Hej!
Jag påbörja min första ivf nu i november men vi var tvungna att avbryta pga för få blåsor!
Nu blir det en vilomånad och förhoppningsvis startar vi i januari 2018. Jag tycker att det är så jobbigt att läsa om alla som är i gång!
Så nu startar jag en ny grupp för oss som ska starta ivf i början av nästa år. Även för er som har gjort fler ivf försök men inte lyckats och hoppas på att 2018 är ert år!
Vi kan ju hjälpas åt att få tiden att gå! :)
BemgolsnBemfolan ska också vara i kylen. Går också att beställa via apotekets hemsida. Kanske inte heller funkar idag, men då kan du göra det hemifrån i helgen.
Jaha, hade ingen aning om att man kunde göra det via hemsidan. Bör man tänka på något speciellt om man gör så? Har aldrig köpt mediciner på det sättet och funderar kring högkostnadsskyddet. Om jag beställer allt i en och samma beställning och betalar, går högkostnadsskyddet automatiskt igång efter 2250kr? Helt lost i detta känner jag haha
Jag beställde spruta nr för Gonal f genom nätet igår, levereras till det apoteket jag valde och kostade mig noll kr då jag nått 2250 kr för högkostnadsskyddet på uttaget innan. Nu är de bara vänta på sms när jag kan hämta den.
en smygande huvudvärk som kommer och går och lite små öm i "sprut området" men annars bra. Bävar lite inför i morgon och dag 5 med både gonal f och orgalutran sprutan. Måndag är det Ul och blodprov så får se hur det går i kroppen.
Själv då?
Jaa man slits verkligen mellan hopp och förtvivlan! Kommer nog börja testa om några dagar. Egentligen ska jag vänta till 11/2 men det är alldeles för länge.. BIM+4 blir 11/2
Du kan efter att du varit i kön i tre månader åberopa den och får då ställa dig längst bak i något annat landstings kö så deg blir plus minus noll :?) men bor du i Gbg? Annars kan du ju be om att få din ivf remiss till Linköping t.ex och där har dom knappt nån väntetid? Typ 1 månad har jag för mig
I fredags hade jag behandlats i 12 dagar med menopur och 6 dagar med orgalutran, jag går den korta behandlingen. Hade varit en gång tidigare och tittat hur äggblåsorna utvecklades, VUL alltså. Jag började med 150 menopur men efter första VUL:et så hade det inte hänt så mycket så det höjdes till 187,5 istället.
På fredagen skulle det kollas att det såg bra ut och att jag skulle få ett grönt tecken på äggplock nu i kommande veckan. Dom sa att allt såg tiptop ut och sköterskan vi haft kontakt med berättade om vilken upplevelse vi ska få vara med om på måndag osv..
Vi har helt upprymda och längtade till måndagen, hade tagit ledigt nästa veckan och så ringer Uppsala och säger att det inte blir nåt. Jag hade tydligen bara 2 stora blåsor och 19 små men att dom 2 stora var dominerande och gjorde så att dom små inte skulle växa till sig. Med andra ord ingens chans alls.
Jag vart helt paff, tagen på sängen. Sen blev jag arg och nu är jag besviken. Visst det kan bli så men allt var förgäves denna gången.
Någon annan som varit med om det?
I fredags hade jag behandlats i 12 dagar med menopur och 6 dagar med orgalutran, jag går den korta behandlingen. Hade varit en gång tidigare och tittat hur äggblåsorna utvecklades, VUL alltså. Jag började med 150 menopur men efter första VUL:et så hade det inte hänt så mycket så det höjdes till 187,5 istället.
På fredagen skulle det kollas att det såg bra ut och att jag skulle få ett grönt tecken på äggplock nu i kommande veckan. Dom sa att allt såg tiptop ut och sköterskan vi haft kontakt med berättade om vilken upplevelse vi ska få vara med om på måndag osv..
Vi har helt upprymda och längtade till måndagen, hade tagit ledigt nästa veckan och så ringer Uppsala och säger att det inte blir nåt. Jag hade tydligen bara 2 stora blåsor och 19 små men att dom 2 stora var dominerande och gjorde så att dom små inte skulle växa till sig. Med andra ord ingens chans alls.
Jag vart helt paff, tagen på sängen. Sen blev jag arg och nu är jag besviken. Visst det kan bli så men allt var förgäves denna gången.
Någon annan som varit med om det?
Jag skulle vilja göra det men samtidigt orkar jag nog inte förrän jag är "klar" med dem liksom. Känner mig så oerhört utsatt eftersom jag då efteråt med stor risk skulle behöva träffa samma läkare igen och sitta där i gynstolen framför honom =/ Mer naken och emotionellt utsatt (både bildligt och bokstavligt) blir man ju inte. Men när jag är klar på Sophiahemmet och antingen fått gå vidare till IVF eller (drömmen) fått barn genom Letrozol kommer jag nog framföra mina erfarenheter och åsikter. Har skrivit dagbok under hela året där jag antecknat varje besök osv. Ja, jag var så himla besviken och mållös och totalt förvirrad över vad som precis hade hänt. Hur kunde de här två helt skilda gestalterna vara en och samma person? Den ena snäll och tröstande, den andra hård, kall och förnedrande. Och hur kunde han fortsätta mata på med sin elaka attityd när han såg att jag satt där mittemot så liten, ledsen och försökte hålla mig lugn, väja ord med omsorg för att inte reta upp honom mera och kämpa för att inte gråta? Kan inte förstå det.
Jag tog ÄL-test första vändan, körde då med Clearblues digitala med dubbel hormonindikator för det hade läkaren tipsat om. Den som antingen visar tom ring = inget på gång, blinkande smilegubbe = östrogenet stiger och snart är det dags, eller fast smilegubbe = LH-stegring detekterad och ÄL sker snart. Men jag fick bara blinkande gubbe i hur många dagar som helst och sedan visade det ju sig att ingen blåsa blev tillräckligt stor och inget ägg släppte. Andra gången fick jag ta Ovitrelle-sprutan så då visste jag att ÄL skulle ske (även om det dröjde längre tid än det stod att det skulle). Nu på tredje och fjärde försöket har jag bara tempat, eftersom jag fick se tempen stiga efter ÄL med Ovitrelle. Då visste jag att det funkade att se på kurvan. Och det blev lite lugnare för mitt huvud att inte hålla på med ÄL-testerna.. så det har nog varit bäst för mig.
Hur var det för dig, hade du sällan egen äl/mens eller aldrig?