Atypisk depression + utredning bipolaritet

Jag har nyligen gjort en bipolärutredning och fick inte den diagnosen, hoppas det är okej att jag svarar ändå.

Enligt psykiatriken jag träffade måste man ha hypomanier/manier som påverkar än efter hypomanin har klingat av. Det kan t.ex handla om att du sagt upp ditt lägenhetskontrakt och inte har någonstans att bo, att du spenderat så mycket pengar att du hamnar hos kronofogden, att du får för dig att starta ett företag och går in på Dressman och vill köpa 1000 skjortor (bokstavligen) Manin/hypomanin måste vara sjuklig, inte något som vem som helst skulle kunna göra. Tittar man på diagnoskriterierna ser man också att det ska rätt mycket till för att det ska klassas som en hypomani/mani. Att pendla mellan att vara deprimerad och frisk är inte bipoläritet även om pendlingarna sker väldigt snabbt.

Jag pendlar mellan att vara frisk och djupt deprimerad, jag har depressionsskov på två månader då jag planerar att ta livet av mig, inte bara ytliga tankar utan så svåra att de tar över hela mitt liv, jag kan inte duscha, städa eller träffa vänner, att jobba är inte att tänka på, jag kan inte ens gå en promenad eller sköta min hygien. Varannan månad slår det om totalt, jag kan umgås med vänner, städar min lägenhet från golv till tak, volontär arbetar och lever som vanligt helt enkelt, den här perioden håller i sig i 5-10 dagar, sedan kraschar jag igen. En gång per år har jag en frisk period på runt två månader. Det här klassas inte som bipoläritet eftersom jag inte har några hypomanier.

Innan jag gjorde min utredning tog de blodprov och kissprov för att utesluta fysiska sjukdomar, jag fick fylla i massor av formulär, och frågor där man skulle resonera lite mera, jag fick fylla i min familjs psykiska sjukdomshistoria och göra en stämningskarta där jag skulle fylla i toppar och dippar i olika perioder av mitt liv. Då jag kom till affektiva mottagningen fick jag träffa en psykiatriker som frågade mig massor av frågor och berättade mer ingående vad bipoläritet var.

Fast jag inte fick någon diagnos hjälpte utredningen mig massor, jag fick större förståelse för mig själv och rätt mediciner. Jag började ta Lamictal (stämningsstabiliserande) och det går inte ens att jämföra mig nu och innan medicinen, det är så stor skillnad. Lamictal kan ges till de som bara har en depression då man har testat allt och inget har fungerat.

Fråga gärna om du undrar något mer. Spontant låter det inte som att du är bipolär, men jag är varken psykiatriker eller har träffat dig.

Oj! Jag har en bipolärdiagnos men har inte gjort en utredning. Det är min psykiater som satt diagnosen efter några års behandling. Jag har förstått hypomani som att man INTE gör oåterkalleliga saker utan "bara" är extremt "igång". Jag har mycket mindre sömnbehov (annars sover jag onormalt mycket), jag pratar mer och högre, får en massa idéer, sätter igång med nya saker (sost öppnade jag traderakonto och inredde mitt sovrum med lådor och bubbelplast för allt jag skulle sälja, hahahaa), jag handlar på nätet på nätterna (inte nog för att hamna hos fogden men tillräckligt för att ekonomin ska påverkas).

Men intressant att en utredare förmodligen inte skulle sett detta som hypomani?! Jag äter två sorters stämningsstabiliserande och hjälps av det, vilket min läkare ser som en indikator på att jag är bipolär. Även min kurator tycker jag har rätt diagnos.

Enligt psykiatriken som utredde mig är hypomani en mildare form av mani, och för att något ska klassas som sjukt måste det ju på något sätt vara negativt, så är det med alla sjukdomar. Att säga upp lägenheten och köpa tusen skjortor är inte oåterkalleligt, kanske har man sparat kvittot till skjortorna, annars kan man sälja dem begagnat för att få ihop till en del av vad de kostar och man kan alltid hitta någon nytt ställe att bo på. Det här är saker som bara kräver lite arbete för att lösa.

Jag vet inte vad min utredare hade sagt om dig, jag vet inte vad jag anser om din diagnos heller, jag vet påtok för lite om dig för det. Men har du inga hypomanier är du inte bipolär, om du har hypomanier eller inte vet jag inte.

Tack för svar!

Det låter spontant som att ditt och mitt mående, Stina, är ganska snarlikt på många sätt.

Jag är väldigt förvirrad dock, konsulterade 1177 när läkaren nämnt utredning och enligt dem är en hypomani betydligt lindrigare än en regelrätt mani - det står tom någonting i stil med att hypomaniska perioder inte behöver upplevas som sjukliga..

Oavsett, väldigt skönt att höra att du fått bra hjälp av stämningsstabiliterande! Var inte medveten om att dessa kunde ges vid "vanlig" depression men känner mig väldigt hoppfull nu! Evt diagnos är ju egentligen ganska ointressant, jag vill bara få slippa dessa ständiga dippar, och konsekvenserna av de obetänkta saker jag gör när jag är alltför uppsluppen.

Anna, hur upplever du att medicinen har hjälpt dig?- får du fortfarande skov fast mildare eller är de helt borta?

Är det typ 1 eller 11 du blivit diagnosticerad med?

Tack för svar!

Det låter spontant som att ditt och mitt mående, Stina, är ganska snarlikt på många sätt.

Jag är väldigt förvirrad dock, konsulterade 1177 när läkaren nämnt utredning och enligt dem är en hypomani betydligt lindrigare än en regelrätt mani - det står tom någonting i stil med att hypomaniska perioder inte behöver upplevas som sjukliga..

Oavsett, väldigt skönt att höra att du fått bra hjälp av stämningsstabiliterande! Var inte medveten om att dessa kunde ges vid "vanlig" depression men känner mig väldigt hoppfull nu! Evt diagnos är ju egentligen ganska ointressant, jag vill bara få slippa dessa ständiga dippar, och konsekvenserna av de obetänkta saker jag gör när jag är alltför uppsluppen.

Anna, hur upplever du att medicinen har hjälpt dig?- får du fortfarande skov fast mildare eller är de helt borta?

Är det typ 1 eller 11 du blivit diagnosticerad med?

Glömde fråga; vilka biverkningar upplever ni av stämningsstabiliserande?

Jag fick en riktigt djup depression för två och ett halvt år sedan, som tog mig något år att ta mig ur, trots medicin. Men efter det har det gått bättre för min medicin justerades så jag fick mer stämningsstabiliserande. Milda skov har jag ändå haft, någon veckas hypomani, men inte några större problem med depression. Jag ska få ta blodprover och förmodligen kommer medicinen ökas lite.

Det är typ 2 jag har. Biverkningar vet jag inte riktigt. Äter fyra olika mediciner, inklusive levaxin, så det är en härlig blandning, haha.

Stina, blev tvungen att skratta åt ditt exempel med skjortorna - jo det är sant, det skulle nog gå att lösa! :))

Ja, precis en hypomani är betydligt mildare, men det är inte samma sak som att vara frisk. För att något ska klassas som sjukdom måste man ju på något vis ha någon form av negativ biverkning av det, det vore ju hemskt om saker som inte hade det klassades som sjukdomar.

Skoven är i princip borta, men jag måste nog höja dosen Lamictal lite till och hitta ett bättre antidepressivt, men det är inte på långa vägar som det var förut. Nu har jag perioder då jag gråter på morgonen/kvällen och känner mig allmän trött och nere, men jag har inga självmordstankar alls och fast jag mår dåligt kan jag göra saker.

Jag har diagnosen depression och generellt ångestsyndrom.

Jag har ont i halsen till och från och så jag jag sömnstörningar och jag har jättesvårt att somna på kvällen (förut har jag somnat på två sekunder) Jag tar Valerina och det hjälper delvis.