Vill vara en bättre flickvän

Ska försöka hålla det så kortfattat som möjligt. Jag och min sambo har varit tillsammans i ca 7 år.

För två år sedan gjorde jag slut med honom för att vi hade en svacka i vårat förhållande, jag tyckte att han var lat och oansvarsfull och jag kände att jag inte älskade honom längre. Vi kom fram till att vi har svårt att prata om saker, och jag vet att jag alltid har haft problem med att öppna upp mig för alla jag träffar, oavsett vilken relation jag har till personen. Vi bestämde oss för att försöka igen, och det var bättre ett tag. Ett par månader senare insåg jag att jag höll på att bli kär i en kollega. Allt blev ju genast mycket sämre i mitt förhållande, men jag ville inte lämna min sambo för när jag gjorde slut med mitt ex så var det just för att jag ville vara tillsammans med min nuvarande kille och jag var i princip inte singel alls mellan de två förhållandena. Jag hade lovat mig själv att aldrig göra så igen och att "nästa gång ska jag försöka reparera det jag har". Nu har jag alltså gått i ca 1,5 år och varit kär i en kollega och jag vet att det var besvarat, men det har aldrig gått så långt så att jag varit otrogen. Det här sista halvåret har det känts mycket bättre med min sambo. Känslorna började släppa för kollegan, eller iallafall tonas ner en aning. Nyligen fick jag dock reda på att kollegan har träffat en tjej, jag har alltid varit medveten om att det kan hända och jag har väl någonstans hoppats på det så att jag kan släppa honom helt. Jag var däremot inte beredd på känslostormen som helt plötsligt slog ner mig. Jag kunde inte sova eller äta och blev illamående och grät. Nu ett par dagar senare så börjar jag väl bli normal igen och nu funderar jag på nästa steg. Jag vill försöka vara en bättre flickvän och jag känner att jag borde berätta det här för min sambo. Min förhoppning är att vi ska komma närmre varandra innan vi kanske bildar familj osv. Vi bestämde oss ju faktiskt för att försöka kommunicera bättre och berätta saker för varandra vilket jag ju inte har gjort. Jag är trött på att hålla det här för mig själv. Och så borde han få välja om han klarar av att vara tillsammans med en sån som mig som bara håller allt inom mig. Men jag vill ju samtidigt inte såra honom mer än nödvändigt och så är jag väl en fegis. Borde jag berätta? Kan vårat förhållande stärkas av det här? Jag måste också tillägga att min sambo har verkligen ändrat på sig sen jag försökte göra slut med honom för två år sedan, han tar mycket mer ansvar och ligger inte och spelar hela kvällarna längre. Känns bra att få skriva av sig, jag har som sagt problem med att prata med vänner och familj om saker så det här är kanske ett steg i rätt riktning, ville höra om nån annan där ute har något klokt råd att komma med.