Frun otrogen - igen...

Hej Elllie!

Tack för dina svar!

Ja, du har nog helt säkert rätt.

Jag har alltid sagt att hon är min drömkvinna. Tjejen med stort T.

Den jag gör allt och går igenom vad som helst för. Och jag tycker väl ändå att jag gjorde det med tanke på första rundan. Men det har visat sig vara j****** svårt nu den andra rundan. Dels med tanke på att det är andra gången men också för att jag läst om känslorna mellan dem, sett alla pornografiska bilder av vad de gjort med varandra, insett hur länge de har hållit på och att det är samma man igen.

Jag har svårt att förlika mig med tanken av att; 

1. Att någon gör så här mot den de säger sig älskar. Kanske hon inte var min drömkvinna i alla fall. För så här hade inte min drömkvinna gjort. 2 ggr dessutom.

2. Att det skulle vara utan känslor mellan dem. Bullshit känner jag. Var det utan känslor, hade de inte hållit på så länge och skrivit det de har.

Och nej, med facit i hand hade jag varnat andra för människor som gör så här.

Till min son hade jag gjort mer än att varna. Men jag har tappat mitt egenvärde helt och hållet i allt detta. Jag känner mig lite elak som tänker tanken att det kanske inte går att rädda. Det gör mig oerhört rädd att behöva inse att hon kommer bli ledsen och sårad när jag berättar allt kring hur jag känner. Konstigt kanske...

Att hon skyller på mig, vet jag inte om jag kan påstå. När jag konfronterade henne, skyllde hon inte på mig. Tvärtom sa svarade hon mig, när jag frågade vad det var i vårt förhållande som var så ruttet att hon var tvungen att göra så här, att det inte var något fel alls. Sen vet jag att hon har ett enormt bekräftelsebehov och att det bäst tillgodoses genom sex. Och jag vet att hon inte känner att hon får eller har fått tillräckligt av det. Det är ju ett av mina stora problem idag; att hon fortsätter klaga på att hon känner att hon inte får tillräckligt med denna uppmärksamhet av mig och att hon aldrig skulle ha fått ha fått det. Att hon alltid har varit den som har fått kompromissa.

Men hon har aldrig rakt ut skyllt otroheterna på mig. Det kanske hon dock gör för sig själv. Uppenbarligen tycker hon att det är nåt fel. Annars hade hon väl inte gjort det hon har.

Hej trygg ve!

Tack för ditt sakliga svar!

Ditt svar, är nog den största anledningen att jag skriver samma sak på olika forum. Och dessutom tjatar samma sak om igen. För när man får svar från olika människor, på olika tider och beroende på hur man mår för stunden, kan man läsa saker på olika sätt och förstå dem därefter.

En sak som du skriver: "är det såhär mitt liv skall vara och se ut?" får mig plötsligt att minnas en sak som jag upptäckte första rundan men som jag förträngt.

I sin dagbok (ja, jag skummade igenom hennes dagbok när jag upptäckte vad hon höll på med) så hade hon klottrat på en sida när hon snackade i telefon. Det var ett hus med, med två vuxna, ett barn, hundar och bil. Under allt hade hon skrivit just en sån text. Hon skrev "Är jag verkligen beredd att släppa allt jag har för detta?"

Hur jag har kunnat förtränga detta, vet jag ärligt talat inte men texten är ju nu än mer relevant. Om inget annat, så styrker den ju bara min känsla av att hon inte kan vara utan denna mannen och att det är viktigare att r*******a mig än att vara utan honom.

Jag vet inte vad jag tror eller ska tro.

Känslan är så klart, att de fortfarande har kontakt. Man släpper inte bara de känslorna som jag läst i deras mail och i hennes privata anteckningar i sin telefon. Inte efter så lång tid som de har hållit på och 2 omgångar dessutom.

De blev duktigare på att sopa undan sina spår efter första rundan. Det vara bara ren tur att jag upptäckte det denna gången. Kan ju bara gissa hur grymma de kommer bli på det nu. Jag kommer aldrig få mer eller fler bevis. Synd för att stundtals tror jag att det är vad min hjärna behöver för att sluta förneka.

Med hänsyn till vad jag kunde gjort annorlunda, så vet jag inte heller. haft mer sex, verkar det som. Det är ju i alla fall den förklaringen jag får om jag läser mellan raderna. Men om jag inte utgår från mitt eget äktenskap utan mer generellt, så är det min fasta övertygelse att detta hade hänt ändå. Benägenheten att göra det min fru har gjort, växer inte fram. Inte såvida jag som hennes make var ett psykiskt och fysiskt misshandlande svin, och det är jag inte.

jag tror att det är något som ligger för personen redan från början. Och vad skulle jag kunna ha gjort annorlunda för att inte sitta här nu då? Helt omöjligt.

Jag borde ha litat på min magkänsla efter första rundan. Men då hade jag inte samma underlag som idag. Då kunde jag "bara" misstänka att det var känslor inblandade men inte veta. Och som jag har sagt tidigare, så kan jag leva med "en gång - ingen gång". Men två gånger?

Det blir svårt...

Vänner!

Jag vet att ni tycker att jag är tjatig,velig, feg och att jag är nåt slags fegt miffo som försätter mina barn (och fru) i en kass situation. Och jag kan utan problem förstå det.

Ikväll är en dålig kväll. Känslorna och tankarna är all over the place och jag kan inte riktigt komma ut ur hansterhjulet.

Jag vet att det är fredag och alla har annat att göra. Men ni som orkar, vill och kanske tycker att det är lönt, svara på en sak;

Är det ens möjligt att göra som min fru har gjort, skriva det hon har (både till sig själv och honom) och uppföra sig som hon gör efter att hon blivit påkommen, och nu känna att hon på allvar älskar och vill ha MIG?

Ärligt?

Du verkar verkligen älska din fru och söka efter ett halmstrå att det kan bli annorlunda Och jag ska ge dig ett.

Jag har gjort som din fru. Levt dubbelliv och varit otrogen i långa perioder. Min sambo har upptäckt och förlåtit och jag har fortsatt men dolt det bättre etc. Som din fru. Men jag kom fram till att jag älskade min man och inte de andra männen. Att de var uttryck för något annat, ett sätt att fly vardagen. Och jag tänker inte fly längre. Gör nu allt för att lappa ihop min relation med min man på hans termer och kanske går det, kanske inte. Det är upp till honom. Men jag älskar honom helt och fullt och kommer aldrig göra något liknande igen. Kanske det är/kan bli så med din fru. Jag har inte läst tråden i sin helhet. Vad har hon gjort så du tror det kan vara annorlunda nu?

Vill du fråga mig något så gör det gärna. Jag vet att jag betett mig uselt och kan jag hjälpa någon annan gör jag det gärna. Känner sjuk skuld så som sig bör.

Hallå alla i etern!

Jag har en fråga till de som orkar.

Min fru och hennes ex (älskaren) har systematiskt sagt till sina respektive, att de aldrig träffats på riktigt under sina två omgångar av dubbelliv.

Men jag har ett mail mellan de, där min fru skriver att hon önskar att hon kunde åka tillbaka i tiden och  "se vad som hade hänt om hon inte lämnat hans lägenhet den där natten". (citat)

Denna informationen gav jag inte till hans fru, när jag träffade henne och berättade vad som pågått bakom våra ryggar.

Nu kan det vara att jag drivs lite av ett hämndbegär (det är ingen bra dag idag...), men vad tycker ni? Borde jag ge henne denna infon? Kan ni se att den gör nån nytta? Eller skada?