Min kille slog mig igår

Vi har precis flyttat in i vår nya lägenhet, min släkt tycker han är perfekt, jag står hans familj väldigt nära, vi har gemensamma vänner nu och jag har aldrig älskat någon så mycket som jag älskar honom.

Jag vet ärligt talat inte alls vad jag ska ta mig till. Han var dessutom dyngrak vilket inte är en ursäkt men det hade varit värre om han var nykter. Jag trodde aldrig jag skulle vara med om det här, att jag var en bra människokännare, men där fick jag. 

Jag sa inte det till honom självmant om du nu trodde det. Vi körde "pekleken" och frågan var "vem i rummet har legat med någon i detta rum" och på så sätt kom det fram. Så nej, jag skröt inte om mina ligg.

Varför jag har dåligt samvete är för att jag inte förklarade för honom att det var längesedan och aldrig något seriöst utan istället så ignorerade jag det bara och sa sen så som jag gjorde hemma fast jag märkte att han redan var "sårad". 

Du missförstår nog.

Min poäng är att man kan slå en gång eller FLER gånger pga olika anledningar.

Jag säger bara emot att mannen blir ett monster efter första slaget vilket kommer resultera i att han inte kan kontrollera sig mer och slår utan anledning. Som att första slaget skulle få något inom honom att växa och då blir han provocerad av allt.

Nu känner jag inte ts kille, men troligtvis kommer han slå igen ifall hon skryter om sina ligg igen eller gör något annat dumt. Han anser att det är en legitim anledning. Antingen lämnar man eller så förstår man att framför honom tar jag inte upp si och så. Inte svårare än så.

Men folk får det att låta som att en man som slår pga en anledning han anser legitim kommer slå jämt och bara för att, för att dörren är en millimeter öppen eller för att kvinnan råkade ställa sig framför honom vid fel tillfälle. Självklart sker det men det innebär inte att det är så majoriteten män som slår funkar.

Vissa män använder helt enkelt våld i "uppfostringssyfte", dvs pga olika anledningar (innebär som sagt inte att det är rätt).

Jag skulle ju kunna ge honom ett val att aldrig mer dricka en droppe alkohol eller att gå och prata med någon men det klart jag är rädd att det ändå ska hända igen. Jag tror inte att jag gjorde något värre men jag vet att jag inte var oskyldig om man säger så. Det är förstås ändå ingen anledning men han har ingen annan dålig egenskap förutom den där jävla svartsjukan som kommer fram ibland.. han är rolig, omtänksam, givmild, överraskar ofta med saker eller upplevelser, smart osv. Jag känner inte någon som inte tycker om honom.

Att han kallar mig hora, jävla fitta osv det är ju mer regel än undantag när vi bråkar och det tar jag väl inte åt mig så mycket av ärligt talat.

Det jag dock kommer att tänka på är att han kan säga att jag är hjärtlös om jag kollar på en film med hemska scener i eller att jag borde gå och kolla om jag har herpes om jag har ett litet munsår osv. Såna saker tar jag dock åt mig av.

Har inte reflekterat så mycket kring vår relation men det är väl det rätta tillfället nu.

Vi har inte ens bott ihop i två månader och det är väl tyvärr i samband med det som det blivit värre. Det kan ju dock vara ganska naturligt med eftersom att vi nu varit med varandra i princip konstant de senaste veckorna. Vi är ju inte nyförälskade heller. 

Jag skrev att jag inte orkar gå ut och äta ikväll för jag har varit i skolan sen kl 7 imorse och har jätteont i halsen och känner mig totalt orkeslös. Vad svarar han: Haha fan vad otippat att du bangar i sista sekund men slipp då vi ses hemma sen. Han jag blev kär i skulle frågat vad han skulle köpa med sig hem och gjort det till en mysig kväll ändå. Framförallt efter denna hemska vecka. Fine att han kan tända till och alltid varit väldigt svartsjuk det är okej för mig men inte när han får mig att ständigt gå och må dåligt. 

Det han sa var att folk raggar på mig för mitt utseende och att det kommer försämras. Det han menade var att jag inte har något annat att erbjuda än det, att jag inte har några fina egenskaper eller personlighet. Det är väl mycket värre? Det är ju den man är. Det är ju utseendet med även om det är yta. 

Så för mig är det värre än när han då påstår att jag är lösaktig och ett drinkluder eftersom jag i dom fallen vet att det inte stämmer överhuvudtaget, om det stämde kan jag ju göra något åt det isåfall om jag skulle vilja det. 

Förstår inte vad det är som stör dig om vi går dit och låtsas som att allt är bra? Jag sa att han kunde stanna hemma men det kanske är ett sätt för honom att få visa att han bryr sig, vi är ju fortfarande ett par, även om det säkert tar slut snart.

Varför skulle jag inte låtsas om att han lägger upp bilder på tjejer han kladdar på varje kväll? Han skämmer ju inte bara ut sig själv utan även MIG inför mina vänner. Jag kämpar inte men jag tänker inte låta han fortsätta förnedra mig längre. Så det är nog bäst att jag gör som jag känner men tack för hjälpen. 

Om jag gjorde en ny tråd och skrev att min pojkvän var utomlands och att han festar runt med massa tjejer skulle ni då tycka att jag överdriver som blir svartsjuk och att man borde kunna lita på sin partner eller skulle ni tycka att han är dum i huvudet som lägger upp bilder på sig själv och andra tjejer? Om ni bortser från allt annat.

Nej i princip är de enda han har skrivit när han tagit kontakt är att önska gott nytt år och att jag ska se till att vara ledig på söndagen så jag kan hämta dom på Arlanda. 

Jag har alltid tänkt att det är bättre att försöka kommunicera så jag har ju redan försökt skriva hur sårad jag är tyvärr. Hur kan jag? Så jag är den stora förloraren nu medan han lever sitt liv till fullo. Får väl försöka spela oberörd nu istället så gott det går.

Ibland tänker jag att han kan ha en helt annan historia av saken. Att han har en helt annan bild av det som jag har berättat för er. Det är säkert många saker han stör sig på hos mig, om han t.ex. skulle skapa en liknande fråga så kanske inte ni hade varit lika övertygade, då kanske ni till och med skulle tycka att det var jag som var problemet. Jag vet inte hur han tänker eller känner eftersom vi inte har kunnat prata om detta på ett vuxet, normalt sätt men det som är uppenbart är att det inte bara är jag som är arg. Därför tänker jag att han kanske kan öppna upp sig om vi prövat terapi.

Jag vet inte ens om han har adhd. Han hade det när han var liten men han har ju klarat en universitetsutbildning utan problem och jag tycker inte han har några symptom förutom att han är impulsiv och har, ursäkta felaktigt uttryck, damp.

Sen ska man nog akta sig för att sätta diagnoser på folk via en tråd på familjeliv. Om han har ODD eller vad det nu är vet nog bara en psykolog efter ett par träffar.

Hur sjukt det än låter så var det mitt initiativ.. han började kyssa mig men jag tog det steget längre av en väldigt oklar anledning. Det där skäms jag verkligen över och någon skrev i tråden att tjejer tänder på våldsamma killar men så är det verkligen inte. Att jag var full är ju inte en förklaring men jag får skylla på det. Så jag tror mest han blev väldigt förvånad över min respons och dubbla signaler.

Jag kan säga att jag absolut inte har några drag av people pleaser. Jag tror till och med att jag skapar konflikter i onödan ibland bara för att jag inte kan hejda mig och vara tyst i stället. Det är verkligen ofta jag säger emot eller inte ger med mig.

Dessutom tycker han att jag och mina vänner är rätt omogna vilket jag kan förstå. Det är nog inte jätteroligt för honom att jag kommer hem sent på natten på helgerna och allt som hör till. Det klart han följer med ibland men han tycker ju inte om det utan sitter hellre på en pub. Sen är han dessutom portad från stället vi ofta brukar gå till för att han hamnade i ett slagsmål förut när han stod upp för mig. Därför tror jag inte heller han litar på mig, eller kanske snarare inte på andra runt omkring. Så att då kanske ni förstår honom lite mer. Tänk er själva.

Det är nu jag verkligen har kunnat reflektera kring allting och att jag vet att jag inte har varit en bra flickvän. Hade jag varit det så skulle det här ha varit mycket enklare. Jag har inte visat att han är viktig och att jag bryr mig om honom och att jag gärna vill spendera tid med honom. Sen vet jag även att han tycker jag sitter fastklistrad i mobilen för mycket när det väl bara är vi två, nu gör jag det för att han gör sig i ordning.

Vad ska jag säga? Jo du förresten, för en och en halv månad sen så slog han mig en gång. Varför? Ehm han blev upprörd på förfesten på grund av två killar och sen ignorerade jag honom resten av kvällen när vi var ute och lät andra flörta med mig fast jag vet att han redan mådde dåligt och när vi kom hem så sa jag detta:..! Även om ingen skulle säga att jag får skylla mig själv då så är det precis det många tänker efter att fått hela versionen. Sen även när jag berättat att jag brukar festa med mina vänner rätt ofta utan honom.