Komma över gift man

Själv hade jag tappat all respekt för mig själv och därmed också min goda självkänsla om jag så mycket som ens övervägt att inleda ett förhållande med en upptagen karl. 

Skulle aldrig drömma om att hjälpa någon att vara otrogen. Extremt ointressant för min del. Finns inte och har aldrig funnits på kartan.

Skönt för dig. Tack för ditt svar!

Nej,ni hör inte ihop och har aldrig gjort. Du har haft ett förhållande med en feg och patetisk stackare. 
Försök hitta en singelman istället och glöm denne "man"

Du har nog tyvärr fastnat i lite nostalgi eftersom du haft känslor för personen länge som jag tolkar det. Så hände det plötsligt men inte som du antagligen ville, utan du blev älskarinnan som nu är dumpad. Lär dig av detta! Även om han skulle vara fri och vara med dig så är han uppenbarligen inte en person man kan lita på. Han skulle kunna göra samma sak mot dig några år in i förhållandet. 

Ta detta som en lärdom, se framåt och inse att han har sidor som du inte visste om, sidor som inte är positiva och som nu drabbade dig. 

Det kanske är lättare att bli av med känslorna om du tänker på att han är ett kräk som valde att gå bakom ryggen på sin fru? Att han skulle göra samma sak mot dig om det hade varit så att han valde dig istället för henne. 

Tack för ditt svar! Ja, såklart hoppas jag att detta var enda gången i mitt liv som jag inlett något med en gift man. Men livet är ju inte så förutsägbart helt enkelt. Och mindre positiva sidor har ju även jag. 
Och du har rätt i att det är mycket nostalgi i detta. Såklart. Vi har känt varandra länge, gjort mycket tillsammans och nu även blivit (varit) kära i varandra. Tycker inte att nostalgin i sig är jobbig, det är mer värdelösheten jag känner nu. Det har ju mer med mig att göra än med honom. Det är väl mest det jag kämpar med nu, som jag säkert hade gjort om jag "blivit dumpad" av någon som var singel också. Det är den jag vill ha lite input kring.
Folk har ju också en tendens att se på sådant här svart/vitt, han är ett svin, jag är korkad osv. Visar ju sig tydligt i en sån här tråd om du läser övriga svar.

 För min del hör otrohet till en ganska lång lista över ageranden som är moraliskt förkastliga och mycket lätta att avstå från. Jag har genom livet heller inte haft svårt att låta bli att svindla någon ekonomiskt, jag har aldrig och skulle aldrig slå mina barn och så vidare. För mig helt jämförbart och, som du påpekar, ytterligt svartvitt. 

Ja, och som jag skrev tidigare, så skönt för dig att du lever som du anser är rätt. Och om du vill ha vatten på din kvarn, jag anser inte att jag har gjort nåt fel här. Jag blev kär. Jag upplevde det som att han blev kär. Han har haft helvetiska kval, men tillsist valt att stanna med sin fru (något många tycker är bra dessutom). Sånt här händer i livet. Ja, inte i ditt då. 
Men återigen, det måste vara oerhört skönt att vara du.

Ja, det är det förstås. Det verkar betydligt mindre skönt att vara du. I alla fall efter vad du ger uttryck för här.

Jag tycker att den som har en partner är den som gör mest fel, men jag kommer aldrig att begripa mig på kvinnor (eller i förekommande fall män) som gör det möjligt för människor som redan befinner sig i en relation att uppträda svekfullt. Att bli kär är för mig inte samma sak som att tappa all värdighet och impulskontroll och andra nyttiga moraliska funktioner som man som människa kan ha. Bli kär, var kär men be föremålet i fråga att återkomma när hen utrett situationen med personen som hen först bestämt sig för innan sexträffar och planering för framtiden äger rum. 

Om han nu varit kär och lidit sådana helvetiska kval skulle han ju skilt sig som en normal människa gjort. Men nu var det antagligen inte så, han hade frugan och sedan dig som en trevlig omväxling. Du vet äta kakan och ha den kvar....

Det finns otaliga trådar i detta ämne här på FL och man slutar aldrig förvånas över ni som ger er i lag med gifta män är så j-a blåögda och naiva. Många av er tror ju på fullt allvar karlskrället ska lämna sin fru.
Tragiskt nästan...