behandlar oss olika

Hej!

Jag som själv varit placerad i fosterhem som barn kan inte förstå hur man kan göra skillnad i negativ bemärkelse mellan sina biologiska barn och sina fosterhemsplacerade barn. Jag bodde i två olika familjer under min uppväxt i den sen senare levde jag och deras biologiska barn inte under samma premisser. Som vuxen har jag svårt att förstå hur man kan göra så mot barn. Ett fosterhemsplacerat barn lever ständigt med att där är en skillnad mellan en själv och barnen i sin omgivning. I familjen som blev min sista var vi tre tonåringa som levde under samma tak. En flicka och två pojkar och vi borde ha blivit behandlade lika dant men det blev vi inte. Behövde exempelvis min storebror ett par nya jeans åkte han och hans mamma till ett köpcentrum och köpte ett par. Behövde jag ett par nya fick jag alltid ett par av min storebrors gamla. Detta trots att jag hade mycket längre ben än honom och var mycket smalare. Jag hade aldrig ett par byxor som slutade under anklarna. När jag sedan som sextonåring var drygt två decimeter längre än min storebror började hon sortera ut byxor från min fosterpappas garderob. Det var precis som om det inte var lönt att spendera en krona på mig. Jag fick alltid saker som någon annan inte ville ha längre. Även sådana saker som regler skilde sig. För mina syskon fanns alltid utrymme att förhandla och det fanns ofta någon förmildrande omständighet om de brutit mot någon regel. Så var det inte för mig utan det blev alltid någon form av bestraffning.

Som barn gjorde denna särbehandling mig oerhört sorgsen. Jag kände mig mindre värd och gick ständigt med känslan i kroppen av att de egentligen inte tyckte om mig. Istället för att agera ut detta på något destruktivt sätt i skolan och mot klasskamrater försökte jag i stället sköta mig så exemplariskt jag kunde. Jag försökte få uppmärksamhet genom att få bra resultat på proven i skolan, gick ut med soporna utan att protestera, höll ordning på mitt rum etc. Det ledde däremot aldrig till den beröm jag hade hoppats på.

Som vuxen kan jag tycka att man som fosterföräldrar visst kan särbehandla men då ska det vara på andra hållet. I stället för att få de billigaste gympaskorna som finns på Intersport kanske man någon gång kan få de dära riktigt fina Conversen som alla vill ha. Som fosterbarn har man redan så mycket sämre förutsättningar. Istället för att prata om att det inte finns någon millimeterrättvisa och att där finns skillnader även mellan biologiska barn kanske man kan helgardera så att fosterbarnet åtminstone inte får det sämre.