Flyttat från Sverige väntar andra barnet med ny man - orolig
Hejsan,
Vet inte riktigt vart jag skall börja men ska försöka fatta mig kort. Har en dotter på 3,5 år separerade från hennes pappa för nästan exakt 1 år sedan.
Började träffa en man på jobbet som bor i ett annat land och efter 6 månader flyttade jag dit. Dottern bor med oss idag. Den här mannen hade fått diagnos att han inte kunde få egna barn på naturlig väg så vi skyddade inte oss jätte noga vilket mirakulöst resulterade i att jag blev gravid och nu väntar barn med honom.
Men nu börjar paniken infinna sig att jag ska bli mamma till ett till barn med en man som jag inte känt eller levt med speciellt länge. Har bott med honom sedan juli. Jag är så rädd att det skall sluta i en separation precis som med förra mannen. Den enda jag varit med innan denna man var pappan till min dotter och vi var tillsammans i 9 år.
En av anledningarna till att jag lämnade honom var för jag började få känslor för denna man och inte ville vara otrogen eller gå bakom hans rygg.
När vi fick reda på att jag var gravid så blev vi båda överlyckliga speciellt han som helt uteslutit att kunna få barn naturligt. Men även jag som var helt nyförälskad och svävade på små rosa moln.
Men att bo ihop dessa 5 månader har varit extremt påfrestande i mellan åt. Han är snart 40 och har ingen erfarenhet av barn och är van vid att gå ut och träffa kompisar och festa vilket verkar vara något av en mentalitet här. Addera det med att jag flyttade till ett land där knappt någon pratar engelska lämnade min lägenhet (mitt hem) som jag älskade och även mitt jobb som var helt fantastiskt. Så har det varit extremt tufft.
Nu har jag panik och tusen tankar far genom huvudet, hur väl känner vi varandra, kommer vi klara av ett långvarigt förhållande, hur kommer han klara av att ha en nyfödd. Han är bra med min dotter men att ställa om till att leva som en småbarns familj har inte varit helt smärtfritt för honom och han har emellanåt haft svårt att anpassa sig.
Sedan dyker massa dumma tankar upp om att jag kanske aldrig borde lämnat mitt ex då hade jag bott kvar i Sverige, i min lägenhet och haft kvar mitt underbara jobb samt alla nära o kära. Känner mig så extremt ensam och vet inte hur jag ska kommer ur dessa tankar.
