Kan inte förlåta mig själv- mitt fel att Mamma dog som hon gjorde.
Det har gått 4 1/2 år sedan min älskade Mamma gick bort.
Hon hade varit sjuk i 30 år, de senaste 15 åren bodde hon på ett äldreboende förlamad i rullstol efter flera strokes.
När hon låg för döden, i lunginflammation, fick hon sista natten två doser morfin och stesolid med kort intervall och dog av det och det var mitt fel.
Det var jag som i panik ringde på nattsköterskan 30 min efter den första dosen, jag trodde att det inte hjälpt, men förstod senare att morfinet och stesoliden skulle göra Mammas upplevelse lättare, inte "bota" hennes andning som var väldigt snabb och hade varit så de senaste 7 timmarna.
När sköterskan kom med den andra dosen såg jag att Mamma signalerade till mig att hon inte ville ha den, men jag tog inte detta på allvar:(
Jag tänkte att om sköterskan sa att hon kunde klara en liten dos till så skulle hon det..
Min Mamma har också sett sån ut vid många tillfällen, när hon inte velat äta och jag försökt mata henne, när hon inte ville få en peg och vi ändå bestämde att hon skulle få det för annars skulle hon svultit ihjäl osv..
Nu såg jag att det blev jobbigare efter den andra dosen, tvärtom vad min intention var.
Jag förstår inte mitt eget beteende här, vaket kom in och frågade om hon skulle byta av mig och jag sa ja, orkade inte sitta där längre och tänkte att jag går och sover och byter av om 4 tim igen.
Min Mamma dog 1 tim efter jag gått och lagt mig.Hon försökte säga farväl när jag gick men jag förstod inte.
Och min bror var inte där, han hade gått hem på kvällen, så hon fick aldrig säga farväl till honom..
Jag kommer inte över detta, mitt liv är som en mardröm, har gått i terapi i omgångar och terapeuterna säger att det inte är normalt att känna sån stor skuld som jag gör, men jag kan inte komma över det och har börjat fundera på om jag undermedvetet
hjälpte henne att dö??
Min bror ville att vi skulle övertala sjuksköterska och läkare att försöka "rädda" Mamma, vi tyckte dom gav upp för lätt, vi var i förnekelse antar jag..
När jag satt vid hennes sida sista natten kände jag, att nej, det är inte rätt mot min Mamma att försöka få henne att leva längre, hon lider varje dag, jag orkar inte mer..
Var det detta som spelade in trots att jag då inte var medveten om det då?
Jag vet inte..vad jag vet är att jag plågar mig själv med detta varje dag, mitt liv är förstört och varje morgon vaknar jag med tankar på att jag dödat min Mamma, att det är mitt fel att min bror och Mammi inte hann säga farväl, att hon skulle velat att vi barn var där osv..
Jag undrar om det finns nån som känner på liknande sätt, eller har upplevt nåt liknande?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2017-12-08 19:41
Jag har läst så mycket i efterhand om hur morfin i kombo med stesolid hämmar andningen, Mammas snabba andning var nog för att blåsa ut koldioxid, morfinet och stesoliden lurade hennes kropp att sluta andas.Förtvivlad..HUR är det möjligt att sköterskan inte hade denna kunskap?