Frun otrogen - igen...

Min man är lycklig i vårt förhållande, vad är det du inte förstår? Han kan inte vara olycklig av min otrohet eftersom han inte känner till den, lyckligt ovetande.

Hur kan du vara säker på det? Det har funkat alldeles utmärkt i över tre år. All otrohet behöver inte upptäckas om det sköts snyggt.

Jag kommer troligtvis aldrig vara den som lämnar min man, ser inte något bra i att bryta allt vi har ihop med barn och allt. Min kk kommer jag däremot inte ha förevigt, det får pågå sålänge han och jag känner oss nöjda, sen blir det ett min e blott och något fint att se tillbaka på, i allts största hemlighet.

[quote=78289067][quote-nick]karolina17 skrev 2017-12-19 16:40:20 följande:[/quote-nick][/quote]

Nu ifrågasatte du mitt svar till ts om att skaffa en kk, jag sa då att de kunde satsa på öppet förhållande och ts kunde ha sin kk, vad är det för konstigt svar du ger?

Vad du tycker om min otrohet är din ensak, det berör mig inte det minsta, men hoppa inte över till något annat om vi ska diskutera.

Hej Nymphaea!
Tack för ditt svar! Och tack för ditt engagemang som gjorde att du letade upp mina andra inlägg.

Jag vet att jag skriver samma saker. Hela tiden och både där och här.
Jag ältar ju och detta är väl den renaste formen av ältande. Eller?
Många av svaren jag får, går mycket riktigt ut på att jag borde lämna. Vissa går ut på att det går att komma förbi en sak som denna.
Jag har skrivit det förr och jag gör det igen;
Jag förväntar mig inte att någon annan kommer med lösningen till mig. 
Det är mitt äktenskap och jag vet att lösningen bara kan komma från mig och min fru.
Men i allas svar, är där så mycket mer. Saker, tankar och tycken som jag läser och förstår olika, från gång till gång. Och det är till oerhörd hjälp för mig.
Tro mig, hade jag aldrig skrivit nånstans, hade jag nog legat i rännstenen vid detta laget. Ni alla svarar på era sätt, vilket ger mig en insyn i hur man kan tänka. Det dyker allt som oftast upp saker och synsätt som jag själv inte sett eller haft.
Alla svar på mina inlägg, har gjort mig mycket mer klarsynt, även om jag förstår det inte verkar så.

Ja, jag tror att det börjar sjunka in att hon kanske inte komme ändra sig.
Men vad är det som gör dig så säker på det? Är det en gissning eller av erfarenhet du skriver så?
Och utan att försvara henne, så vil jag understryka att hon har klagat på för lite sex i flera år. Det är ju en av anledningarna till att jag tror att hon har gjort så här. 

Jag har tillskrivit henne falska egenskaper. Det är ju som tydligast nu.
Men hur slutar jag försöka ändra verkligheten? Det är ju allt jag vet. Jag har varit med henne i 20 år. Det är ju så verkligheten ser (såg) ut.

Jag vet att han är lycklig för vi har ett fantastiskt förhållande baserat på hans premisser. Han har inte samma behov av sex som jag har. Jag behöver känna mig åtrådd och bekräftad som kvinna och inte som mamma, hushållerska, städerska, hjälpreda, rådgivare osv. Han totalt ignorerar mina behov. Varför har mannen inget ansvar menar du? Varför gifter man sig öht? Ville jag ha en polare så skulle jag inte gift mig med personen! Det är så lätt att säga, men skilj dig då! Men när man känner ett ansvar för sina barn och vill ge dom en bra uppfostran och en fin barndom och den bästa starten i livet så är det inte lika lätt. Min familj mår bra, vi har ett fint kärleksfullt hem, trygga barn ,stort gemensamt umgänge osv

Jag har aldrig ställt frågan eftersom han borde kanske kunna tillgodose mina behov först innan han tar an sig jobbet att tillgodose nån annans..

öppet förhållande, nej och hade det varit för tre år sen skulle jag nog tagit upp det, nu känns det som om man kommer börja misstänka att jag funderar på ha sex med andra män och kanske han börjar kolla mig , så det är inte nån bra idé.

Men om jag känner min man rätt, vi har trots allt varit tillsammans i 20 år , så skulle han aldrig ställa upp på att jag träffade andra vid sidan om honom.

Han har väl möjligheten att vara otrogen precis som mig, var skrev jag att jag har ensamrätt ?

Det finns inte något mer att kommentera, har förklarat min synvinkel och förhoppningsvis fick ts dom svar han var ute efter att få höra utifrån den otrognes perspektiv.

Exakt! Men ts vill ju inte svara på alternativet att lämna henne....

Jag har ju också varit där för ca 15år sedan och vi hade ju barn ihop. Tack vare barnet så gav jag henne en chans till som hon inte tog, då kastade jag ut henne direkt! Visst är det svårt, men man har bara ett liv, då gäller det att leva det livet med någon man kan lita på och älskar.

Med tanke på att det väldigt ofta resulterar i fler svek så kan man fråga sig om det inte är så att man inte bör lita på någon som sviker?

Fattar inte riktigt varför man alltid ska göra ett undantag av otrohet. Om en vän blåser dig på pengar så råder det ingen tvekan om att man ska dumpa och undvika att umgås med personen, men när en partner sviker nä då ska man förlåta.

Hallå allihopa!

Hoppas alla har haft en trevlig jul och egentligen inte har tid att läsa inlägg på FL.

Men en allmän fråga;

Anser ni, både ni som är otrogna eller som blivit drabbade av det eller inte har någon erfarenhet alls av det, att det finns minsta lilla förmildrande omständigheter kring min frus agerande?

Om ja; vad?

Om nej; varför inte?

Vänner!

Jag vet att ni tycker att jag är tjatig,velig, feg och att jag är nåt slags fegt miffo som försätter mina barn (och fru) i en kass situation. Och jag kan utan problem förstå det.

Ikväll är en dålig kväll. Känslorna och tankarna är all over the place och jag kan inte riktigt komma ut ur hansterhjulet.

Jag vet att det är fredag och alla har annat att göra. Men ni som orkar, vill och kanske tycker att det är lönt, svara på en sak;

Är det ens möjligt att göra som min fru har gjort, skriva det hon har (både till sig själv och honom) och uppföra sig som hon gör efter att hon blivit påkommen, och nu känna att hon på allvar älskar och vill ha MIG?

Ärligt?

Hallå alla i etern!

Jag har en fråga till de som orkar.

Min fru och hennes ex (älskaren) har systematiskt sagt till sina respektive, att de aldrig träffats på riktigt under sina två omgångar av dubbelliv.
Men jag har ett mail mellan de, där min fru skriver att hon önskar att hon kunde åka tillbaka i tiden och  "se vad som hade hänt om hon inte lämnat hans lägenhet den där natten". (citat)

Denna informationen gav jag inte till hans fru, när jag träffade henne och berättade vad som pågått bakom våra ryggar.
Nu kan det vara att jag drivs lite av ett hämndbegär (det är ingen bra dag idag...), men vad tycker ni? Borde jag ge henne denna infon? Kan ni se att den gör nån nytta? Eller skada?