Anonym (tragiskt)

Äldre 18 Dec 16:42

160 svar

Frun otrogen - igen...

Finns mycket att säga men jag tror inget kommer gå in för du är helt enkelt inte mottaglig för input och är inte tillräckligt psykiskt stabil för att förstå din egen del i det hela.... det enda råd jag kan ge dig är sök hjälp, gå i terapi, gör dig själv hel. Du verkar ha fastnat i någon slags självdestruktiv spiral.

Anonym (tragiskt)

Äldre 18 Dec 17:21

#11

Ensombryrsig skrev 2017-12-18 16:54:09 följande:

#6 Det kan jag nog också skriva under på att jag är.
Men det betyder inte att jag inte vill höra andras tankar för det.
Jag försöker ju komma dit, där jag förstår och kommer till insikt.
Jag går i terapi, även om jag inte riktigt kan påstå att det hjälper. Inte ännu i alla fall. Men det och svaren jag får av er, hjälper mig. Tro det eller ej.

Du skriver till exempel att du inte tror att jag är "psykiskt stabil nog för att förstå min egen del i det hela." Det var för mig ett annat sätt att se på det.
Vad menar du? Orkar du förklara?

Fast du kommer ju inte komma dit utan terapi, du har fastnat i din process, du är inte mottaglig för det, du har fastnat i ältardelen av din process och har inte kommit vidare till den del där man faktiskt kommer till insikt. När man ältar så är man inte mottaglig för input, insikt får man när man ältat klart.

www.1177.se/Uppsala-lan/Tema/Psykisk-halsa/Diagnoser-och-besvar/Kriser-och-svarigheter/Att-hamna-i-kris1/

Du verkar ha fastnat i reaktionsfasen...

Pyskisk stabil nog:
Ingen är psykiskt stabil när man hamnar i kris, det är liksom därför det kallas för kris, det betyder inte att du är galen, det betyder att du fått dig en rejäl smäll, gått ner för räkning och håller sakta sakta på att försöka kravla dig upp. Det tar en stund och man går igenom ett antal faser, ibland går det som smort ibland kan man fastna i någon av dem och då behöver man lite hjälp för att komma vidare. Men det kommer du inte få här, det kan du lämpligen få av någon som jobbar med sånt.

Din egen del:
Genom att inte inse att du fastnat i din proccess
Genom att låta dig behandlas som skit
Genom att inte kunna stå upp för dig själv

Anonym (tragiskt)

Äldre 18 Dec 18:56

#16

Anonym (FruK) skrev 2017-12-18 18:27:47 följande:

Jag är gift med min man sedan 20 år tillbaka och har fyra barn tillsammans. Är otrogen sedan tre år tillbaka ,trodde aldrig att det skulle hända men det hände. Brist på uppmärksamhet, bekräftelse och intimitet gjorde att jag hamnade här.

Jag tror ärligt att skillnaden mellan en som är otrogen och en som inte kan tänka sig vara det är att vi otrogna skiljer på känslor och sex. Min kk betyder inget för mig emotionellt , allt vi har är djuriskt sex.

Jag försöker inte rättfärdiga det, jag vet att det jag gör mot min man är ett stort svek men kan helt enkelt inte motstå frestelsen, det förbjudna, spänningen och kicken man får utav förbindelsen mellan min kk och mig, han får mig att leva, hjälper mig i min trista vardag,får mig att känna mig åtrådd,sexig och bekräftad.

Min otrohet förändrar inte vad jag känner för min man, jag älskar honom av hela mitt hjärta.

Nej det var inte sakerna du nämner som gjorde att du var otrogen. De skapade enbart ett missnöje. Hur du sen valde att hantera ditt missnöje har ingenting med det att göra öht. Det var ditt eget val som gjorde att du var otrogen, du kunde valt andra lösningar som många andra gör men du valde otrohet.

Även trogna människor kan skilja på kärlek och sex. Det som skiljer otrogna människor från trogna människor är egoismen i att tro att bara för att man själv anser sig kunna skilja på kärlek och sex så ger det dig rätt att gå bakom ryggen på din partner och själv sätta gränserna för förhållandet utan att komma överens med din partner.

Jodå du skyller ifrån dig som alla otrogna människor gör. Du skyller dina medvetna val på omständigheter och ert förhållande och du försöker bortförklara svek och lögner med att du bara skiljer på kärlek och sex.

Ja frestelsen är ju det som driver dig. Du har en svag karaktär helt enkelt och är resonerar väldigt egoistiskt . Du tycker det är värt såra och förnedra din partner så att du ska kunna uppleva alla de saker du nämner.

Är det så du behandlar en människa du säger dig "älskar av hela ditt hjärta" så vill jag nog inte ens veta hur du behandlar människor du inte älskar.

Alla dessa självlögner du använder dig av fungerar säkert bra för dig nu, det är inte förrän det kommer fram som du kommer inse hur otroligt lama de är.

Jag håller tummarna för att det blir snart. ...

Anonym (tragiskt)

Äldre 19 Dec 12:16

#29

Anonym (FruK) skrev 2017-12-18 19:16:19 följande:

Det var just sakerna jag nämnde som gjorde att jag tog steget att vara otrogen, självklart var det ett val jag gjorde men hade inte behövt göra det om allt hade fungerat hemma.

Enda lösningen var att gå skilda vägar och det är inget som någon av oss skulle mått bra av , allra minst barnen.

Ja jag älskar min man och har som sagt inga problem att skilja sex med känslor. Sex är bara två kroppar som njuter av varandra, det är inte mer komplicerat än så och därför tror jag inte att ni kan skilja på det. Det är därför ni visar er ilska och bitterhet i var och annan tråd som handlar om otrohet, för ni blandar in alla känslor i något som är en av de starkaste drifterna vi har som människor , och vissas sexdrift är uppenbarligen större än andras. En del kan ha sex en gång om året och fortfarande fungera som människor medans tex jag behöver flera gånger i veckan för att inte känna frustration och lätt irritation.

Att falla för frestelse betyder inte automatiskt svag karaktär ,för mig handlar det om att leva i nuet, att göra det jag älskar , att njuta i stunden.

Förstår inte din skadeglädje , jag mår bra, min man mår bra och våra barn mår bra. Varför skulle du känna glädje i att se vår familj raseras? Brukar du känna skadeglädje för andra medmänniskor och vart kommer din bitterhet ifrån? Den känns inte hälsosam.

Japp situationen hemma satte dig i en situation där du behövde göra ett val, men du hade inte behövt välja otrohet om du inte velat det.

Din otrohet kommer ingen må bra av heller när den kommer fram, allra minst barnen. Faktum är att alla kommer må väldig väldigt dåligt.

Ilskan har ingenting med att skilja på sex och kärlek att göra. Ilskan bygger helt och hållet på att du tar dig rätten att fullkomligen skita i vad din man tycker om sex och kärlek med andra och enbart utgå ifrån vad du tycker och sen använder det som någon slags ursäkt. Det är naturligt att känna ilska över att en människa missbrukar en annan människas förtroende och riskerar att såra och förnedra personen djupt. Det blir inte bättre av att du då säger dig älska den du bedrar, snarare värre eftersom man då undrar hur i helvete man kan göra så mot någon man säga sig älska? Om man älskar någon vill man väl inte personen illa?

Ja du pratar mycket om vad saker och ting betyder för dig, men skiter fullkomligen i vad de betyder för din partner. DU kan skilja på sex och kärlek, DU lever i nuet, DU gör det DU älskar.... Din partners åsikter kring ert gemensamma förhållande är totalt oviktiga för dig, allt handlar om dig.

Det handlar inte om skadeglädje, det handlar om att känna empati för din man och tycka att han förtjänar en chans att få förhålla sig till det du gör och få möjligheten att själv välja vad han vill göra av det. Dessutom är det intressant att du i ena stunden gör allt för att förminska det du gör och få det att låta som ofarligt och till och med nästan snällt mot din familj för att i nästa sekund anse att det är skadeglädje att det kommer fram, jag menar om det du gör är så ofarligt och snällt så finns det väl ingen skada i att din man och barn får reda på det? Det är ju bara bra för alla enligt dig?

Anonym (tragiskt)

Äldre 19 Dec 14:05

#33

Ensombryrsig skrev 2017-12-19 12:20:11 följande:

......
Jag inser att mina frågor låter dömande. Snälla tro inte att de är menade att vara det. Jag dömer ingen. Det är inte min uppgift att göra. Jag vill bara försöka förstå en otrogens syn på det hela. För jag förstår verkligen inte.

Den här inställningen (understruket) har jag aldrig förstått mig på. Man der det lite här och där i olika trådar. Sen när är det förbjudet att döma andra människor för vad de gör? Finns det öht någon människa på den här planeten som inte dömer?
Det är väl fullt naturligt att om man ser en människa bete sig jävligt illa mot någon annan eller dig själv så kommer man tycka personen är jävligt svinaktig? Varför skulle det vara något att skämmas för eller försöka dölja?

Är det inte snarare något fler borde göra? Hur ska människor som beter sig illa mot andra förstå att deras beteende är oacceptabelt om alla ska springa omkring och göra sitt bästa för att inte döma deras handlingar? Människor som gör andra illa SKA få höra det, att INTE döma skitbeteende är detsamma som bejaka det och acceptera det. Det sänder ut helt fel signaler, det säger att "du kan göra precis vad du vill mot andra människor och ingen kommer klandra dig för det"

Jag tycker det ligger en sån otrolig ytlighet och hyckleri i påståendet "jag dömer ingen" när alla vet att alla dömer, det enda som skiljer är om man säger vad man tycker högt eller inte. men av någon märklig anledning verkar många fått för sig att man är lite bättre om man påstår att man inte dömer.

Hur menar du att det inte skulle vara din uppgift att döma? Det är väl allas uppgift att agera mot skitbeteende, hur ska vi annars få bukt med det? Vad gäller din frus svek mot dig är det väl garanterat din uppgift att döma henne? Det är ju dig hon behandlat illa, vems uppgift skulle det annars vara?

Anonym (tragiskt)

Äldre 19 Dec 16:00

#43

Anonym (FruK) skrev 2017-12-19 15:32:27 följande:

Ja jag gjorde ju valet baserat på min situation. Sen behöver ju inte du tala om för mig varför jag gjorde det valet , för jag har redan gett dig min orsak.

Nej det är klart att ingen kommer må bra av det om det skulle komma fram. Men som jag skrev ovan är jag extremt försiktig , och skulle den mot förmodan komma fram så får jag lösa det då. Skadan så att säga är ju redan skedd.

Jag tror att om jag inte blandar in min man i min affär så går det alldeles utmärkt att leva som vi lever. Han är lyckligt ovetandes och mår bra av vårt förhållande som vi har idag. Han har inte behoven jag har helt enkelt.Jag vill inte min man illa på något sätt, detta är något jag behöver för att må bra. Egoistiskt , ja kanske , men som jag ser det vinner vi alla på det. Ja jag kan ju bara stå för vad jag känner och det blir mycket jag jag och jag. Ts förklarar andra sidan av en otrohet och det är klart att det påverkar mig. Jag vill liksom inte medvetet förstöra min man.

Ja du har angett orsak , men skyller ditt val på omständigheter och du verkar ha svårt att erkänna för dig själv att otroheten var något du valde för at du ville det, du kunde ju valt någon annan lösning men du valde just otrohet

Bara för att han inte vet vad du pysslar med betyder inte att din otrohet haft någon inverkan på honom. Redan nu lever han ju i en lögn, i ett förhållande som han velat vara i om han visste sanningen och med en kvinna som han inte hade valt om han vetat sanningen. Den aspekten vill du inte låtsas om.

Skadan är redan skedd ja, och det är något som ni alla kommer få leva med som en tickande bomb som kan explodera när som helst, nu, om 2 veckor eller 5 år.

Nej inte kanske, du ÄR väldigt egoistisk när du sätter dina behov före allt och tar dig rätten att på egen hand sätta spelreglerna för ert förhållande och sen manipulerar din man att vara kvar i ert förhållande genom att undanhålla sanningen från honom så att du ska kunna äta kakan och ha den kvar.

Nej, din man vinner inget på att leva i en lögn, att påstå att någon tjänar på att bli bedragen är ju helt absurt och ren lögn.

Att påstå att du inte medvetet vill förstöra din man är som at påstå att jag inte vill göra dig ledsen om jag gör inbrott hos dig, det är ju bara dina prylar jag vill ha. Men vi vet ju båda att du vet mycket väl att det finns risk att du förstör honom och att du medvetet tar den risken så att du ska få det du vill.

Anonym (tragiskt)

Äldre 19 Dec 16:19

#47

Anonym (FruK) skrev 2017-12-19 16:08:30 följande:

Det finns inte så mycket att kommentera. Men jag har aldrig sagt att det inte var ett val jag gjorde. Skrivit det flera gånger nu.

Ja, men du skyller ditt val på omständigheter och lägger därmed en del av skulden för ditt val på din partner

Anonym (tragiskt)

Äldre 19 Dec 17:17

#57

Anonym (FruK) skrev 2017-12-19 16:58:30 följande:

Min man är lycklig i vårt förhållande, vad är det du inte förstår? Han kan inte vara olycklig av min otrohet eftersom han inte känner till den, lyckligt ovetande.

Hur kan du vara säker på det? Det har funkat alldeles utmärkt i över tre år. All otrohet behöver inte upptäckas om det sköts snyggt.

Jag kommer troligtvis aldrig vara den som lämnar min man, ser inte något bra i att bryta allt vi har ihop med barn och allt. Min kk kommer jag däremot inte ha förevigt, det får pågå sålänge han och jag känner oss nöjda, sen blir det ett min e blott och något fint att se tillbaka på, i allts största hemlighet.

Ja men han lever fortfarande i en lögn, och det är något du försöker ta bort ur ekvationen och bara presentera det positiva för dig.

Ingen kan vara säker, men du kan inte heller vara säker, otrohet kommer ju fram rätt ofta vare sig man vill det eller inte, du tror väl inte att alla andra som åkt dit har gjort det för att de velat det?, tror du inte att precis alla dessa också trott precis som du?

Vad som inte går att förneka är att du tar medvetet en ganska stor risk med både hans och era barns välmående. Vi snackar inte om en lite smäll utan om något som kommer sänka honom totalt och att både du och han mister halva tiden med era barn och era barn mister sin trygghet och tvingas pendla mellan två hem.

Gör man så mot människor man säger sig älska?
Gör man så mot sina barn?

Anonym (tragiskt)

Äldre 20 Dec 11:17

#76

Ensombryrsig skrev 2017-12-20 10:52:42 följande:

Det är nog snarare ett uttryck i generell mening. Jag anser inte att det är min uppgift att döma. Världen ser nog ut som den gör för att så många dömer och ofta felaktigt. Vem är jag att döma någon för att personen inte tycker som jag eller uppför sig som jag som exempel. Det är i min bok ett större hyckleri.

Men du har även rätt i många som borde dömas, kommer undan för lätt just för att "folk inte dömer".
I mitt fall är det ju definitivt så. Jag går runt och intalar mig att jag inte får och ska döma min fru, utan istället bara fatta att det inte är mig hon älskar.
Men det har ju inte fört mig framåt direkt.
Kanske skulle jag sätta mig ner och döma. Döma allt hon gjort, allt hon gör och hur hon får och har fått mig att må, för att hon valt att riskera hela vår familjekonstellation osv.
Det får ju vara min uppgift. Jag har inte pratat med andra än er och ett annat forum om detta.
Funderade på att berätta för min far. Han är ett galet bra stöd för mig i allt.
Men problemet jag har, är att han vet om första rundan. Han stöttade mig igenom den gången. Berättar jag för honom om denna rundan, kan han inte annat än att döma personen som sårat hans son. Och om vi väljer att fortsätta och ta oss igenom detta, hur kommer kontakten bli då? Hur ska min farsa kunna sitta vid samma bord utan att känna ilska och kanske hat, mot henne? Den situationen vill jag helst undvika, för allas skull.

Världen ser ut som den gör pga människors egoism inte pga dömande. Vem är du att döma? Du är en människa som besitter en hjärna och ett känsloliv och förmåga att förhålla dig till andra människors handlingar. Det är en självklarhet att du dömer. Enligt ditt synsätt borde vi inte kunna sätta människor i fängelse för mord, våldtäkt och pedofili, för vem är vi att döma dem för att de inte beter sig som vi vill?

Varför i helvete ska du vara hennes skyddsängel? Vem har utsett dig till att vara hennes krockkudde för allt skit hon hittar på? Sluta vara en sån toffel människa och ryck upp dig. Hon är en vuxen kvinna fullt kapabel att förstå vad hennes handlingar skulle få för konsekvenser, låt henne ta konsekvenserna. Det är inte din uppgift att ta ansvar för hennes handlingar, det är hennes ansvar.

Ja du verkar undvika precis allt som är obekvämt för din fru, det är antagligen därför hon gör som hon gör mot dig, för att hon vet att det spelar igen roll vad hon gör mot dig så kommer du göra allt för att hon ska slippa ta skit för det.

Anonym (tragiskt)

Äldre 21 Dec 13:55

#113

molly50 skrev 2017-12-21 13:38:33 följande:

Precis. Jag håller med. Men det är ju svårt att lita på någon som sårat en så och förstört ens tillit för andra människor för en lång tid framöver.

Med tanke på att det väldigt ofta resulterar i fler svek så kan man fråga sig om det inte är så att man inte bör lita på någon som sviker?

Fattar inte riktigt varför man alltid ska göra ett undantag av otrohet. Om en vän blåser dig på pengar så råder det ingen tvekan om att man ska dumpa och undvika att umgås med personen, men när en partner sviker nä då ska man förlåta.

Anonym (tragiskt)

Äldre 20 Jan 14:37

#127

Anonym (Halmstrå) skrev 2018-01-20 13:10:58 följande:

Du verkar verkligen älska din fru och söka efter ett halmstrå att det kan bli annorlunda Och jag ska ge dig ett.

Jag har gjort som din fru. Levt dubbelliv och varit otrogen i långa perioder. Min sambo har upptäckt och förlåtit och jag har fortsatt men dolt det bättre etc. Som din fru. Men jag kom fram till att jag älskade min man och inte de andra männen. Att de var uttryck för något annat, ett sätt att fly vardagen. Och jag tänker inte fly längre. Gör nu allt för att lappa ihop min relation med min man på hans termer och kanske går det, kanske inte. Det är upp till honom. Men jag älskar honom helt och fullt och kommer aldrig göra något liknande igen. Kanske det är/kan bli så med din fru. Jag har inte läst tråden i sin helhet. Vad har hon gjort så du tror det kan vara annorlunda nu?

Vill du fråga mig något så gör det gärna. Jag vet att jag betett mig uselt och kan jag hjälpa någon annan gör jag det gärna. Känner sjuk skuld så som sig bör.

Precis, TS greppar efter halmstrån för att han älskar henne. Men sen kan man ju se det från andra hållet, om man har en man som älskar en och greppar desperat efter halmstrån som han gör, hur i helvete är man funtad i skallen om man trotts fortsätter knulla runt? Orden sadist, empatistörd, etc kommer upp i huvudet och man kan fråga sig om en människa som medvetet gör så mot någon som gör allt för henne verkligen kan känna riktigt kärlek.

Anonym (tragiskt)

Äldre 22 Jan 11:18

#134

Anonym (Också otrogen) skrev 2018-01-21 12:37:24 följande:

Jag tror inte hon tänker så eller är empatistörd. Jag vet att man fastnar i en ond cirkel där man konstant växlar mellan skam, skuld, ångest, total lycka och frihetskänsla, till hur sexigt elak man är och han skulle bara veta vilken slampa jag egentligen är tillbaks till ångest.

kanske, kanske inte. Eftersom TS inte behagar att prata om sin partner öht utan enbart om den andra snubben så vet vi ju inte vad hon känner. Kan lika gärna vara att hon inte känner någon ångest alls.

Oavsett vilken anledning hon anser sig ha och vad hon känner och tänker så kommer man inte ifrån att det hon gör mot sin partner inte är speciellt trevligt och det är som sagt DET som kritiseras, varför skulle man inte få göra det? För att hon möjligen känner ångest? Är det någon slags frikort mot kritik för elaka handlingar?

Anonym (tragiskt)

Äldre 22 Jan 11:21

#135

Anonym (tragiskt) skrev 2018-01-22 11:18:35 följande:

kanske, kanske inte. Eftersom TS inte behagar att prata om sin partner öht utan enbart om den andra snubben så vet vi ju inte vad hon känner. Kan lika gärna vara att hon inte känner någon ångest alls.

Oavsett vilken anledning hon anser sig ha och vad hon känner och tänker så kommer man inte ifrån att det hon gör mot sin partner inte är speciellt trevligt och det är som sagt DET som kritiseras, varför skulle man inte få göra det? För att hon möjligen känner ångest? Är det någon slags frikort mot kritik för elaka handlingar?

Nu blandade jag ihop trådar :(

Anonym (tragiskt)

Äldre 19 Feb 17:03

#137

Ensombryrsig skrev 2018-02-19 16:55:08 följande:

Hallå alla i etern!

Jag har en fråga till de som orkar.

Min fru och hennes ex (älskaren) har systematiskt sagt till sina respektive, att de aldrig träffats på riktigt under sina två omgångar av dubbelliv.
Men jag har ett mail mellan de, där min fru skriver att hon önskar att hon kunde åka tillbaka i tiden och "se vad som hade hänt om hon inte lämnat hans lägenhet den där natten". (citat)

Denna informationen gav jag inte till hans fru, när jag träffade henne och berättade vad som pågått bakom våra ryggar.
Nu kan det vara att jag drivs lite av ett hämndbegär (det är ingen bra dag idag...), men vad tycker ni? Borde jag ge henne denna infon? Kan ni se att den gör nån nytta? Eller skada?

Men snälla TS, du mår inte bra, du behöver söka vård. Du jagar smådetaljer med lupp och bygger upp bygger upp värsta teorierna när allt du behöver veta hela tiden funnits rakt framför ansiktet på dig. Du är helt enkelt för svag för att slita dig ur ett destruktivt förhållande och ingen här kommer någonsin kunna hjälpa dig med det.

Frun otrogen - igen...

INNEHÅLL