Ensombryrsig

Äldre 18 Dec 11:33

160 svar

Frun otrogen - igen...

Hej alla i forumet!
Jag har läst en hel del här på FL om olika människors tragiska erfarenheter när det gäller otrohet. Jag har också läst mycket från de andras sida, de som är otrogna.
Jag har en historia som jag vill dela med mig av, men som tar upp för mycket plats i andras trådar. Jag hoppas att jag kan få er uppmärksamhet i en egen tråd och vill redan nu förbereda er på att jag är, i min situation, extremt ältande.
Detta och framtida inlägg, kommer med all säkerhet att vara lååånga.
Ber om ursäkt för det!

Situationen idag; Tillsammans med min fru sedan 20 år tillbaka, 10 år som gifta. Två barn (16år och 1,5år). Träffades när min fru var 17år (jag 20år) och hon ganska nyligen hade gjort slut med sitt ex, som hon varit tillsammans med av och på i 3 år. Denna tiden, hur mycket de än älskade varandra, bör dock ändå klassas som ungdomskärlek, med tanke på deras ålder.

2009 var jag och frun på en svensexa/möhippa för våra vänner. Jag upptäckte att hon uppförde sig konstigt. Smet iväg runt hörn med telefonen i handen, var allmänt frånvarande i sitt sätt, verkade inte bry sig särskilt mycket om mig mm.
Dagen efter när jag vaknade, låg hennes mobil i rummet men hon var inte där.
Jag gjorde det fula och tog telefonen och läste sms. Där fanns det sms från ett nummer som jag inte kände igen och där det stod typ "Jag tror att du vet att det är mer än bara känslor..." Bakfull och jävlig, så blev detta för mycket för mig, så jag somnade om. När jag vaknade, var telefonen kvar och jag tog den igen, bara för att upptäcka att hela sms-konversationen nu plötsligt var borta. NU tog misstankarna fart på riktigt. Efter ca 4-6 månader med snokande, hade jag hittat 1500-1800 sms, mms, samtalshistorik etc mellan henne och hennes ex. Allt var raderat men jag såg ju kontakten var pågående. Jag hittade ett mail där det stod "Hej gubben! Sitter på jobb och tänker på dig Tänkte skicka ett litet "godmorgon-mail" till dig. Pussar o kramar från din!!"
Jag konfronterade henne. Hennes förklaring var att hon mådde dåligt och behövde en "egen bubbla, en tillflyktsort. det var aldrig några känslor inblandade, de var bara vänner och pratade bara om sånt som vänner pratar om.
Jag köpte inget av det men efter 3 månader, insåg jag att jag aldrig skulle få sanningen ändå. Vi hade barn och jag ville leva med henne. Det var ju min drömkvinna.

I dec 2016, satte jag mig med vår minsta och skulle kolla på youtube en stund på min frus ipad. Han kom åt en massa knappar och under samtalshistoriken, hittade jag då plötsligt en rad missade facetime-samtal från ett nummer som jag inte kände igen. Misstankarna växte snabbt till sig, eftersom jag vet att frun inte använder sin ipad till att prata i, utan bara för att surfa. Och tro f** att det nya numret tillhör hennes före detta. Igen.
Tänkte för mig själv att han säkert bara hade råkat fickringa. Två veckor senare, var där nya missade facetime-samtal från honom. Igen, förnekade jag och försökte intala mig att det bara var fickringning. Tre dagar senare, var plötsligt vara hans nummer raderat från ipaden, men resten av numren låg kvar. Vis av erfarenheten från 2009, startade detta en ny våg av spioneri, vemod, ångest, osäkerhet etc. Jag ville inte konfrontera min fru eftersom jag är övertygad om att jag ändå inte skulle få sanningen om jag gjorde det. Det hade jag ju redan testat en gång. Jag bidade min tid i stället och snokade hej vilt. Tills en natt efter 5 månader, då jag tog hennes telefon och lyckades hitta att hon surfat in på en Hotmail under privat surfning (som inte lämnar historik). Mailen låg öppna och det var bara att konstatera min värsta farhåga.

Hon har haft ett förhållande med honom i minst tre år. Närmare 25 000 mail har skickats mellan dem under denna tiden. Mailen är ett konto som endast just de två har inlogg till och mailen skickas hela tiden till samma adress - med andra ord ganska uttänkt. De har skickat könsbilder med och utan leksaker, onanivideos, nakenbilder, godmorgonbilder - alla sorters bilder ni kan tänka er. Kärleksförklaringar, önskan om att det var de som var tillsammans, beklagan över att de båda är gifta, gnabb om att de ena inte bryr sig lika mycket som den andra - ja allt. Han är dominant och styr min fru som sen kallas för slav. Vissa gånger vänder de på det och min fru ställer kraven. De har haft "live-sex" via messenger och facetime, några ggr när både jag och barnen har legat i rummen sidan om. Min fru har även skrivit ner sina egna tankar i anteckningar i sin telefon, där hon deprimerat skriver om hur ont det gör i varje cell när han inte hör av sig eller när han väljer att lägga fokus på sin familj och fru, att hon vill tillbaka till 2009 när de blev påkomna för att be honom välja henne. Hon har i ett mail skrivit att hon vill dra tillbaks i tiden för att "se vad som hade hänt om hon inte hade lämnat hans lägenhet den där natten". Listan kan göras milslång.

Jag klarade inte av det till sist. Jag konfronterade henne igen och sa att hon levde ett dubbelliv. Sen sa jag såklart lite till i ren affekt...

Hon erkänner. Men inte allt. Hon bedyrar att de inte har träffats fysiskt. Hon vidhåller att det har varit helt utan känslor. Att hon gjort det med honom, berodde inte på känslor utan för att det var enkelt eftersom de har ett förflutet. Så som de har hållit på, är det skit samma om de träffats eller inte. Han har sett allt på min fru, från topp till tå och i de mest komprometterande situationer Men när jag frågade om saker kring otroheten, märkte jag att hon spelade ovetandes om vissa saker. Hon ville absolut inte att jag skulle få tillgång till mailen. Hon menade på att jag redan hade sett tillräckligt för att förstå vad som hade pågått och hon ville inte att allt det fula och snuskiga som hon hade gjort, skulle finnas kvar. Hon kunde inte se hur det skulle kunna hjälpa oss framåt om jag hade möjligheten att gå in och rota runt i det de haft och gjort. Hon sa att där stod saker som hon inte kunde stå för och därför skulle jag inte läsa det - det skulle bara förstöra mer. Jag sa att om hon verkligen ville framåt, var hon tvungen att ge mig inloggen, som ett tecken på att hon släppte in mig i den värld hon levt i de senaste 3 åren. Till slut fick jag dem, men det tog två dagar. Efter ytterligare sa jag till henne att det var ok att hon raderade mailen (ångrar mig bittert för det), och det tog ínte lång tid förrän allt var borta. Vad hon inte vet, är att jag han spara ca 1600 mail... Hon säger att hon har avlutat helt med honom men hon säger också att de inte har haft någon kontakt sen den dagen jag tog upp det. Hon har enl. henne själv, inte berättat för honom att jag vet. Men plötsligt efter en vecka, hade ändå lösenordet till mailen ändrats, något bara han kan göra. Varför har han gjort det om han inte vet att jag vet...?

Som jag skriver ovan, så kan listan på skit de har gjort, göras milslång. Mina tankar och känslor är hela tiden all over the Place. Jag vet varken ut eller in.
Hjärtat säger en sak men hjärnan säger en annan. Konflikten är total.
Vi är fortfarande gifta. Frun går runt och låtsas som ingenting och pratar inte om det. De klagomål som hon hade innan, lever kvar. Men det gör även hennes kärleksförklaringar till mig, precis som under tiden hon levde sitt dubbelliv.

Nu undrar jag hur ni alla tänker kring detta.
Både ni som blivit utsatta för otrohet och ni som är/har varit otrogna. Jag vill höra allt. Moraltanter är välkomna, ni som är lite mer sakliga är välkomna, ni som vill vara hårda mot min fru eller mot mig är välkomna.
Snälla hjälp mig att se saker på andra sätt, att se saker som jag kanske missar, hjälp mig reda ut alla tankar. Jag förväntar mig inte att ni ska komma med lösningen. Att lösa detta kan bara jag och hon. Men era tankar och åsikter, det vill jag be er om.
Snälla dela med er!

Ensombryrsig

Äldre 18 Dec 15:05

#3

Anonym (Sofia) skrev 2017-12-18 12:45:14 följande:

Hej

Så tråkigt att läsa vad du gått och går igenom. Det gör ont i mitt hjärta. Jag vill dela med mig av mina tankar och hoppas att de kan ge dig någonting.

Jag har bedragit min man och vet egentligen inte varför. Jag trodde aldrig att jag skulle vara det men det visade sig att jag hade fel.

Jag är en person som behöver både uppmärksamhet, bekräftelse och närhet. Min man är ganska dålig på att uppehålla det trots att jag flertalet gånger bett honom om mer närhet. Han är inte den där kramiga typen som jag önskar att han var, den som någon gång i bland överraskade mig med något eller bara omfamnade mig. Jag har tagit upp det en miljon gånger, det behöver inte vara något märkvärdigt, ett litet kort med "jag älskar dig" hade gjort sådan jäkla stor skillnad. Ibland bättrar han sig ett tag men det är snabbt tillbaka som vanligt igen.

Jag älskar min man något innerligt. Jag skulle inte lämna honom eller vårt barn för någonting i världen men samtidigt klarar jag inte av att leva ett helt liv utan alla de där känslorna som gör att man känner sig levande.

Jag inledde en affär med en man som jag träffade på en dejtingsite. Han är också gift. Vår relation är strikt sexuell och det är inga känslor inblandade även om en affär ändå blir känslosam. Min älskare ger mig den uppmärksamhet jag behöver för att orka leva helt enkelt. Spänning, närhet och så romantik.

Jag vet att det jag inte gör är schysst mot min man men samtidigt måste jag någonstans sätta mitt egna behov främst. Min man sätter ju sitt behov främst så varför skulle inte jag göra det?

Jag vill inte på något sätt säga att det jag eller din fru gör är okej. För det är det inte. Däremot vill jag få dig att rannsaka dig själv för ingen part är oskyldig i detta även om det din fru gör är ett enormt svek.

Visar du henne uppskattning? Får du henne att känna sig sexig? Älskad? Speciell?

Hej Sofia!
Tack för ditt svar och för att du orkade berätta! Det betyder oerhört mycket för mig att få höra både från en som bedrar och från bedragna.
Jag är en väldigt självrannsakande person. En stor del i att jag inte bara har lämnat henne, är pga just det. Jag vet att det krävs två som tar ansvar i ett förhållande. Och även om jag skule varit blind för faktumet, så avslöjar ju otroheten i sig, att något är fel i förhållandet.
Jag är inte helt bekväm med att prata om vad jag gör för henne. Lite för att det känns som att jag klappar mig själv på axeln. Det är inte det jag vill få det att framstå som.

Jag och min fru har i åratal haft prat och diskussioner om hur hon mår.
Hon har länge känt att något fattas. Hon är långt mer sexuell än vad jag är, vilket resulterat i att vi fått kompromissa. Och det har vi. Men hon känner att hon är ensam om att kompromissa och där är vi inte riktigt överens.
Jag vet att jag bekräftar henne och visar uppskattning. Jag skämmer bort henne på alla sätt jag kan. Och jag får henne att känna sig sexig, men hon önskar nog att det hände oftare. Älskad och speciell, vet jag att hon känner sig. Det har hon alltid bedyrat. Problemet ligger i sexet och att det är då hon känner sig bekräftad.
För lite sex (eller för tråkigt) = hon känner sig osexig och som att hon inte tänder mig.
Jag vet att vi båda bär ansvar för vårt förhållande och äktenskap. Det är självklart. Men jag väljer inte att inte vara lika sexuell som hon är. Det är så jag är som person. Hon VALDE, aktiv och flera gånger, att inleda ett förhållande med en annan man. Även om jag redan första gången sa vad det skulle betyda om hon gjorde det igen. Hon äventyrar hela familjens välmående, av helt egoistiska skäl.
Om lustarna eller bekräftelsebehoven var så stora, så är det inte heller något hon kan välja bort. Det är så HON är som person.
Men att inte stanna upp, göra slut med mig och sen gå vidare, är för mig en gåta.

Du skriver att du älskar din man innerligt och skulle aldrig lämna honom för något i världen. Jag tror dig till 100%, tro inget annat.
Men det väcker en del frågor hos mig som jag gärna ställer, om du orkar;

1. Gör man så mot någon man älskar som sin partner? Hur kan man göra det aktiva valet, när man vet hur det kommer fullständigt bryta ner den man så högt älskar?
2. Anser du inte att du redan lämnat din make, när du valde att gå till någon annan? Hur hade han sett på det om du berättade?
3. One night stand, är lika mycket otrohet som det min fru har gjort. Men då hade jag kunnat få ihop det med att det var bekräftelsebehovet som tog överhand och att det handlade om "för lite sex". Men ett dubbelliv i totalt över 4 år...?
4. Sätta ditt behov främst? Är det viktigare än alla andras? När mår barnen sämst? I en relation där föräldrarna ljuger på daglig basis och när det kommer fram? Eller är det när föräldrarna är ärliga, rakryggade och ev. skiljs åt för att de inte kan ge varandra vad de behöver, men i alla fall som vänner?

Ensombryrsig

Äldre 18 Dec 16:49

#7

Anonym (Well) skrev 2017-12-18 16:35:31 följande:

Ts, jag vet egentligen inte vad du vill uppnå eller få för svar.
Du har ju redan fått över 300 svar i ett annat forum. Jag tror inte du kommer att få annorlunda svar i detta forumet. Efter allt du gått igenom under alla år, utan att göra något åt situationen skulle man nästan kunna tro att du har en masochistisk läggning.
Förlåt mig om det låter som om jag är otrevlig/ärlig, men enligt mitt sätt att se på saken är det så självdestruktivt, att fortsätta ett sådant förhållande. Du kommer förr eller senare att gå under om du inte slutar att älta och kommer bort ifrån denna kvinnan.
Mitt råd. Hoppa av, gå vidare

Hej Well!
Du är inte otrevlig bara för att du är ärlig och säger vad du tänker när du läser mina inlägg. Det vet du att jag inte tycker, om du har läst mina inlägg på det andra forumet.
Men vad jag kan känna, är att det är onödigt att du lägger värdering i vad jag är ute efter för svar. Vad spelar det för roll? Låt folk som vill svara, göra det. Låt de som inte vill, låta bli. Hur jag tar till mig svaren eller vad de gör för mig, kan väl få vara min sak? Uppenbarligen behöver jag älta detta till förbannelse.
Och som jag säger, i både detta forumet och i det andra, så är jag inte ute efter att NI som läser, ska lösa problemen åt mig och säga vad jag ska göra.
Jag vill ha era tankar kring det. ALLAS olika tankar.
Och gärna då också från någon/några som har bedragit.

Jag vill inte att du tar mitt svar som ett tecken på att jag inte uppskattar ditt råd.
För jag uppskattar det. Verkligen.
Men jag måste få fortsätta fördjupa mig i min situation. Ok?

Ensombryrsig

Äldre 18 Dec 16:49

#8

Anonym (Well) skrev 2017-12-18 16:35:31 följande:

Ts, jag vet egentligen inte vad du vill uppnå eller få för svar.
Du har ju redan fått över 300 svar i ett annat forum. Jag tror inte du kommer att få annorlunda svar i detta forumet. Efter allt du gått igenom under alla år, utan att göra något åt situationen skulle man nästan kunna tro att du har en masochistisk läggning.
Förlåt mig om det låter som om jag är otrevlig/ärlig, men enligt mitt sätt att se på saken är det så självdestruktivt, att fortsätta ett sådant förhållande. Du kommer förr eller senare att gå under om du inte slutar att älta och kommer bort ifrån denna kvinnan.
Mitt råd. Hoppa av, gå vidare

Hej Well!
Du är inte otrevlig bara för att du är ärlig och säger vad du tänker när du läser mina inlägg. Det vet du att jag inte tycker, om du har läst mina inlägg på det andra forumet.
Men vad jag kan känna, är att det är onödigt att du lägger värdering i vad jag är ute efter för svar. Vad spelar det för roll? Låt folk som vill svara, göra det. Låt de som inte vill, låta bli. Hur jag tar till mig svaren eller vad de gör för mig, kan väl få vara min sak? Uppenbarligen behöver jag älta detta till förbannelse.
Och som jag säger, i både detta forumet och i det andra, så är jag inte ute efter att NI som läser, ska lösa problemen åt mig och säga vad jag ska göra.
Jag vill ha era tankar kring det. ALLAS olika tankar.
Och gärna då också från någon/några som har bedragit.

Jag vill inte att du tar mitt svar som ett tecken på att jag inte uppskattar ditt råd.
För jag uppskattar det. Verkligen.
Men jag måste få fortsätta fördjupa mig i min situation. Ok?

Ensombryrsig

Äldre 18 Dec 16:54

#9

Anonym (tragiskt) skrev 2017-12-18 16:42:54 följande:

Finns mycket att säga men jag tror inget kommer gå in för du är helt enkelt inte mottaglig för input och är inte tillräckligt psykiskt stabil för att förstå din egen del i det hela.... det enda råd jag kan ge dig är sök hjälp, gå i terapi, gör dig själv hel. Du verkar ha fastnat i någon slags självdestruktiv spiral.

#6 Det kan jag nog också skriva under på att jag är.
Men det betyder inte att jag inte vill höra andras tankar för det.
Jag försöker ju komma dit, där jag förstår och kommer till insikt.
Jag går i terapi, även om jag inte riktigt kan påstå att det hjälper. Inte ännu i alla fall. Men det och svaren jag får av er, hjälper mig. Tro det eller ej.

Du skriver till exempel att du inte tror att jag är "psykiskt stabil nog för att förstå min egen del i det hela." Det var för mig ett annat sätt att se på det.
Vad menar du? Orkar du förklara?

Ensombryrsig

Äldre 19 Dec 10:35

#26

Anonym (tragiskt) skrev 2017-12-18 17:21:43 följande:

Fast du kommer ju inte komma dit utan terapi, du har fastnat i din process, du är inte mottaglig för det, du har fastnat i ältardelen av din process och har inte kommit vidare till den del där man faktiskt kommer till insikt. När man ältar så är man inte mottaglig för input, insikt får man när man ältat klart.

www.1177.se/Uppsala-lan/Tema/Psykisk-halsa/Diagnoser-och-besvar/Kriser-och-svarigheter/Att-hamna-i-kris1/

Du verkar ha fastnat i reaktionsfasen...

Pyskisk stabil nog:
Ingen är psykiskt stabil när man hamnar i kris, det är liksom därför det kallas för kris, det betyder inte att du är galen, det betyder att du fått dig en rejäl smäll, gått ner för räkning och håller sakta sakta på att försöka kravla dig upp. Det tar en stund och man går igenom ett antal faser, ibland går det som smort ibland kan man fastna i någon av dem och då behöver man lite hjälp för att komma vidare. Men det kommer du inte få här, det kan du lämpligen få av någon som jobbar med sånt.

Din egen del:
Genom att inte inse att du fastnat i din proccess
Genom att låta dig behandlas som skit
Genom att inte kunna stå upp för dig själv

(Tragiskt) Tack!
Det kastade, som jag trodde, ett ytterligare nytt ljus på det för mig. Speciellt det du skriver under "Din egen del". Jag har utan tvivel fastnat i min process.
Och i allt detta, känner jag exakt som du skriver; att jag inte kan stå upp för mig själv. Jag pratar ju inte ens med henne om det...
Och tack för länken. Kommer läsa det om en stund.

Jag vill dock understryka att jag inte räknar med att komma vidare genom att älta och diskutera här och i andra forum. Jag går i terapi, ensam och med den absoluta förhoppningen att det ska hjälpa mig vidare. Jag försöker hitta mig själv igen, för att sen kunna ta tag i allt.
Här får jag dock utlopp för tankar och känslor. Och det är på ett sätt befriande för mig att läsa era svar, vare sig de är kritiska eller empatiska. Det kastar varje gång, ett nytt ljus på saken för mig, även om många i andra forum redan sagt liknande eller samma saker. Och det är ovärderligt för mig, speciellt nu när hjärnan inte riktigt funkar som den ska.

Så om du orkar och vill, får du mer än gärna fortsätta komma med input i mina komma inlägg.

Ensombryrsig

Äldre 19 Dec 10:58

#27

Anonym (Ellie) skrev 2017-12-18 17:49:17 följande:

TS. Du tycks ha fastnat i en bild av vad hon borde vara, (allt du föll för med henne) och förnekar den verkliga personen hon är. (En labil manipulativ otrogen lögnare och svin)

Om du inte var hennes partner,, men hörde allt hon gjort i en relation,hade du rekommenderat dina manliga vänner att dejta henne? Hade din egen son fått höra att hon verkar vara en bra förebild?

Hade du varit stolt att presentera henne för nära och kära?

Du måste låta henne döma dig. Utan att du vill rätta till det eller motbevisa henne någonting. Hon skyller allt hon gjort på dig för hon vet att du går på det.

"We Accept the Love we think we deserve"

Hej Elllie!
Tack för dina svar!

Ja, du har nog helt säkert rätt.
Jag har alltid sagt att hon är min drömkvinna. Tjejen med stort T.
Den jag gör allt och går igenom vad som helst för. Och jag tycker väl ändå att jag gjorde det med tanke på första rundan. Men det har visat sig vara j****** svårt nu den andra rundan. Dels med tanke på att det är andra gången men också för att jag läst om känslorna mellan dem, sett alla pornografiska bilder av vad de gjort med varandra, insett hur länge de har hållit på och att det är samma man igen.
Jag har svårt att förlika mig med tanken av att;

1. Att någon gör så här mot den de säger sig älskar. Kanske hon inte var min drömkvinna i alla fall. För så här hade inte min drömkvinna gjort. 2 ggr dessutom.
2. Att det skulle vara utan känslor mellan dem. Bullshit känner jag. Var det utan känslor, hade de inte hållit på så länge och skrivit det de har.

Och nej, med facit i hand hade jag varnat andra för människor som gör så här.
Till min son hade jag gjort mer än att varna. Men jag har tappat mitt egenvärde helt och hållet i allt detta. Jag känner mig lite elak som tänker tanken att det kanske inte går att rädda. Det gör mig oerhört rädd att behöva inse att hon kommer bli ledsen och sårad när jag berättar allt kring hur jag känner. Konstigt kanske...

Att hon skyller på mig, vet jag inte om jag kan påstå. När jag konfronterade henne, skyllde hon inte på mig. Tvärtom sa svarade hon mig, när jag frågade vad det var i vårt förhållande som var så ruttet att hon var tvungen att göra så här, att det inte var något fel alls. Sen vet jag att hon har ett enormt bekräftelsebehov och att det bäst tillgodoses genom sex. Och jag vet att hon inte känner att hon får eller har fått tillräckligt av det. Det är ju ett av mina stora problem idag; att hon fortsätter klaga på att hon känner att hon inte får tillräckligt med denna uppmärksamhet av mig och att hon aldrig skulle ha fått ha fått det. Att hon alltid har varit den som har fått kompromissa.
Men hon har aldrig rakt ut skyllt otroheterna på mig. Det kanske hon dock gör för sig själv. Uppenbarligen tycker hon att det är nåt fel. Annars hade hon väl inte gjort det hon har.

Ensombryrsig

Äldre 19 Dec 12:20

#30

Anonym (FruK) skrev 2017-12-18 18:27:47 följande:

Jag är gift med min man sedan 20 år tillbaka och har fyra barn tillsammans. Är otrogen sedan tre år tillbaka ,trodde aldrig att det skulle hända men det hände. Brist på uppmärksamhet, bekräftelse och intimitet gjorde att jag hamnade här.

Jag tror ärligt att skillnaden mellan en som är otrogen och en som inte kan tänka sig vara det är att vi otrogna skiljer på känslor och sex. Min kk betyder inget för mig emotionellt , allt vi har är djuriskt sex.

Jag försöker inte rättfärdiga det, jag vet att det jag gör mot min man är ett stort svek men kan helt enkelt inte motstå frestelsen, det förbjudna, spänningen och kicken man får utav förbindelsen mellan min kk och mig, han får mig att leva, hjälper mig i min trista vardag,får mig att känna mig åtrådd,sexig och bekräftad.

Min otrohet förändrar inte vad jag känner för min man, jag älskar honom av hela mitt hjärta.

Hej FruK!
Tack för att du delar med dig av din historia, som den som bedrar!

Ditt inlägg väcker så klart en rad frågor hos mig;

1. Om det råder brist så stor brist på saker i ditt förhållande och din vardag är så trist att du "måste" svika den du säger dig älska, varför gjorde du inte bara slut först då? Varför välja svek, lögner och dubbelliv istället för att ärlighet? Varför stanna kvar om det nu fattas så mycket? Känns det inte mer som att du och din make är bästa vänner?
2. Skiljer mellan känslor och sex? Varför? Och om din kk inte betyder något för dig emotionellt, varför går du då alltid till samma? Varför inte fortsätta söka efter någon som kanske är ännu bättre?
3. Du försöker inte rättfärdiga i men ändå ursäktar du det med att skriva "att du inte kan motstå frestelsen i det förbjudna". Det förbjudna här är ju att du sviker en annan människa, en som du påstår dig älska. Jag vet inte hur gamla era barn är men är det förbjudna så viktigt för dig att det är värt att riskera familjens välmående för?

Jag inser att mina frågor låter dömande. Snälla tro inte att de är menade att vara det. Jag dömer ingen. Det är inte min uppgift att göra. Jag vill bara försöka förstå en otrogens syn på det hela. För jag förstår verkligen inte.

Min fru och våra barn, är hela min värld. Det finns inget jag inte hade försakat eller gjort för deras skull. Att medvetet riskera deras lycka och välmående, är så långt ifrån min förståelse något kan vara. Men tydligen delar min fru inte den synen...

Ensombryrsig

Äldre 19 Dec 15:06

#36

Canadasvensk skrev 2017-12-18 19:34:18 följande:

TS så här är det. Din fru fortsätter att vara otrogen mot dig just nu för att det har i princip inga konsekvenser för henne. Du låter i princip henne fortsätta vara otrogen.

Och att hon ljuger är bara ett skolexempel på hur otrogna partners agrerar. Googla på det.

När jag läser dina texter så låter det som att du tror du har upptäckt ett isberg av lögner. Tyvärr TS men du har sannolikt bara upptäckt toppen på hennes isberg.

Så ditt var är faktiskt enklare än du tror. Acceptera att din fru ligger med sitt ex (ja TS, dom ligger med varandra) eller gå vidare. Jag vet att det inte är lätt att gå vidare men tro mig, det finns ett ljus i andra sidan av tunneln.

Jag upptäkte också min ex frus affär dock ville hon lämna mig vilket hon gjorde. Att hon lämnade mig är det bästa som har hänt mig...

Hej Canadasvensk!
Och tack för ditt svar! Jag är ledsen att du har denna erfarenheten!

Att hon ljuger, tvivlar jag inte en sekund på. Att inte prata om det och därmed undanhålla sanningen, är det samma som att ljuga. Bara för att jag inte frågar, betyder det inte att hon inte ska berätta. Men min fru har valt den tysta vägen och låtsas som ingenting.
Och jag är tyvärr också inne på ditt spår; att det bara är toppen på isberget jag har hittat. Lite jobbigt eftersom jag är en person som behöver ALL information för att veta vad jag har att jobba med. Men det lär jag nog aldrig få.

När jag läser de mail som jag har lyckats spara, kan man tyda i texterna att de inte hann träffas. De skrev ju en hel del till varandra och senast de skrev om att de måste träffas (för första gången) var i mars. jag konfronterade henne i maj.
Men sen å andra sidan så sa hon att de inte träffats förra rundan heller. Men jag har hittat ett mail där hon skriver till honom att hon "ville veta vad som hade hänt om hon inte hade lämnat hans lägenhet den där natten"...
Man kan ju undra om du faktiskt inte har rätt.

Ensombryrsig

Äldre 19 Dec 15:11

#37

karolina17 skrev 2017-12-18 20:05:59 följande:

Min första tanke, f.. va starkt av dig att ändå kunna återberätta historien så detaljerat. Då har du dina fem på plats . Hon är avstängd.

Hallå Karolina!
Tack för ditt svar!

Vad menar du med att "jag har mina fem på plats" och "hon är avstängd" ?

Frun otrogen - igen...

INNEHÅLL