Hej! Jag hoppar in här 
26 årig tjej med sambo som är 29 år. Försökt få barn i 2 års tid.
Vi kommer att påbörja IVF januari 2018, vi har tidigare provat både letrozol och menopur utan framgång. Anledningen till att vi skall göra IVF är då mina ägg inte växer utan hormoner, ägglossningen vill heller inte ske naturligt och sambon har lite lägre antal spermier än "normalt" Vi kommer alltså göra ICSI varianten med korta behandlingen.
Hoppas vi alla uppnår goda resultat denna våren! 
Nä det förstår jag, inte lätt att läsa i kapp här haha
Vi har precis fått vår remiss skickad till RMC Linköping :) oförklarligt barnlösa efter 4års försök
Förstår precis. Vi har tyckt att det varit väldigt jobbigt med att behöva ha sex på bestämda dagar. Det förstör sexlivet ganska mycket tyvärr. Det blir en ångestladdad situation, och det är inte skönt och mysigt. Nu när vi kommer få göra IVF har sex blivit härligt igen och vi är nästan som nykära i halmen ;)
Hoppas ni får komma till första mötet snart!! Håller tummarna. Det kommer kännas ännu bättre för er då :) Trist att man kan anses vara för ung, man känner ju själv när man är redo att bli förälder, det har inget med ålder att göra anser jag. Speciellt när det inte handlade om flera år för ung heller.
Tack ska du ha :) Menopur är hormonsprutor som hjälper äggen att växa, i mitt fall fungerade det bra men själva befruktningen tycktes inte vilja ske ändå. Enligt läkarna är det troligen en kombinering av äggen och mannens något för få spermier som är våran "grundorsak" samt att läkarna misstänker att jag har Endometrios. Letrozol fungerade inte på mig heller :(
Varför får ni inte göra ivf? Vart i landet håller ni till?
Varför vänta när man redan försökt och inte lyckats? kan jag tycka är lite dumt. Hade vi fått frågan om vi inte ville vänta så hade jag reagerat likadant som du!
Bra att du stod på dig! Hoppas eran kallelse kommer snart!
Idag kom min mens. Nästa mens, dvs den som kommer i mitten på januari blir vårat startskott. Då börjar vi med gonal-f sprutorna och då är behandlingen igång. Äggplocket sker i slutet på januari om inget problem uppstår. Nerverna är fan utanpå kroppen 
Menopur är med flera sprutor. Jag tog 1 spruta varje kväll i kanske 10 dagars tid. Det gör inte ont :) Du kommer få testa hos barnmorskan innan du ev börjar med sprutorna. Det är inga långa nålar och inget avancerat heller. Kommer gå superbra!
Jag förstår. Jag själv har kämpat med min vikt genom åren. Har alltid varit väldigt smal naturligt, oavsett vad jag ätit. Så jag förstår att det inte är så "bara" att gå upp för dig. Är det så exakta regler för vikten? 1 kilo känns som dom borde kunna gå med på :( Har ni tagit blodprover för att kontrollera om du haft ÄL? Har du fått tabletter för att få igång mensen? Kanske byta läkare? Vad sker härnäst för er?
Har du någon du kan prata med om allt detta förutom oss här på FL? Jag har fått fint stöd av både min familj/sambons familj och min chef. Det har varit gott att ha min chefs stöd och förståelse kring detta. Då jag alla dagar inte mår jättebra, och har en del humörsvängningar av hormonsprutorna. Samt att jag ofta behövt byta pass eller ta ledigt för läkarbesök.
Våran resa började för ungefär 2 år sedan. Jag har regelbunden mens och vi försökte och försökte. Tillslut sökte vi hjälp. Här i norrland är väntetiden inte alls så lång, tror det tog oss 2 veckor innan första besöket hos en läkare med inriktning barnlöshet. Vi gjorde ultraljud och han kunde konstatera att min livmodertapp sitter något längre bak än "normalt" (det gör att spermierna måste simma lite längre) Min sambos spermier testades och han hade något längre antal. 12 miljoner spermier (istället för ca 15-20 miljoner?)
Vi sattes på letrozol behandling och gjorde många ultraljud och blodprover utan resultat. Sedan även en äggledarspolning. Vi fick sedan börja med menopur-sprutorna samt ägglossningssprutan, äggen växte till sig ganska bra (tillräckligt för en befruktning) men ändå skedde ingen befruktning. Enligt läkarna på IVF kliniken kan detta vara en kombinerad orsak. Min livmodertapp, mina ägg och mannens spermier som är lite färre.
Nu inväntar vi januari mensen och då kör behandlingen igång med första ivf försöket. Jag kommer att ta både gonal-f sprutor och orgalutran sprutor, samt ägglossningssprutan. Äggplocket sker troligast i slutet på januari om ingenting blir ändrat. Jag pendlar dagligen mellan hopp och förtvivlan.
Det varierar tyvärr, jag kan ena dagen känna att nu fasen ska vi få bli föräldrar, till att senare samma dag tänka att det kommer aldrig att gå. Jag har också haft jobbiga tankar kring detta. Känt mig misslyckad och värdelös, och inte ens tycka om min egna kropp för dess funktionsnedsättning i detta. Blir frustrerad när jag tittar på serier eller filmer och karaktärerna blir gravida hit och dit efter 1 samlag. Medans en annan haft så jävla mycket sex att man fått skavsår. På rygg, underifrån, bakifrån. Flera gånger per dag.
Tycker att reklamer för graviditetstester och ägglossningstester och blöjreklamer är oerhört plågsamma att titta på. Byter ofta kanal. Känner ofta en stark avundsjuka när jag ser gravida kvinnor, eller barnvagnar och småbarn. Jag vill inte vara sån, jag är ju den där glada positiva tjejen som gläds åt andras lycka i vanliga fall. Nu blir jag bara ledsen och arg.
Hur känner du?
Jag lämnar tråden nu! Men jag ska hålla alla tummar och tår för er!
För oss hände ett mirakel! Vi fick avbryta första ivf försöket för där var inte tillräckligt med blåsor och inte tillfälligt stora iheller! Vi fick veta att vi inte kommer att klara detta själva pga dåliga spermier och ingen egen ägglossning men efter på något sätt blev vi gravida ändå efter två års försök!
Lycka till (till er alla) <3