Åke7811 skrev 2018-01-24 22:23:21 följande:
Padirac; Det handlar inte om övertid. Mest om man ska ta ut semester eller inte men framförallt handlsr det om insatsens kvalitet och ansträngningen när du faktiskt ät på jobbet. De flesta tjänstemän har idag någon form av bonussystem som baserar sig på prestation. De flesta tjänstemän har fö inte heller övertidsersättning. Samma sak med karriärsavancemang, visst kan det innebära mer jobb men främst handlar det om press och ansvar. Vill man kraftigt öka detta om man får behålla 40% av enlöneökning? Självklart tveksamt för många.
Det är många 'young and comming' som tänker på det sättet - jag tror inte mer stålar är lösningen för framtidens ledare på arbetsplatsen - det handlar istället om att förändra arbetssituationen -många vill nog arbeta sina 40 timmar i veckan och tycker att det räcker för att få tid till det som är viktigt. Intressen, familj, vänner.
Åke7811 skrev 2018-01-24 22:26:56 följande:
Padirac; Dessutom har jag massor av kollegor som aktivt valt att gå ner på runt 75% arbetstid. Inte för att de egentligen inte orkar jobba 100% utan för att de inte tycker det är värt att köra de där sista 25% då de endast, i bästa fall, får behålla 50% av intjänad lön på de pengarna. Jag kan garantera dig att ingen ytterligare anställs för att täcka det tappet då ingen vill jobba enbart 25%. Alla förlorar.
Dessa massor av kollegor som gått ner till 75% kan naturligtvis inte ersättas av en arme av 25%-are. Nä 4 st 75%-are blir en 100%-are.
Själv betalar jag skatt, statlig skatt och värnskatt, min marginalskatt ligger enligt ekonomifakta på dryga 60%
Din marginalskatt (exkl. arbetsgivaravgift) 61,3 %
Självklart behåller jag betydligt mer än 50% på intjänad lön trots den marginalskatten, jag betalat drygt en tredjedel av min lön i skatt, 36,1% närmare bestämt.
Det är ledsamt att höra att samtalen fastnar i felaktigt uppfattade detaljer, när blev 36% mer än 50% egentligen? Vem har fått er att glömma hur man räknar eller förstår helheten utan istället försvinna i detaljer som missvisande.
På mitt arbete har jag under ett par år förvandlat min företrädares 85-timmars veckor med en konstant ökande skuld av arbetsuppgifter och bristande funktioner till 40-timmars veckor utan skuld av arbetsuppgifter och bristande funktioner, det finns tid över till strategiskt arbete och eftertanke vilket behövs när stora förändringar görs. Pga massiva investeringar har den funktion jag ansvarar för aldrig varit så billig eller väl fungerande. Och kostnaderna sjunker fortfarande, arbetad tid för att utföra arbets uppgifter minskar. Inte för att vi gör ngt comhem-stunt och skiter i lösningar och fokuserar på något sätt som en gammal tidstudieman i industrin skulle jublat över, tvärt om.
Jag tycker om mitt arbete och mina arbetsuppgifter, men mitt mål är att göra mig överflödig, de 90-timmars veckor jag drog första halvåret då jag tog över funktionen har inget berättigande i sig. Det var organiserat och skött på fel sätt, målet måste vara att varje anställd ska ha tid för de stora livsprojekten och en balans mellan de olika delarna som finns i livet.