Blödde i v 12 förra graviditeten. Blev så rädd så åkte in direkt till gynakuten. Trodde det var kört men var moderkakan som låg långt ner. Några veckor senare hade det slutat helt då moderkakan flyttat sig uppåt. Klart du ska få göra vul, är ju ren tortyr att gå runt och blöda och inte veta vad det är.
Hej..
Är ny här. Jag har kämpat i flera år att bli gravid. Nu äntligen lyckades jag och gick in i vecka 7 igår. (6+1 idag) Men det har börjat blöda. Som mens.
Gör lite ont ibland, men inte mycket. Dock har det inte slutat blöda på mer än en timme nu. Hade en liten blödning förra helgen men denna är betydligt värre! Känns som mitt liv är slut!
Vad ska jag tänka??
Tacksam för hjälp/stöd eller vad som helst i detta totala mörker.
Det känns rejält jobbigt. Jobbigare än någon mens jag haft i mina försök att bli gravid. Det känns som att livet är slut och jag är totalt nerdeppad. Vaknade med en stor klump i magen som inte vill försvinna hur jag än tänker eller gör. Mår fortfarande illa och brösten gör ont. Jag vill bara att allt ska sluta om det är över...
Jag går på en klinik som har hjälpt mig bli gravid. Får ringa till dem och hoppas jag får komma in. Har ett vul inbokat den 19 december, men jag orkar inte vänta en hel vecka till på att få veta om (vilket jag tror) jag fått missfall. Konstigt är bara att jag trodde det skulle göra mer ont, och inte bara komma "rent" blod utan annat också. Helt förtvivlad...
Positivt att de såg foster :) men att leva med ovissheten är såklart jättejobbigt. Blödde också tidigt i denna graviditet, visade sig vara ett till foster som inte utvecklat sig som kroppen stötte bort. De kunde inte säga till mig om det levande fostret skulle stötas ut det också men fick se hen igen på kub för några veckor sen och då var den andra hinnsäcken borta.
I min förra graviditet blödde jag senare, runt vecka 12 och då var det för att moderkakan sätt långt ner. Den flyttade upp sig sen när livmodern växte och allt gick bra.
I min första graviditet blödde jag tidigt och då var det utomkvedes (vilket ju inte du har då de såg foster i livmodern).
Det finns alltså många skäl till att blöda, missfall är ju såklart ett av dem. Jag vet bara en sak och det är att det är sjukt jobbigt och påfrestande. Men på något sätt så överlever man. Jag försökte att ta en dag i taget och tillåta mig själv att vara ledsen. Mannen var ett stort stöd, jag visste att vad som än händer så skulle vi klara det tillsammans.
Håller tummarna!
Hade lite samma känslor förra graviditeten när jag trodde jag fått missfall. Det är tufft. Det är kanske inte så mycket tröst nu men det positiva är ju att din kropp verkar svara på hormonbehandlingen och faktiskt är kapabel till att bli gravid.
Nej, det visade sig vara två hinnsäckar där den med levande foster klarade sig. Första blödningen kom i v6, färskt blod men inte tokmycket sen avtog det. Det kom sedan en till blödning med färskt blod en vecka senare som också den avtog. Efterhand blev det mer brunt, men det försvann inte helt på drygt en månad. Jag blödde aldrig rikligt så kroppen måste ha absorberat den tomma hinnsäcken eftersom den inte syntes på senaste ul. Är nu i v17.
Jag har ingen aning om hur begynnande missfall ser ut på ul men hoppas verkligen att det går vägen för dig. Jag tror inte du ska oroa dig att du kan orsaka ett missfall genom att tänka "fel" tankar, sånt tror jag inte på. Tror man får acceptera att oron kommer att finnas där, däremot så kan man ju hitta strategier över hur man hanterar den så man förhoppningsvis kan må lite bättre.