Min kille slog mig igår

Vi har precis köpt vår första lägenhet tillsammans. Det känns som en mardröm alltihopa.

Varför vi var ute igår var för att vår gemensamma kompis fyllde 25 så vi brukar inte dricka till vardags. Men han skulle dock aldrig röra mig ifall han va nykter. Jag ska försöka sova nu så jag kan tänka mer klart sen

Just nu kan jag knappt kolla på honom när han ligger och sover men jag har aldrig sett honom så ångestfylld så en del av mig känner ändå med honom. Är det alltid så, att det aldrig är första och sista gången?

Det här var som sagt första gången och han har aldrig lagt ett finger på mig tidigare hur mycket vi än har skrikit på varandra

Han är svartsjuk för att vi bor i staden jag vuxit upp i och jag känner därför många här som jag umgås med, som med vilka kompisar som helst.

Varför han blev arg igår var för att hemma hos vår gemensamma kompis så befann sig alla jag umgåtts med under tonåren och under den så kallade pekleken så kom det fram att jag legat med två killar som var där. Det var inte något jag hade tänkt på för det var ungefär fem år sedan när jag var 16-17 och vi har umgåtts som vänner efter det. En kul grej vi skrattar åt idag. Jag förstod dock att han inte tyckte det var ett dugg kul och att det var därför han tog avstånd resten av kvällen, med full förståelse..

Vi har precis flyttat in i vår nya lägenhet, min släkt tycker han är perfekt, jag står hans familj väldigt nära, vi har gemensamma vänner nu och jag har aldrig älskat någon så mycket som jag älskar honom.

Jag vet ärligt talat inte alls vad jag ska ta mig till. Han var dessutom dyngrak vilket inte är en ursäkt men det hade varit värre om han var nykter. Jag trodde aldrig jag skulle vara med om det här, att jag var en bra människokännare, men där fick jag. 

Den största känslan jag har inom mig nu är att jag skäms. Jag drar mig för att ens säga detta till min bästa kompis. Folk kommer att fråga varför och jag känner att jag gjort bort mig på flera sätt. Det skulle vara enklare om det kom helt oprovocerat och jag inte varit delaktig i att framkalla det. 

Jag sa inte det till honom självmant om du nu trodde det. Vi körde "pekleken" och frågan var "vem i rummet har legat med någon i detta rum" och på så sätt kom det fram. Så nej, jag skröt inte om mina ligg.

Varför jag har dåligt samvete är för att jag inte förklarade för honom att det var längesedan och aldrig något seriöst utan istället så ignorerade jag det bara och sa sen så som jag gjorde hemma fast jag märkte att han redan var "sårad". 

Det stör mig själv att jag inte är argare än vad jag är. Att jag ju vill ge honom en till chans redan nu och inte vill något hellre än att det ska bli bra igen.

Det känns som att när jag har berättat det för nån så finns det ingen återvändo sen.. då blir allt också mer verkligt. Många av mina närmsta var ju dessutom med under kvällen och tänker kanske att det är lite rätt åt mig.