• frokenannorlunda

    Seperation, ångest & piller

    Det har gått snart 2 månader sen jag och min sambo valde att gå skilda vägar. Mer han än jag. Jag hatade situationen han satt oss i, med otrohet och lögner, men älskade och älskar honom otroligt mycket, och för varje dag som går inser jag att livet inte har någon mening utan honom. Jag är inte dum, och inser hur medberoende jag låter. Men jag trodde inte det här skulle bli så jobbigt.

    Ibland räknar jag sekunderna för att orka leva. Det känns som han, och allt vi hade har dött. Någon har slitit ut mitt hjärta, och sorgen jag känner är så verklig som inget annat någonsin har varit.

    I samma veva med att han lämnade vår gemensamma bostad, tog han med husdjuren och har nu indirekt valt att klippa kontakten med mig sen 3 veckor tillbaka eftersom han inte svarar på meddelanden av något slag. Jag vet att han tycker allt är jobbigt och därför har han valt att försvinna. Men, vi hade en överenskommelse, husdjuren skulle få komma på besök, och jag saknar dom lika mycket som honom. Allting togs ifrån mig. Samtidigt som han var the bad guy, blir jag straffad. Det är så det känns.

    För att orka med nätterna äter jag stora mängder med morfin. Ruset är det enda som får mig att sluta tänka, och kunna sova. Ibland vaknar jag med mardrömmar, tror han står vid sängen. Huvudvärk, trötthet. Mina vänninor säger att jag borde vända mig till vårdcentralen och be om hjälp. För jag kommer inte klara av det här helt själv. Sorgen efter vårt förhållande äter upp mig inifrån. Men jag trodde aldrig att jag skulle behöva hjälp för att hantera det.

    Jag behöver tips, jag gör allt man ska efter en seperation. Jag försöker tvinga mig själv ut, träffa folk, göra saker, jobba. Men ingenting känns rätt. Jag har heller aldrig varit självmordsbenägen, men nu är jag ute på tunn is. Jag ser inte meningen med livet längre.

    Ska jag söka hjälp? Och om jag gör det, vad kommer hända då? Är det verkligen normalt att behöva söka prefesionell hjälp efter att man blivit lämnad?

    För att tillägga så tror inte min familj och släkt på psykologer, för dom är det skitsnack. Skulle någon få reda på att jag sökt hjälp skulle jag få ett helvette. Därför måste jag göra allt detta i hemlighet. Att berätta kommer bara göra situationen värre. Ingen vet hur illa det egentligen är.

    Jag vet inte ens om jag själv förstår, hur illa det verkligen är.

    Är 26 år gammal och vet inte vad nästa steg är.. Tjejen som hade koll på allt. Är så ledsen över min egen hopplöshet. Trodde aldrig jag skulle bli så svag, för någon som gjort mig illa så mycket.

  • Svar på tråden Seperation, ångest & piller
  • Emmacecilia

    Morfin? Det är bland det farligaste du kan använda. Sluta sluta sluta skulle jag vilka skrika åt dig om du var min syster eller vän <3

    Även en svår och destruktiv relation är smärtsam att bryta upp från. Så din reaktion är helt normal, helt mänsklig och inte konstig alls. Jag önskar att du hade haft stöd från din familj istället för att de ska göra det till ytterligare trauma för dig att söka hjälp. Du måste så fort som möjligt söka hjälp vad gäller morfinförbrukningen och för att få samtalshjälp och rätt mediciner så att du klarar dig igenom den här krisen.

    För det är en kris, en livskris. Dels har du stora svårigheter från själva äktenskapet med svek att bearbeta, och dels förlorar du nu din man och dina husdjur och ditt hem. Allt på en gång förlorar du. Så klart att du mår jättedåligt då!

    Alla människor som lever ett liv går igenom kriser och sorger. Vi behöver en hand att hålla i för att ta oss igenom dessa svårigheter, någon som har kompass och karta som kan leda oss och stötta oss. Svårare är det inte. Kriser gör också att vi utvecklas som människor.

    Så imorgon ringer du och bokar tid hos din läkare först och främst.

    Men är du jättedålig och inte kan vänta på en tid, så vill jag att du ska veta att du kan närsomhelst på dygnet åka in till akutpsyk. Där finns hjälp och trygghet, där kan du slappna av och få vila och få hjälp med självmordstankarna. Där finns personal som ser människor i livets allra svåraste situationer och de dömer ingen, allra minst en ung kvinna som du.

  • frokenannorlunda
    Emmacecilia skrev 2017-12-07 04:11:15 följande:

    Morfin? Det är bland det farligaste du kan använda. Sluta sluta sluta skulle jag vilka skrika åt dig om du var min syster eller vän <3

    Även en svår och destruktiv relation är smärtsam att bryta upp från. Så din reaktion är helt normal, helt mänsklig och inte konstig alls. Jag önskar att du hade haft stöd från din familj istället för att de ska göra det till ytterligare trauma för dig att söka hjälp. Du måste så fort som möjligt söka hjälp vad gäller morfinförbrukningen och för att få samtalshjälp och rätt mediciner så att du klarar dig igenom den här krisen.

    För det är en kris, en livskris. Dels har du stora svårigheter från själva äktenskapet med svek att bearbeta, och dels förlorar du nu din man och dina husdjur och ditt hem. Allt på en gång förlorar du. Så klart att du mår jättedåligt då!

    Alla människor som lever ett liv går igenom kriser och sorger. Vi behöver en hand att hålla i för att ta oss igenom dessa svårigheter, någon som har kompass och karta som kan leda oss och stötta oss. Svårare är det inte. Kriser gör också att vi utvecklas som människor.

    Så imorgon ringer du och bokar tid hos din läkare först och främst.

    Men är du jättedålig och inte kan vänta på en tid, så vill jag att du ska veta att du kan närsomhelst på dygnet åka in till akutpsyk. Där finns hjälp och trygghet, där kan du slappna av och få vila och få hjälp med självmordstankarna. Där finns personal som ser människor i livets allra svåraste situationer och de dömer ingen, allra minst en ung kvinna som du.


    Tack för ditt meddelande! Jag började faktiskt gråta när jag läste det. Det känns som jag fick tillbaka lite luft för en stund! Tack så mycket! Du är en fin människa!
  • Emmacecilia

    Tack, så rar du är! Sök hjälp imorgon, och håll liv vid tråden så att jag får höra hur det går för dig! Stor kram!

  • Rebellax

    Hej! Jag blev så berörd av din historia. Du verkar gå igenom en riktigt svår livskris som nog innehåller många olika komponenter som du behöver bearbeta. Jag tänker på ensamhet, svek, känslan av att ha blivit övergiven, hopplöshet, panik inför varje ny dag och säkert en massa annat som du förstås är den bästa att beskriva.

    Men jag instämmer, först och främst, sluta med morfinet!!

    Du kan säkert behöva professionell hjälp men du behöver ju stöd under dygnets övriga timmar också, så har du någon vän eller släkting som du kan ty dig till och t o m sova hos vid behov? Att vara ensam med alla tankar kan vara för jobbigt just nu. Att vara en fluga på väggen hemma hos några en helg kan hjälpa.

    Jag hoppas din familj kan vara till stöd för dig även om de inte gillar psykologer. Och kom ihåg det som alla som gått igenom svåra kriser säger - "Ge inte upp, det kommer garanterat att bli bättre". Jag vet att det kan vara svårt att tro, och det hjälper dig kanske inte just nu, men jag hoppas att du plötsligt en dag ska känna att trycket över bröstet faktiskt lättat lite, och att det känns som att tillvaron har lite lite mera rymd.

    Det är du värd!

  • frokenannorlunda
    Rebellax skrev 2017-12-07 04:35:29 följande:

    Hej! Jag blev så berörd av din historia. Du verkar gå igenom en riktigt svår livskris som nog innehåller många olika komponenter som du behöver bearbeta. Jag tänker på ensamhet, svek, känslan av att ha blivit övergiven, hopplöshet, panik inför varje ny dag och säkert en massa annat som du förstås är den bästa att beskriva.

    Men jag instämmer, först och främst, sluta med morfinet!!

    Du kan säkert behöva professionell hjälp men du behöver ju stöd under dygnets övriga timmar också, så har du någon vän eller släkting som du kan ty dig till och t o m sova hos vid behov? Att vara ensam med alla tankar kan vara för jobbigt just nu. Att vara en fluga på väggen hemma hos några en helg kan hjälpa.

    Jag hoppas din familj kan vara till stöd för dig även om de inte gillar psykologer. Och kom ihåg det som alla som gått igenom svåra kriser säger - "Ge inte upp, det kommer garanterat att bli bättre". Jag vet att det kan vara svårt att tro, och det hjälper dig kanske inte just nu, men jag hoppas att du plötsligt en dag ska känna att trycket över bröstet faktiskt lättat lite, och att det känns som att tillvaron har lite lite mera rymd.

    Det är du värd!


    Tack för dina fina ord! Jag har vänner som jag ofta pratar med och det känns alltid lite lättare efteråt. Jag hoppas den dagen kommer snart, när allting känns lättare, men du satte ord på många av mina känslor just nu.
  • frokenannorlunda

    Tyvärr blev det inget samtal med vården idag. Kunde inte sova på natten och när jag väl somnade så vaknade jag vid 4 på eftermiddagen av många upprörda samtal från jobbet. Driver ett företag och har egentligen inte tid med allt det här. Allting som planerats för dagen måste jag lägga fram till imorgon och stress gör inte saken bättre. Men jag hoppas på att orka göra samtalet imorgon och boka en tid hos vårdcentralen till att börja med.

    Morfin tabletterna har börjat göra att jag får svår huvudvärk på dagarna och konstant illamående, så jag förstår att jag inte kan hålla på såhär.

    Ska iväg med lite vänner över helgen och fira en tidig julafton utanför stan, så jag hoppas att det ska hjälpa, få perspektiv på saker och ting och framför allt ge ny kraft!

    Jag vill tacka er för den fina energin ni sänder ut. Det känns inte så hopplöst då, eftersom någon faktiskt förstår mig!

  • Emmacecilia

    Jag förstår att du mår illa av morfinet. Jag hoppas att du har kraft att ringa imorgon, jag förstår att din natt var svår eftersom du skrev här och du behövde nog den sömnen idag. Berätta om du lyckas ringa imorgon och få en läkartid. 

    (Om du reser bort i helgen med dina vänner, tänk på att det är farligt att blanda morfin med alkohol. Jag vet inte om jag säger självklarheter nu, men snälla drick inte alkohol med de tabletterna.)

  • frokenannorlunda
    Emmacecilia skrev 2017-12-07 19:18:14 följande:

    Jag förstår att du mår illa av morfinet. Jag hoppas att du har kraft att ringa imorgon, jag förstår att din natt var svår eftersom du skrev här och du behövde nog den sömnen idag. Berätta om du lyckas ringa imorgon och få en läkartid. 

    (Om du reser bort i helgen med dina vänner, tänk på att det är farligt att blanda morfin med alkohol. Jag vet inte om jag säger självklarheter nu, men snälla drick inte alkohol med de tabletterna.)


    Nej precis! Jag blandar aldrig starkare smärtstillande med alkohol!
  • frokenannorlunda
    Pope Joan II skrev 2017-12-07 19:23:06 följande:

    Varifrån får du stora mängder morfin?


    Min mormor opererades för ett tag sen och använde aldrig upp alla mediciner dom skrev ut åt henne, så jag kunde lätt få tag i dom. Jag hade också problem med tänderna under en period och fick starka smärtstillande utskrivna av min tandläkare, så det är väl på den vägen.

    Har aldrig köpt något på gatan och kommer aldrig göra det heller om du tror det.
Svar på tråden Seperation, ångest & piller