Nervös inför barnplanering

Jag var livrädd inför första barnet. Hade nog rätt realistiska förväntningar på föräldraskapet och utgick från att jag skulle vara helt bunden de närmsta åren, inte få sova en natt sammanhängande på flera år, tvingas sluta med flera av mina intressen etc etc. Jag säga att det gick mycket lättare än vad jag trott. Framförallt var det roligare. Fokuset innan hade varit på att överleva småbarnsåren och inte på hur mycket man kunde njuta av bebisbubblan, så jag blev positivt överraskad :)

Andra barnet var otroligt mycket lättare. Man var ju liksom redan fast i föräldraskapet så livet ändrades inte så mycket. Dessutom hade jag betydligt större självförtroende i mamma-rollen. (Dock kom chocken sen när jag insåg hur olika barn kan vara..)

Jag tycker det låter sunt att du känner en viss tvivel. Det betyder att du har realistiska förväntningar på vad som ska komma och kan förbereda dig (er) på bästa sätt.