Sekundär barnlöshet - tillsammans är vi starka

Usch jobbigt när ägglossning ska utebli. Jag har också varit i den sitsen men för min del handlade det om övervikt. Så har gått ner lite nu och vips har jag börjat få ägglossning igen. Jag trivdes inte heller på mitt jobb och ville plugga för att jobba med annat. Precis som du har jag också varit fundersam. Men nu kör vi och blir jag gravid (vi har ju ändå försökt i snart 3 år) så är det värt mer än allt annat. Jag pluggar nu på universitetet men blir jag gravid så är det ju bara att göra studieuppehåll om man behöver. Allt fixar ju sig.

Hej!

Jag har inte varit så aktiv i denna grupp ett tag. (I början va jag anonym "Blirsåtrött") Gav helt upp hoppet om att bli gravid. Men, imorse fick jag positivt gravtest! Vet inte om jag törs tro på de riktigt. Kommer fortsätta testa i flera dagar! Men nu kommer nästa problem-rädsla för missfall. Vi har försökt i 1 år och 4 månader och fått två missfall under den tiden. Det är ganska precis 1 år sen jag fick första missfallet.

Men jag håller tummarna att de blir tredje gången gillt och håller tummarna för att resten av er ska få ett plus snart!

Hej på er!

Fint att den här tråden puttrar på och det känns bra att få följa er och läsa era historier.

Själv fick jag ett yttepytte svagt plus idag på äl + 9. Har varit med om tidigt missfall innan så jag försöker att inte ta ut något i förskott men ändå härligt att det fungerar att bli gravid på något plan iallafall.

Lycka till alla

Hej

Får jag gå med här? Nu i augusti har vi försökt bli gravida med syskon i ett år. Vi har under tiden blivit gravida två gånger men det har tyvärr varit ett utomkvedshavandeskap och ett missfall. Jag undrar hur länge vi bör vänta innan vi söker hjälp/utredning. Vi har ju under året som gått blivit gravida två gånger varav den senaste gången med bara en äggledare så fertiliteten verkar ju helt okej ändå. Jag är bara så rädd att det ska bli ett till missfall nästa gång. Vet inte hur jag ska klara av det.

Om vi blir gravida igen och får behålla graviditeten kommer jag också att vara öppen med att det var svårt för oss. Jag tycker själv att det är skönt att veta att det inte är ovanligt och att det finns fler som varit i liknande situation. Vi blev gravida på första försöket med första barnet och det är ju verkligen ingen garanti för att det ska gå lätt en andra gång.

Låter bra, min kropp ska dock svara dåligt på ivig men bättre på il så det ska vi köra på. Jag testade positivt på hidden clamydia som tydligen kan ligga latent länge samt att de hittade död vävnad i livmodern ev efter min graviditet. Clamydian är dock inte clamydia utan bara ett släkte som man kan ha utan att de stör men de vill få bort de på mig och ska äta antibiotika i flera dagar nu. Det hittade dom hos Serum i Aten och hos Life hittade man pendlade immunförsvar.

Hur lång tid tog de för er att bli gravida med behandlingen? Körde ni naturligt eller IVF? Vi bor också nära Danmark, vilken klinik/läkare va du hos? :)

Jag hade också väldigt lätt med första tre dagar o visste inte ens när jag hade ägglossning. Men sen tog de tvärstopp. Känns dock lite som en käftsmäll med alla "jag har lätt".. Ja de hoppas jag med för de är så orättvist med att vissa inte ska ha barn o får lätt medans andra som har de stabilt och är unga kämpar.

För de är de enda jag gör utav svenska läkare att vi är unga o har tiden, men de har vi inte jag vill inte vara över 30 o få syskon men nu kommer jag ev att va de om jag kan få fler. Får kolla om han har koll på IL för IVIG ska jag tydligen inte alls svara bra på..

Hej på er! Ansluter i förhoppning att genom era delningar få stöd i en situation som verkar svår att prata med andra om. Är idag (tyvärr) 40 år och har under sista två åren fått tre missfall, haft minst fyra "kemiska graviditeter" och misslyckats med ett IVF-försök. Min initiala upplevelse var att det var väldigt lätt att bli gravid men nu går det allt längre mellan tillfällena. Förstår naturligtvis att mycket beror på ålder, samtidigt som jämngamla får barn i tid och otid på naturlig väg.  Är oerhört trött på kommentarer som att "det blir svårt med graviditet när man väntar så länge med att försöka för att istället satsa på karriär", "du kan inte föreställa dig hur belastande det faktiskt är med barn", "det finns så mycket annat att göra i livet" och tips och råd och annat 'klokt' från bekanta som redan har  egna barn. Tillkommer gör sjukvårdens svala inställning till fenomenet upprepade missfall. Anledningen till egna sena försöken är bla att den man som är lämpad far kom in sent i mitt liv och jag har av läkare tidigare avråtts graviditeter överhuvudtaget pga cancersjukdom som jag fick åren innan 30. Tyvärr vägrar min man adoption (pga sin egen historik) vilket i min värld är precis lika självklart som biologiska barn. I tanken har jag också varit väldigt rädd att bli ensam förälder om något skulle hända mig avseende sjukdomsbild. Under min sjukdomsperiod för 13 år sedan tvingades jag även till en abort pga cellgiftsbehandlingarna. Behandlingar som inte har ansetts att ha förstört chanserna till graviditet. Jag tycker på inget sätt att det är fel att avvakta barn för att satsa på karriär även som kvinna, men i mitt fall har jag längtat efter barn hela mitt liv och inte önskar annat sedan 25 års ålder. :)