionen hon gör, hmm...

Min man han avvisade mig. Åkte ifrån mig. Visade att han verkligen inte klarade av mig. Du behöver kunna skydda dig själv på nåt sätt,stänga in dig i något rum och behålla din glädje, men kan du inte prata med henne om det också? Säga att du kommer påminna henne "Language" och att hon få får chans att säga förlåt och bete sig med lugn och respekt mot dig. Det vore det bästa. Antingen det eller att hon inte får vara inomhus med den attityden, att ni kommer överens att hon måste gå ut och gå av sig ilskan t.ex

Var detta en partner eller fru?

Hur kan ni kommunicera i vanliga fall?

Nja, leta andra och vara otrogen gör inte saken bättre.

Och lämna henne för att andra är bättre,ja och nej. Det finns alltid nåt problem att jobba med i relationer det kan vara precis vad som helst så gräset blir inte grönare på andra sidan. Projektion är ju det minsta problemet om du bara kan få henne att inse att det verkligen sårar dig och får dig att tvivla på er relation.

Det hade jag uppskattat - att få förvarningar: "Jag är på dåligt humör men det handlar inte om dig". Då kan man ta vissa utbrott. Men så var det aldrig. Jag kände mig ständigt påhoppad för något som inte alls hade med att göra och trots att jag ständigt var på hennes sida. När jag påpekade hur det kändes och att det blev en otrygg situation varje gång vi träffades eftersom jag fick trippa på tå, kände hon sig anklagad för att vara en instabil partner. Och svaret blev alltid: "Jag är så här!".

Detta var partners i ungefär tre år långa förhållanden.

För övrigt kunde vi kommunicera mycket bra. Men från ingenstans kunde hon (båda) få utbrott var vi än befann oss - hemma, på stan eller i sällskap med andra. Oerhört pinsamt att bli anklagad out of the blue mitt på stan, med en folkmassa som stannar upp och glor på oss.

Jag pratade om detta mycket med båda. Och jag är inte typen som kränker, är otrevlig eller sårar när jag börjar prata om problem. Jag väljer tillfälle, pratar lugnt, är saklig och är inte anklagande. Men båda såg det som anklagelser och kunde inte känna ansvar att försöka göra något åt det. De var bara sådana.

Anonym (projo) Trådstartaren

Äldre 30 Nov 00:32

#33

Båda hade ju väldigt dålig självkänsla av olika anledningar. Jag kände tidigt till det och ansträngde mig för att försöka bygga upp den i båda fall. Försökte vara lyhörd och ett exempel var ju just det där med rynkorna. Andra uttalanden hade kommit tidigare som något slags rop för att få bekräftelse, och det fick hon. Tänkte att detta var ännu ett sådant tillfälle och därför fick hon komplimang. Jag är känslig och kanske helt enkelt inte kan fungera ihop med kvinnor som kan vara så kalla och okänsliga. Det gör oerhört ont när man vill väl. Och det kan ju vara bra att veta om någon undrar...

Och som sagt - när jag ville prata om det och förklara hur det kändes och vad konsekvensen blev, kände de sig kritiserade och oförmögna att kontrollera sina aggressioner. Och "de var bara sådana".

Anonym (projo) Trådstartaren

Äldre 30 Nov 09:10

#36

Anonym (Byt!) skrev 2017-11-30 09:08:45 följande:

Oavsett om det är projicering eller inte så byt kvinna.

Som sagt. Det är redan gjort.
Jag skrev tråden för att se om det fanns något sätt att hantera denna typ av människor på ett bättre sätt för att rädda förhållandet. De två första försöken misslyckades. Men om man har bättre redskap kanske det kan gå bättre en annan gång. Min magkänsla säger dock att det inte är sannolikt.

Anonym (projo) Trådstartaren

Äldre 3 Dec 07:37

#41

Aniiee skrev 2017-12-02 15:08:54 följande:

TS är det du som skrivit 2 andra trådar om en kvinna du är ihop med som slösat 25 000 på en dammsugare (innan ni bodde tillsammans)?

Ja

Anonym (projo) Trådstartaren

Äldre 3 Dec 07:41

#42

Anonym (Byt!) skrev 2017-12-02 10:16:04 följande:

Människor med taskig självkänsla är knepiga att hantera, det är min erfarenhet både privat och i jobbrelationer. En människa som inte bottnat i sig själv, vet vem hen är och vågar stå för det skapar ofta problem.

Vad kan man då göra? Med lyhördhet och försiktighet i dialogen kan man komma en bit. Kanske har dessa kvinnor även problemet att de saknar trygghet i sig själva. Det är svårt att ge råd. Ibland får man ge upp.

Jo, jag vet. Och jag har verkligen varit inlyssnande och försiktig från första början då jag märkte av den dåliga självkänslan. Har respekterat det och aldrig varit "på" något hos dessa två kvinnor som kunnat trigga. Men det är som att det gjort att de känt att det funnits utrymme för att vända den mot mig med dessa beteenden. Har sagt ifrån. Och även sagt ifrån på skarpen. Det har hjälpt en tid, men sedan har det poppat upp i andra varianter. En dålig självkänsla är väl alltid en dålig självkänsla, och den kan jag inte reparera ensam.

Hur hanterar ni projicering?

INNEHÅLL