Jag vill inte ha hembesök av barnmorska efter förlossningen, råd sökes!!

För det första är ju planen att det ska vara klart till maj och för det andra tror jag inte att en pågående renovering till det bättre skulle klassas som en olägenhet för en bebis.
Jag tror alltså inte att en bm skulle klanka ner på er på något vis.
Det du kan göra är väl att skjuta upp besöket lite och säga varför, dvs, helt enkelt "vi renoverar".

Du har ingen skyldighet att ta emot någon i ditt hem om du inte vill, hembesök är frivillugt och du har rätt att tacka nej. Tidig hemgång från BB ligger inte på samhällsmedborgarnas ansvar och kan därmed inte leda till påtvingat hembesök.

Däremot tror jag inte att någon skuöle anmärka på varken vanligt stök eller renoveringskaos så länge det inte är en hälsovådlig eller farlig miljö för barnen.

Hej!

Jag är barnmorska och har sett mängder av olika hem. Oftast brukar föräldrarna be om ursäkt för att det är stökigt och då säger jag alltid att jag bryr mig inte ett dugg om hur det ser ut och det är sant. Snarare att jag förväntar mig lite kaos då de har en nyfödd att ta hand om.
Det enda jag skulle reagera på är om någon visar våldsamma tendenser men det har tackochlov aldrig skett.

Du oroar dig för mycket. Ta inte ut oror i förväg. Renovering beräknas vara klar drygt två månader innan bebisen kommer. Skulle det i värsta fall inte bli så så är det ingen fara. Min syster och hennes man köpte ett renoveringsobjekt under tiden hon var gravid med första barnet, det barnet växte upp i renoveringskaos i princip. Men det gick fint! Aldrig vart någon oro för att barnet skulle fara illa.

Men, skulle det vara så att renoveringen inte är klar när barnet kommer så kan du väl helt enkelt säga att du vill komma in till sjukhuset för efterkontroll. De flesta vill ju ha sina i hemmet för att slippa behöva ge sig ut med ett pinfärskt barn och rusande hormoner, amning osv. Men det betyder ju inte att det inte går att glra på sjukhus också. Du kan ju bara ärligt säga att ni renoverar henma och att du skulle uppskatta att få komma till sjukhuset istället för att i lugn och ro kunna genomföra efterkontrollen.

Jag blir lite orolig när jag hör att du redan i december oroar dig över att du kommer att må dåligt över en så världslig sak som att ditt hem inte är färdigrenoverat i mars. Det är pyssligt och stökigt och rörigt när man får barn, och du är verkligen inte den enda som kommer att vara både nybliven mamma och nyinflyttad. (själv slipade jag golv i vecka 41...).

Vad har du själv för syn på andra människor som inte bor i perfekta hem? Är det så att du undermedvetet tycker att det är något fel på dem, och att du är rädd att andra ska se ner på dig om du inte är perfekt? Som småbarnsmamma kommer du att ha tusen andra saker att fokusera på, så jag hoppas att du har möjlighet att faktiskt välja att inte stressa upp dig även när det inte behövs.

gör de ens hembesök nu för tiden? 

Vi tackade nej till hembesöket och sade att vi istället kommer till bvc för besöket. Skyllde på att vi gärna tog en promenad dit och att det nog skulle vara skönt att få komma ut lite och det var inga problem. Tror att BMs kan tycka det är skönt att slippa åka iväg också kanske? :) 

Sedan är jag ängsligt lagd i min personlighet. Största anledningen till att jag oroar mig är att jag VET att jag är psykiskt mycket skör, särskilt när det händer omvälvande saker i livet. Har inga diagnoser men är väldigt känslig för depressioner, har ett arv av förlossningspsykoser mm som jag oroar mig för. Förra förlossningen gick allt dock bra förutom att jag hade en svår baby blues men den gick över snabbt. 

Jag VET att om jag inte har ett hem där tex varmvattnet funkar felfritt, jag har en egen säng/dubbelsäng att sova i så blir jag jättestressad. Jag hatar provisoriska lösningar, för jag känner min kille och vet att vårt barns första 4-5 år kommer det inte ske många knop på huset. Jag litar inte alls på min kille när han säger att det ska vara klart i mars - han brukar aldrig hålla deadlines och tider för han tycker vi kan sova i sovsal typ om han får bestämma. Vi är så olika. Kanske för olika, men det är så dags att tänka på det nu!  

Det är därför jag är så orolig. Det stämmer delvis att jag ser ner på folk som lever i skit och misär - jag är själv uppväxt så i ett missbrukarhem. Det är därför jag vill ha ordning. Behöver inte vara pedantiskt men åtminstone inte lager av skit och prylar i en enda röra. 

Jag vet att jag är lättstressad och det är pga alla tidigare trauman och dåliga erfarenheter av livet överhuvudtaget, dock inte föräldraskapet. Det är typ det enda jag tycker har varit 100% värt det. Men kanske är det en förklaring till varför jag känner som jag känner, skäms och känner mig värdelös över att presentera ett hem jag själv inte trivs i...