En ångerfull resa
jag har liknande erfarenhet, abort mot min vilja för jag kunde inte bli ensam med graviditeten och det som komma skulle. jag lever varje dag med ånger och ångest över mitt beslut.det värsta av allt, och där kommer inte du hamna för du är ung, men jag var lite äldre när jag gjorde aborten, och när jag efter det ville bli gravid igen så gick det inte.
bara att skriva dessa ord får mig att vilja dö, men någonstans känner jag att jag förtjänar det.
jag dödade det som grodde i mig och nu får jag betala det ultimata priset. rätt åt mig.
och jag skyller inte på honom (jag lämnade honom några år efter detta) för jag kunde ha varit starkare. jag bar graviditeten, ingen körde mig till sjukhuset och tvingade in mig i rummet. jag kunde ha valt att inte svälja tabletterna. jag gjorde det. visst, jag hade inte gjort det om jag fått hans stöd, men det gör inte det till hans fel.
förlåt känns som att jag är ute o cyklar här, o att jag kapat tråden till ngt helt annat, men några av dina sista ord ekar i mig, det här med att man ALLTID kan prata med någon. jag pratade med en kurator vilket var total slöseri, men släppte inte in några vänner eller familj. de hade hjälpt mig.