4 missfallet nu, får inget stöd av sambon.

Åh beklagar så mycket, kanske var lite klumpigt av din sambo att säga att du spelar offer, men ni båda verkar såklart må dåligt av detta på olika sätt.
Ni kanske ska sätta er ner och prata ut med varandra om hur ni båda verkligen känner? Att han sitter och spelar tv spel är kanske hans sätt att försöka koppla bort allt det här?
Jag förstår att du håller på och bryter ihop, finns det ingen du kan prata med typ kurator?

Beklagar. Har ni barn sen innan?

Han låter inte som en person som du borde skaffa barn med överhuvudtaget... 

Visst kan det vara svårt att veta hur man ska trösta, men han låter rätt kall måste jag säga.

Är detta en ny sida hos honom för dig?

Beklagar verkligen missfallen.

Jag har också varit med om flera graviditeter, några slutade i missfall och ett par gånger har det gått bra, och jag förstår att du har kämpigt. Kunde tidigare aldrig tänka mig hur påverkad man blir av missfall, både psykiskt och fysiskt. Men att din sambo inte verkar bry sig lika mycket som du behöver inte betyda att han är okänslig (eller jo, lite kanske, men ändå). 

När jag fick missfall kände jag att det var något som drabbade OSS, min man och mig tillsammans. Det var ju vårt framtida barn som aldrig skulle födas. Men för honom hade graviditeterna ännu inte hunnit bli verkliga så han upplevde det mer som något hemskt som drabbade mig. Han stöttade såklart och tog hand om men jag kunde ändå känna mig lite ensam i allt det jag behövde gå igenom eftersom det var uppenbart att han inte tog så allvarligt på det.

Men en man känner inte graviditeten, lider inte av hormonomställningarna när man blir gravid och efter missfallet, behöver inte uppleva smärtan, oron och sorgen över vad som händer i den egna kroppen eller skuldkänslorna över att man inte kan förhindra det och skydda sitt ofödda foster. Tror att graviditeten för män generellt blir verklig senare, när den är mer påtaglig. När de kan se magen växa, känna fostret röra sig därinne och framförallt när barnet är ute.

Om din sambo har fullt upp med sina egna krämpor och bekymmer kanske han inte har så mycket ork över till dig. Det är själviskt av honom, men kan ju komma av genuin depression eller oförmåga snarare än av att han är en skitstövel.

Det är dock lite oroväckande inför att ni eventuellt skulle få barn tillsammans: kommer han vara lika upptagen med sig och sitt om du får problem efter förlossningen eller blir sjuk senare?

Försök säga till honom att han måste ta sig i kragen och styra upp sina problem så att han kan finnas där för dig innan du klarar att gå igenom en graviditet till. För du behöver honom och ni behöver vara två både om graviditeten, oron som följer flera missfall och att skaffa barn när allt väl går vägen (för det kommer det att göra till slut - du har ju lyckats bli gravid fyra gånger, det är en bra början!). Förstår han inte det skulle jag fundera allvarligt på om det är rätt att fortsätta försöka bli gravida tillsammans.

Tack för alla svar. Grejen är att han säger liksom vad ska jag göra då" svårt för mig och säga något specifikt som han ska göra för att trösta :/

Beklagar :( har själv fått ett missfall så vet litegrann hur det är . Sen har jag fått två barn efter det , fast tredje graviditeten (andra barnet) var jag helt ensam och det var massa komplikationer (hotande missfall osv) så det var väldigt jobbigt även om det slutade bra.

Vet att det kanske inte är nån tröst men det är många som får barn även efter flera missfall , min mamma berättade till exempel att min mormor fick många (definitivt fler än 4) och hon fick 3 barn sen.

Bra att du ska få hjälp nu fast förstår att det är jobbigt att behöva vänta :( Ibland finns det ju saker som läkarna kan göra för att minska risken .

Förstår att det är jobbigt för din sambo.. tror inte män riktigt ser det på samma sätt tyvärr , barnet är inte lika verkligt för dem kanske .. så var det när jag fick missfall , jag mådde mycket sämre än min dåvarande kille. Och när min pappas nya tjej fick ett sent missfall så mådde hon jättedåligt väldigt länge , och han verkade inte alls ta det lika hårt, inte ens i närheten faktiskt.

Kan ju också vara så att din sambo har svårt att visa att han är ledsen..

Lycka till iallafall , och ge inte upp!

Det verkar som min text inte kom med... Försäker igen.

Fast jag uppfattar det som att din sambo också mår skit, och hanterar det genom sitt spelande. Han har försökt möta dig med "vad kan jag göra" och du kan (sälvklart) inte tala om vad du behöver.

Finns det ingen möjlighet för et att få någon sorts samtalskontakt tillsammans, fyra missfall är tufft att gå igenom och ni kanske behöver någon utomstående som kan hjälpa er att uppfatta vad den andre går igenom.

Äsch, om han nu behöver få förklarat för sig hur man visar omsorg så säg som det är. Du vet nog ungefär vad du behöver och vill ha ifrån honom.

Typ:
- extra omtanke: att han frågar dig om hur du mår (specificera att du vill att han gör det varje dag om det är så du känner, det kan ju gå upp och ner ganska mycket och vara skönt att veta att han inte slutat bry sig bara för att du kanske haft en bra dag)
- att han orkar lyssna på dig när du berättar hur det känns, både i kroppen och känslomässigt, och inte avfärdar det eller förminskar det
- extra mycket kramar, pussar och gos. De flesta människor mår bra av beröring, det får oss att känna oss lugnare, tryggare och älskade så det är ju ett enkelt sätt att visa omsorg i en parrelation.
- att han engagerar sig lite i hur ni ska gå vidare: håller koll på datum för utredningar framöver, erbjuder sig att följa med till läkartider och kurator, kollar upp om det finns något han kan göra för att underlätta processen

Han behöver inte gå omkring och tänka på era missfall hela tiden men om han lägger några minuter varje dag att uppmärksamma att du har det tufft så behöver du inte känna dig så ensam i det. Det krävs oftast inte så mycket mer än så.

Men du vet som sagt bäst själv vad du vill ha ifrån honom. Man önskar ju att ens partner skulle förstå så enkla saker själv men gör han inte det får du kanske hjälpa honom på traven.