Aniiee skrev 2017-12-16 21:55:46 följande:
Till sina barn är ju en sak, då det kan räknas som förskott på arv, men att ge till någon eller något som inte är nära släktingar är väl en helt annan sak?
Som sagt jag vet inte exakt var gränserna går och jag hoppas jag är tydlig nog med det så att ingen går efter mina ord. Det jag skriver är en blandning av saker jag tror mig veta och funderingar.
Jag tror att det även kan gälla i andra fall enligt lagar och regler. Jag hoppas någon annan kan ge mer klarhet.
Sen är jag lite kluven till om det är moraliskt rätt eller fel.
Min farmor t ex var helt klart senil de sista månaderna hon levde men det blev aldrig konstaterat innan hon dog så det fanns inga bevis på det. Hon var klar i huvudet korta stunder och helt borta större delen av tiden. Hon visste inte ens vem vi pratade om när vi berättade att hennes man (min farfar), som hon levt med i över 50 år hade gått bort.
Någon i hennes närhet hade lätt kunnat lura till sig både det ena och andra av henne om de velat. Hon var en väldigt stolt och omhändertagande kvinna så i hennes klara stunder hade hon säkerligen känt sig totalt förnedrad och förstörd att hon blivit avlurad sina ägodelar, men hon hade aldrig bett om hjälp att få sina saker tillbaka.
I andra fall kan det istället vara kränkande och fult att ogiltigförklara den dödas val att ge bort saker till någon, vare sig det är ett av barnen eller någon annan.
