Jag är lite nyfiken. Hur gör ni om ni åker och badar med barnet? Badar ni med barnet eller sitter ni och kollar på på torra land?
Jag har alltid badat med mina barn,dels pga säkerhet(känns tryggare) samt för att det är roligare för barnet!
Varför åka och bada med barn om man själv inte gör de? Är väl roligare då för barnet att åka iväg med andra som faktiskt badar med dem.
Åker jag själv med barnen till badhus är jag alltid på kanten. En som vill vara i lilla, tre som vill röra sig mellan stora och bubbelpoolen. Man ser allt om man står strategiskt på rätt ställe men går inte ha uppsikt på alla om man själv badar.
På stranden är jag oftast i vattnet, följer med de stora ut och ser in mot stranden mot den som inte vill gå djupare än magen. Känns säkrast att vara nära de som är på djupare vatten även om de är simkunniga.
Jag har en simkunnig sexåring och en icke simkunnig treåring. Är alltid med i vattnet, om det inte är en knädjup barnpöl. Då sitter jag på kanten.
Såg en tvååring hamna under ytan i somras. Det var precis som de säger, inget plask eller stänk, bara stilla och tyst. Hon låg med ryggen mot ytan. Armar och ben pendlade stillsamt ner mot botten men nådde inte ner. Mamman satt precis intill och lyfte upp henne ganska direkt. Men man förstod hur snabbt det kan gå väldigt illa.
Badar såklart. Inte bara roligare för barnet , roligare även för MIG!!
Du får tänka på att sådant här beror på hur gammalt barnet är. En 10- åring med medföljande kompis vill inte att du är med.
Jag har en 5- åring som kan simma lite grann (25 meter i pool) På stranden är det lite olika, har hon en kompis med badar det själva, naturligtvis tittar en vuxen på dem hela tiden. Är hon själv vill hon oftast att jag är med, men inte alltid. I simhallen är jag alltid med, det är sällan hon har med en kompis där.
Badar med dem och vi badar tillsammans i samma pool. Nioåringen vara varit simkunnig i tre år så hon skulle få simma på egen hand.
Du får tänka på att sådant här beror på hur gammalt barnet är. En 10- åring med medföljande kompis vill inte att du är med.
Jag har en 5- åring som kan simma lite grann (25 meter i pool) På stranden är det lite olika, har hon en kompis med badar det själva, naturligtvis tittar en vuxen på dem hela tiden. Är hon själv vill hon oftast att jag är med, men inte alltid. I simhallen är jag alltid med, det är sällan hon har med en kompis där.
Är nog olika beroende på barnen likaså hurdan man är som förälder. Har ett barn på 10 år och ett på 16 år.
Kan säga som så att när de var yngre och hade kompisar med till stranden, så var jag alltid med dem i vattnet när de ville ut på de djupa. Skulle aldrig låta de gå själva. De är inte tillräckligt stora för det och eftersom det är långgrund här så kan man inte se dem när de har kommit ut till där de blivit lite djupare. Vill de vara själva så får de vara inom synhåll och då är det som sagt var inte så djupt, vilket inte är så kul kanske om man tex går i lågstadiet. Dessutom så hade varken mitt barn eller kompisen nått emot att jag var med dem, snarare tvärtom!
På badhuset så måste ju vuxna vara med tills de är 12 år. Där kan man kanske lättare sitta och kolla på om man inte själv vill bada, men samtidigt så har man alltid bäst koll när man är i vattnet med dem!!
Du får tänka på att sådant här beror på hur gammalt barnet är. En 10- åring med medföljande kompis vill inte att du är med.
Jag har en 5- åring som kan simma lite grann (25 meter i pool) På stranden är det lite olika, har hon en kompis med badar det själva, naturligtvis tittar en vuxen på dem hela tiden. Är hon själv vill hon oftast att jag är med, men inte alltid. I simhallen är jag alltid med, det är sällan hon har med en kompis där.
Jag älskar att vara i vattnet och badar gärna med min dotter, men jag lär henne också att vara starkt och självständig, jag tycker det är viktigt att hon lär sig ta vara på sig själv och det kan hon inte göra om jag är med hela tiden. Självklart får hon inte vara ute på djupt vatten själv nu, men såfort hon blir äldre och kan simma bättre har jag inga problem med det. Jag har bra koll på henne nu, jag (eller en annan vuxen) tittar på dem hela tiden. De leker mest med sanden på strandkanten eller tittar på fiskarna en meter ut i vattnet (det är väldigt grunt) Skulle det vara långgrunt skulle jag precis som nu ha en gräns för hur långt ut hon får gå. Då hon är 10 kommer hon få cykla själv till stranden med sina kompisar.
Det är olika regler i olika simhallar, här är det 10 år och jag känner mig helt trygg med att bara titta på (då hon har blivit äldre) på simhallen finns det till och med utbildad personal som har koll hela tiden.
Nja fast min 10 åring vill gärna att jag ska vara med, han klänger på mig för snålskjuts i vattnet och vill visa trix han lärt sig. Även 13 åringen vill ha uppmärksamhet emellanåt även om han mer vill vara ifred. 8 åringen är konstant vid min sida.
De flesta badhus har 12-års gräns plus simkunnighet som krav för att vistas utan uppsikt. En 10 åring behöver alltså en vuxen vid sin sida. Även om hen är en baddare på att simma.
Men det handlar väl inte om självständighet i vattensituationer, det handlar om säkerhet. Jag skulle heller inte låta barnen klättra själva oskyddade på höga branta klippor även om de är bra klättrare.
Att vara självständig kan man vara ändå, cykla själv till kompisar, fixa sina läxor, ta bussen själv till skolan, laga middag, vara hemma själv osv.
En 10 åring är ett litet barn i årskurs 4 som inte har stenkoll på läget trots simkunnighet. Man missbedömer helt enkelt, har svårt att vara skärpt i alla lägen.
Sedan kan barnet såklart få göra lite själv ändå. Jag står inte och glor konstant på min 10 åring i badhuset, han kan ju simma. Men jag är i vattnet, redo att rycka in om det behövs.